En lång-kort vår…

… är över. Läsåret på skolan är slut. Sommarvärme har antagligen kommit hit för att stanna. Huset är sålt, bilen köpes (förhoppningsvis) idag. Och en ny sommarsäsong med mycket arbete står framför oss, guidningar runtom i hela Skåne och Köpenhamn, i synnerhet på Glimmigehus och i Ystad, men förhoppningsvis också lite semester och ro.

Men för tillfället ser de inte så ut: Mörka moln har dragit sig ihop igen - egentligen hänger de över oss redan hela våren som Damokles svärd. Vi gjorde under våren ett fel: Vi kritiserade, slaktade en helig ko, nämligen att man inte får kritisera sina barns lärare, i synnerhet inte om barnen går på en viss sorts friskola.

Alla gissar visserligen vilken sorts friskola det är. Och det värsta är: Vi tycker ju själva att tanken, den teoretiska tanken, som ligger bakom denna skolform är väldigt bra. Man väver här ihop de olika delarna av människan, försöker se dem vid varenda tillfälle, går vid inlärningen från det praktiska genom det själsliga till det teoretiska, väver ihop konst och vetenskap sagor och berättelser, belyser således världen från olika håll med fokus på att barnen så småningom kommer att förstå den. Skolan är liten ligger ute på landet med utsikt över ett underbart och fascinerande landskap med Köpenhamn på räckhåll. Allt är underbart på denna skola - sålänge man håller käften.

Och det var vårt fel Det har vi inte gjort. I ett brev til förädrarna i ett av våra barns klasser begärde vi hjälp och stöd ifrån dem eftersom vi insåg att barnet hade det svårt i klassen. I detta brev kritiserade vi också klassläraren som sedan hon har fått veta om brevet slutat prata mod oss. Detta var nu för tre månader sedan. Sedan dess har det hänt mycket förutom vettiga samtal med läraren: Hon ha portat oss öäldrar ifrån en klassresa som det var planerat att en av ossskulle följa med, hon har vägrat samtala med oss, lämnat över allt detta till ledningsgruppen på skolan, hon har portat oss ifrån föräldramöten inte genomfört några utvecklingssamtal med vårt barn och oss (hon har aldrig gjort det tidigare, men just börjat med det under terminens gång och haft utvecklingssamtal med alla dem andra barnen) och det senaste greppet är nu att skolans ledningsgrupp och styrelse har beslutat att inte låta vårt barn gå vidare i sin klass till hösten. Antingen ska han flyttas till en klas under sin årskurs, dvs han får gå om läsåret, eller så får vi flytta honom till en annan skola. Detta inte av pedagogiska skäl och utan samtycke av oss föräldrar. Allt detta händer för att läraren inte kan hantera kritik, men måste då barnet gå? 

I denna blogg har vi vid tidigare tillfällen berättat om turerna. Läs gärna vidare här och visserligen även där.

Ännu ett möte och ett samtal

Nu hade vi återigen kommit överens om ett möte, denna gång med ledningsgruppen, inte vi personligen utan föräldraföreningen. Jag bjöd mig själv och blev utbjuden av ledningsgruppen med detsamma. Förklaringen var att man med föräldraföreningen skulle diskutera varför man hade ansett att vi inte skulle prata med ledningsgruppen själv. Resultatet blev att vi får bestämma en tid som passar oss bäst för ett nytt samtal där vi får lägga fram våra bekymmer. Detta möte skulle bli av vecka 17, men vi hann inte med. Så nu siktar vi på den 29 april istället.

Gårdagens brevväxling med skolan

Ett brev från oss till skolan:

Hej, efter samråd med föräldraföreningen tar vi avstånd ifrån mötet med ledningsgruppen som skulle äga rum i eftermiddag. Detta med anledningen att vårt för- eller misstroende för skolans arbete inte är det väsentliga i sammanhanget och för att vi vill hålla fokus på vårt barns situation i klassen och på skolan. Med vänliga hälsningar (underskrift)

Svaret från skolan:

Hej, vad synd att det inte funkade idag. Vi gör ett nytt försök på tisdag, kl 15.30 i sexans klassrum. Ni är varmt välkomna. Mvh (underskrift)

HJÄLP! Var vi så otydliga när vi sa att vi inte skulle komma till mötet? Kan man uppfatta någonting fel i sammanhanget? Eller vill man inte förstå?

Men läs hela historien.

