Jojo-kortet skapar tid för annat

Nya jojo-kortet lanserades idag. Eftersom jag skulle åka till Helsingborg tänkte jag att det kan vara lika bra att byta mitt gamla rabattkort mot nya jojo. Sagt – gjort! Sprang in i kundcenter på stationen i Lund, bytte kortet, laddade med ytterligare 200 kronor, stack till närmaste billjettautomat för att köpa en resa med den nyskaffade reskassan. Den visade sig inte fungera som den skulle. Detta medförde att jag missade det snabba tåget mot Helsingborg. Detta i sin tur gjorde att jag ficka ta Pågatåget via Teckomatorp som behöver snart en timme istället för 30 minuter, värdefull tid som jag kan använda till annat.

Business as usual

En fredagsmorgon på järnvägen

För en gångs skulle jag vara ute i god tid för att komma till Helsingborg. Där skulla jag ha den tiden jag behöver för att kunna klarbereda min lektion. Dagen började med att jag var även på stationen i god tid, fastän tåget som hade för mig att ta precis hade lämnat stationen. Nästa tåg skulle gå om 20 minuter.

Men då kom Obama! Nej, inte till Lund utan till Köpenhamn för att heja på Chicago i OS-urvalet. Men till följd av detta var det lite småkaotisk på skånska järnvägsstationer eftersom tågen från Köpenhamn hade förseningar, inte mycket, men det räckte för att ställa till. Mitt tåg kom också från Köpenhamn med – bara – tio minuters försening.

Men detta gjorde att jag kom till Helsingborg senare än jag hade planerat, men tackolov tidigt nog för att göra det sista. Detta efter ett ofrivilligt dop i regnvattnet på vägen till skolan…

Men för att undvika att drabbas av flera Obamabesök i Köpenhamn med påfäljande trafikstörningar i Skåne – och det lär bli en hel del sådana i höst – samt av de vanliga trafikstörningar i samband med två snöflingor på spåret och lite blåst i luften funderar jag faktiskt om att saddla om…

Vi får se hur dagen slutar.

Fast jag vet redan: Med Shabbes och Sukkes! Gut jontef och Gut shabbes!

Stryp inte waldorfskolan

Trots alla problem vi har med skolan: Waldorfskolan är ett enastående exempel på en annorlunda pedagogik som erbjuder eleverna mångt och mycket som andra skolor inte kan erbjuda. Därför stödjer vi uppropet Stryp inte Waldorfskolan i Sverige!

Stryp inte den – förbättra den!

En svensk anmälan

Vi har precis tagit del av att vi har blivit anmälda till socialen. Jag har inte fått pappret i handen, men hörde om det per telefon. Det är därför jag citerar ur minnet.

Vi har alltså blivit anmälda till socialen för att vi har beträtt klassrummet till vår sons före detta skola, waldorfskolan i Hardeberga, på ett sådant sätt att vår son skulle skadas av det. Det var enligt uppgift en förälder från hans förre detta klass som anmälde oss. Anmälan skedde såklart anonymt. Men jag kan tänka mig vem det var. Säkert samma person  som skickade vidare våra funderingar i början av år 2008, där hela helvetet började för oss. Sedan dess blir det bara värre och värre. (Jag vet inte vad det är som driver mig fortfarande att inte släppa greppet. Det är visserligen inte det att jag vill krossa hela skolan. Snarare ligger grunden till vårt engagemang i att vi uppfattar waldorfskolan som bästa alternativ för just detta av våra sju barn.)

Utanför denna skola, men även på själva skolan finns inte mycket förståelse för dessa turer som man utsätter oss och i synnerhet vår son för. Och nu kommer det någon förälder som är jättesur på oss som anmäler oss. Anonymt som sagt. Allt andra skulle jag betyda att man måste ta ett ansvar för det man gör

Såklart är det återigen vi som gjorde fel fast vi bara försökte få in honom till skolan, en dröm som han har. Det var inte vi som gjorde att han mådde dåligt. Det var den upphetsade stämningen som  rådde i och utanför klassrummet, när vissa föräldrar stirrade på oss, liksom, vad har de här att göra. Då var vi inte ens inne i klassrummet. Det var väl förre detta läraren som har gjort ett bra jobb: Efter att vi kritiserade henne var det hon som slutade prata med oss och när vi inte gav oss började hon uppenbarligen systematiskt förgifta klimatet i klassen för oss och vår son. Såklart är det ju alltid lättare att skylla på alla de andra, i synnerhet på oss, vår sons föräldrar. Istället för att prata med oss tog hon time-out och låter nu andra föra hennes talan, bl a vissa föräldrar, antar jag.

Inget antagande är dock att det aldrig har funnits något samtal med oss från hennes sida. Nu har hon tagit tjänstledigt. Hoppas bara hon tar tillfället i akt och besinnar sig.

Ja, vi ska prata med socialen. Det har vi velat göra förut, men inte fått tag i någon där. Och vi funderar om att polisanmäla en okänd gärningsman, i det föreliggande fallet snarare en -fu, för förtal.

Skånetrafikens miljöpolicy

Försökte ta mig hem idag efter en lång guidning genom sydöstra Skåne och Köpenhamn och ytterligare en anställningsintervju i Malmö senare mot kvällen.

