N har vi pratat med många människor om vårt problem med skolan, med människor från skolan, med folk utanför skolan. Reaktionerna var nästan enhälliga: Så här får det inte vara! Nästan.
En skolförälder som har barn på skolan sedan mycket länge sa att skolan var mycket värre för ett tag sedan. Den har blivit mycket bättre. En annan menade att skolan använder sig utav fågel-struts-politik: Den stoppar huvudet ner i sanden när det dyker upp sådana problem för att inte se dem och således inte vara tvunge att ta tag i dem. Men hon uppmanade oss att fortsätta vår kamp för att få vårt barn tillbaka till denna skola eftersom man inte kan reagera på problem på detta sättet.En pappa ringde oss redan i början av sommarenoch undrade om han skulle ta ut sina barn från skolan för att skolan kommer ju att sänkas om vi fortsätter med det vi gör. Även om han visade förståelse för det vi höll på med innan verkade han nu vara rädd att allting kommer att drabba hans barn också: Bara för att ni inte kan prata med skolan kommer hela skolan att sänkas. En mamma mailade oss upprört vad vi höll på med. Vad vill du? Skolan har inte gjort någonting mot dig! Vad vill du?
Nej, skolan har inte gjort något mot mig, men utsatt mitt barn för en grov kränkning genom att vägra gå den på denna skola som han älskar. Det bekräftar han varenda gång samtalet kommer på det. Han tycker om att han är tillsammans med sina syskon på en och samma skola. Han tycker om maten på skolan. Han tycker om landsakept skolan befinner sig i. Han tycker om sättet hur man undervisar. Jag tror att han till och med tycker att eurytmin som brukar vara en het potatis bland eleverna är någon bra meditation för honom. Och han älskar sin lärare som svek honom för att hon inte tål kritik.
Om han får gå på denna skola eller ej är egentligen en juridisk fråga, sa en myndighet till oss. Vi skulle anlita en advokat för att reda ut det här. Men innan dess, så tipsade representanten för denna myndighet, skulle vi söka samtalet en sista gång och försöka hitta en möjlighet att samlas vid bords och prata fördomsfritt om hur det kan gå vidare för oss och vårt barn på denna skola.
Och detta, tycker vi nog, ska vi göra.
För vi vet nu vad som ligger bakom hela denna uppståndelsen. Det fick vi reda på genom att någon anonymt anmälde oss till socialen: I anmälan stod det nämligen att vi, i synnerhet jag, skulle ha trakasserat läraren, att ha skulle ha ringt henne nattetid, skällt ut henne inför barnen. Om detta hade varit fallet hade hon visserligen en viss rätt att avbryta kontakten med oss. Men så är inte fallet! Och även om det hade varit sant – hade hon då haft en rätt att bara slänga ut mitt barn från skolan? Det tor jag icke! Ingen var ryktena kommer ifrån, vem som spred sådant.
Så vi ska söka samtalet med skolan igen – utgående från de nya fakta, att vårt barn numera kan läsa och skriva, att han mot skolans förväntan klarat femmans nationella prov i alla ämnen, att han är pigg och glad kille som inte behöver extrastöd i skolan utöver det som en vanlig lille i hans ålder brukar behöva. Och inte minst utifrån att dessa rykten som spreds om oss inte stämmer.
Men vi behöver också samtala med skolan om våra andra barn som vid flera tillfällen utsatts för retningar av andra elever, inte minst för att de är våra barn. De retades med att det påstods av elever att jag som tidigare vikarierat på skolan hade fått sparken från skolan. Även detta är inte sant: Vikariatet hade upphört och man hade hittat en annan lärare som kunde undervisa i ytterligare något ämne utöver det som jag kunde erbjuda. De har retats för sitt efternamn, för sin tillhörighet till just denna familj som de tillhör. Men de har också kallats för Hitler och judesvin – av tio- till tolvåringar. Och senast där har väl överskridits en gräns!
Problemet börjar dra kretsar. Dessa går inte att sitta ut bara utan man måste ta tag i situationen omedelbart. Om detta inte lyckas kan skolan också vara värd en sänkning, men detta vore mycket synd om de många goda tankarna och idéerna kring skolan.
Vi vill att problemen tas tag i – utan fördömen och förutfattade beslut!