Turerna forstätter

I söndags fick vi ett mail:

Hej Stefan. Jag vill bara meddela er att vi har tagit beslut i ledningsgruppen att all kontakt med skolan när det gäller …(vårt barns namn) ska gå via ledningsgruppen. Vi kommer också att kalla er till samtal för att vi på något sätt ska kunna reda ut det trassliga misstroendet som ni har gentemot skolan. Men om det är något som ni funderar över när det gäller …(vårt barns namn) så kontakta oss och inte …(lärarens namn). Ni kan ringa till någon av oss eller maila vilket ni vill. Ledningsgruppen består ju detta läsår av …(namn på tre lärare) och mig. Vi kontaktar er för ett första möte efter måndagen då vi har vårt planeringsmöte i ledningsgruppen. Med vänliga hälsningar …(underskrift)

Läs mer här.

Men under tiden har vi haft kontakt med föräldraföreningen och pratat med andra föräldrar. Konstigt nog så skakar de flesta på huvuden om det vad som pågår här just nu.

Vi måste avvakta vad som händer idag första dagen efter lovet, dagen då vårt barn skulle ha börjat i en ny klass - om allt hade gått som klassläraren ville. Vi fick veta om hennes hastigt och lustigt, utan något vidaregående samtal med oss i sammanhanget fattade planer för precis en vecka sedan - när klassen var ute och reste, utan varken vårt barn eller mig som följeslagare som det ju egentligen var tänkt.

Det hela börjar urarta… Men läs den uppdaterade kronologin av händelserna.

Äntligen…

…så säger barnen, har det blivit vinter i Skåne. Det är i alla fall något snöaktigt som faller från himlen. Därtill kommer stormiga vindar och temperaturer kring noll. Inget väder som man förväntar sig en vecka innan påsk, men ett väder som passar bra till vårt inre läge efter förra veckans alla turer som ju fått sin uppföljare redan i eftermiddag när telefonen ringde. Men läs mer om det här.

Vad gör man…

…om éns barn ringer hem från fritids och säger: Pappa, kan du hämta mig tidigare idag? - Varför?, undrar pappa. Svaret: Jag vill hämta mina syslöjdgrejor i klassrummet, men jag får inte för Läraren. Läraren får inte veta någonting. Så jag tänkte vi tar sakerna idag, gör dem klart i hemmet - för jag vill äntligen bli klar med detta - och så lämnar vi dem tillbaka imorgon biti innan skolan börjar. Förstår du?

Nej, jag förstår faktiskt inte. Varför behöver mitt barn vara rädd för sin lärare om han bara vill göra klar det han sysslade med i flera veckor i syslöjd och som han helt enkelt vill ha klar innan lovet. Jag ska ju lita på Läraren och inte ifrågasätta. Men får jag fråga mig? Vilket pedagogiska knep ligger bakom detta?

Jag som också är lärare - fast utbildad i ett annat land än Sverige (vilket tydligen gör skillnad) - fattar ingenting längre. Men hela episoden som i sig kanske inte är något anmärkningsvärt har ju också en historia. Jag ska försöka - bara för min egen skull - summera misslyckandets kronologi samt de senaste mailledes förda diskussionerna eller närmare sagt icke-diskussionerna som ägde rum de senaste veckorna, ett brev i februari, ett i mars. Breven hade till följd att två föräldrar hörde av sig och stötte oss i våra funderingar, även om de kanske bara delvis drog samma slutsatser, två föräldrar hörde av sig och var tveksamma, en förälder svartlistade oss. Även en följd av diskussionerna blev att Läraren hotade att inte följa med på en klassresa om jag, pappan, liksom även en del andra föräldrar, skulle följa med som det var planerat. Till följd av att jag inte fick följa med ville inte heller sonen följa med på resan.

Så långt har det gått hittills.

Sedan dess…

.. har det gått mer än en månad. Jag känner mig tillfrisknad, någorlunda, men med många upp och ner fortfarande i denna deprimerande tid i Skåne. Min dotter, femåringen som väntar på snön säger numera: Nu är det sommar! Det kommer ju ändå ingen snö! Hon förstår inte alls hur detta går till i år. Hon fyller nämligen år i januari, mitt i vinter. Och då det föll två snöflingor i november sa hon: Nu fyller jag år! Alla lurar henne!

Och mig med!

