Skånska Dagbladet ringde upp mig i dagarna: De ville göra en artikel om Hardebergaskolan eftersom det hade kommit in flera anmälningar av skolan och de ville ta reda på vad som pågår. Eftersom jag också undrar vad som händer gick jag med på det. Och nu har vi facit i handen.
Jag kan inte påstå att jag är nöjd med artikeln:
- Å ena sidan vill jag bara förtydliga att vår son har fått hjälp med dyslexin. Det sa jag också till journalisten, men det blev inte riktigt tydligt i artikeln. Men hjälpen kom sent och vi fick trycka på så att den verkligen kom.
- Å andra sidan sa vi aldrig att vår son har utsatts för någon slags konstig behandling av sin lärare när han väl gick skolan. Däremot är det väldigt märkligt hur vi behandlas av henne sedan vi yttrade kritik mot henne ifjor. Och detta påverkade ju också hans skolgång.
- Dessutom sa vi aldrig att skolan inte tog något ansvar för vår sons undervisning. Däremot tyckte vi att skolan till en början bristade i utredningen av hans dyslexi, vilket sedan genomfördes.
- Men det vi också kritiserade i fjor var att man inte lyssnade på det vi sa angående hans utanförskap, där vi bad om att lärarna helt enkelt skulle titta lite extra på hur han har det under rasterna och i andra sammanhang utanför lektionstiden.
- Och: Ja, vi anser att tjänster tillsätts rätt så villkorligt på skolan och man undrar ganska ofta hur en viss tjänst tillsattes.
Vi kan bara hoppas att skolan drar rätt slutsatser i vilket fall som helst. Och dessa slutsatser kan inte vara att porta varken ett barn eller en familj från skolan.
