Varför röstade jag på Olle?

En bra fråga. Min elvaårig son som var med mig i vallokalen tog nästintill automatiskt Miljöpartiets valsedel. För ett år sedan hade jag kanske också röstat på Miljöpartiet, eller Vänsterpartiet. Någonstans där, känner jag, hörde jag egentligen hemma. Denna bild har ändrats. Senast i vintras och våras. Under tennisuppståndelsen i Malmö, lite senare under ockupationsdagarna i Lund. Mp och V är inte längre de som för min talan. Då kände jag att Alan, Birgitta och Olle var de enda som förstod vad det var vi ville säga den 25 januari på Stortorget i Malmö. Och folkpartiet är det enda svenska parti såvitt jag föstod som tematiserade religionsfriheten – åt alla håll, även min, en judes religionsfrihet.