Mischpokiska sjukhuset

Mischpoken har startat eget, Mischpokiska sjukhuset. Det hela gick till så här:

Regeringen gick omkring i huset juldagskvällen och hade konstiga krampar i bröstet, något hon hade tidigare då vi knöt detta till en gallsten som försvann för ett par år sedan genom en operation. Annandag jul fick hon till kramparna till hög feber, upp till 40 grader kombinerad med kraftig, torr hosta som gör ont i bröstet, väldig ont i halsen så att det inte gick att svälja. Igår gick hon till VC för att träffa en läkare och fick medicin: Doxyferm och Andolex. Men febern har inte gått ner sedan igår och även de andra symtomen har inte blivit lättare. Hon vill ligga i sängen hela dagen, vilket absolut inte är normalt med henne.

Desvärre fick Konungen själv konstatera i morse att även han, dvs jag, hade 38 graders feber som hålls ner just nu med hjälp av Alvedon, detta kombinerad med ett visst ont i huvud, inget våldsamt, och även torr, kraftig hosta.

Som om detta inte hade räckt så har även lille sexårige kronprinsen fått feber idag.

Så vi har startat eget…

Men hur som helst så har det skett ett under i detta sammanhang också: Med gudomlig hjälp har vi fått en hel shabbesmåltid, Shoshanas underbara laxsallad, barnens favorit, plus sockerkaka som redan gick åt och mycket mer. Bland annat ungefär tio stycken shabbesbröd som barnen har fixat på sina håll.

Ett stort tack till alla som hjälper oss, men först och främst till Shoshana och Lotta.

Trots allt önskar vi alla Gut Shabbes, Shabbat shalom och Trevlig helg.

Vardagsgiljotinen

Jag känner att jag är väldigt inne i giljotintänkandet just nu…

Den språkvetenskapliga giljotinen klarade vi ju galant som det visade sig redan dagen därpå. Här krävdes kreativitet, fritt tänkande.

Annorlunda blev det med Goethe & Co. I denna kurs tycks det vara viktigast att tycka precis som läraren gör eller inte ens hon utan den litteraturvetaren vars bok hon råkade läsa, den tyska litteraturvetenskapens bibel, kan man tro. Detta prov gick åt helvete. Varför? Skulle jag kanske ha läst Wilhelm Meister, Maria Stuart osv själv? Storm, Mann läste jag - med stor glädje för ett antal år sedan och nu igen. Men även det hjälpte inte mycket. Problemet är nämligen: Jag tänker för mycket själv. Och det är det man bör undvika…

Men nu väntar också det verkliga livet: En skola där jag ska undervisa folk i tyska igen, dels nybörjare, dels folk som läste tyska i tre-fyra år innan jag kom in i spelet. Men det är ungefär samma sak… Ingen tanke här på Goethe & Schiller, Storm & Mann. Om jag kan locka lite med Tokio-Hotel och Die Fantastischen Vier blir jag glad.

Det är den verkliga giljotinen: Vardagen. Med lärarutbildning den 2 januari - då vanliga människor fortfarande sover sig nyktert…

Språkvetenskapliga giljotinen väntar

Att plocka isär ord och meningar och titta efter vad som pågår i vårt språk är en väldigt spännande sysselsättning. Det är ungefär som att skruva isär sin bil och titta vad som händer med den när man tar bort motorn. Vad händer då med språket när man struntar i grammatiken t ex. Slutar det då att fungera eller finns det andra saker som kan ersätta den.

Svenskan är ju ganska framfotig med att kasta omkull grammatiken. Det är varken tyska eller ryska eller även andra språk. Dessa språk är mera konservativa, vill behålla sina gamla regler, även om det finns få människor som behärskar dem rakt ut. Men så är det bara. Tänk bara: En tyska utan sina kasus! Vi gjorde exemplet igår: Das Haus steht in die Stadt an der Fluss. Låter underbart eller hur!? Om man nu skulle strunta i verbformerna också: Das Haus steh in die Stadt an der Fluss. Och nu bort med dessa jävelens artiklar: Haus steh in Stadt an Fluss. Och nu stavar vi substantiven med små bokstäver som i alla andra språk: Haus steh in stadt an fluss. Vilken revolution!

Ska starta en blogg på reducerat tyska! Vad sägs om det?!

Nu är det bara en sak att syssla med det litet så här, en annan är det att förbereda sig på ett prov. Och just nu är det dags för det sistnämnda. 45 minuter har jag kvar tills giljotinen fälls…

PS: Skräckslagen såg jag precis att den siste dödsdömde giljotinerades 1977 i Frankrike. Och nu är det min tur…, fast denna stackare han överlevde aldrig. Jag kommer nog att göra det hur som helst.