Får konstatera att den enklaste delen av vägen var den som jag gick, utan Skånetrafikens hjälp.

Tåget som jag skulle ta mot Lund strax efter kl 6 stod kl 18.05 fortfarande på perrongen, men ingenting hjälpte. Dörren öppnades inte, ingen släpptes in i tåget. Ett blick genom fönstret visade också att detta kanske var tur det: Tåget var proppfull, åtminstone den delen som skulle vidare mot Lund och övriga Skåne. Den mycket längre delen av tåget som på vägen mellan Köpenhamn var ett med det nuvarande mycket kortare tåget var tom. Den skulle ju också stanna i Malmö.

Jag bestämde mig för att byta färdmedel, sprang ut ur stationen till stadsbussarna, en sjua kom snart, tog mig till Värnhem, där jag inväntade närmaste buss mot Lund. Klockan var nu ungefär kvart över 6 på kvällen. Efter någon minut, kanske 15 eller 20…, kom 171:an, en snabb förbindelse mellan Malmö och Lund, den akademiska byn utanför storstaden.

Den gick som väntat väldigt snabbt till Lund med slutstation Scheeleparken i Ideon. Men dit skulle jag inte. Jag hade på vägen mot Lund bestämt för att avgå vid en hållplats som jag kände till sedan tidigare. Därifrån skulle jag ta stadsbuss nr 6. Den åker ganska huset jag bor i östra delen av Lunds stad. Men för två månader sedan ägde ett timtabellsskifte. Vid detta tillfälle tog man bort 171:ans slutstation. Det visste jag. Men vad jag inte visste var att man även tog bort den hållplatsen där jag skulle gå av för att väldigt bekvämt, nämligen på precis samma plats utan att vara tvungen att gå till någon annan hållplats, kunna byta till stadsbussen. Rättare sagt: Hållplatsen finns än idag, men den är numera bara sexans, stadsbussens. 171:an stannade vid sin nästa hållplats vid Ole Römers väg mitt på Ideonområdet, som bussen numera delar med en buss nr 170 (som innan timtabbellsskiftet hade tagit mig från Malmö direkt till mitt hus). Men för att härifrån kunna komma till närmaste hållplatsen där jag kunde hafa en stadsbuss fick jag antingen gå tillbaka eller fortsätta tvärs genom Ideon för att vid Sparta komma till närmaste hållplats. Båda hållplatsernas distans till denna där jag befann mig just nu: C:a 1 kilometer. (För att komma ihåg: Jag utgick ifrån att jag skulle kunna byta på samma plats.)

Jag bestämde mig för att gå vidare eftersom detta var riktningen mot huset jag bor i – men detta hus var fortfarande ganska långt borta och det hade varit tusen gånger skönare att slippa gå efter en lång dag, där jag redan hade gått åtskilliga kilometer på hård asfalt. Och när jag nu hade kommit fram till hållplatsen Sparta såg jag ingen buss, inte ens en skugga av en, varken av en sexa eller av en etta. Båda hade tagt mig mycket ärmare mitt mål – var från sitt håll.

Då jag såg detta promenerade jag vidare och vidare och vidare – och slutligen kom hem. Klockan var halv åtta.

En och en halv timmes resväg för bara 25 kilometer. Det gick bra. Vädret var hyffsat. Tänk om jag hade råkat ut för det bara 24 timmar tidigare. Kommer du ihåg gårdagens väder i Skåne? Eller på vintern. Vid sådant fint väder hade jag också klarat det här med min cykel! Med bilen hade det tagit mig 20 minuter kanske i alla väder förutom kanske blixthalka och – utan traffic jam.

Varför alltså byta till kollektivtraffik? Ack ja, förutom ens egna miljömedvetande finns det ett enda argument: Mitt sommarkort. Om jag använder den helt ut så kostar varenda resa bara 9 kronor, oavsett vart jag åker i Skåne. Å andra sidan: För nio kronor? Kan man då begära mer?

Imorgon ska jag ta mitt sommarkort och ta mig till Höllviken. Räknar med fem timmars resväg fram och fem timmars tillbaka. Resväg med bil: 30 minuter en väg.

Bra att jag vet att jag måste ta mitt ansvar för miljön. Men vet Skånetrafiken det också? Höjer man därför priserna jämnt och ständigt och flyttar runt med hålplatserna och busslinjerna så att det blir allt värre och tar allt längre tid att byta buss och tåg?

Åker Skånetrafikens strateger också kollektivt? Tror det ej. Då hade de säkert vaknat!

Mischpokiska nyheter goes facebook

Det är väl värt ett försök om detta skulle funka bra – att ha feeds från denna blogg till facebook. Vi får se.

Helgens favoriter

Michael Jackson – in memoriam
Puhdys – Wenn ein Mensch lebt
City – Am Fenster
Silly – Bataillon d’Amour (In memoriam Tamara Danz, 1952-1996)
Alexander Rybak – barnens favorit
Yaakov Shwekey – dagens underhållning

Som små extra:
The Yeshiva Boys Choir
Harel Skaat – Shir Hamaalot
Och last but not least:
Noa & Mira – There Must Be Anothyer Way

…

En text av Herman van Veen som passar bra…:

Märkligt är det dock att de som förfinar sig inåt oftast förstelnar utåt.

Herz
Michelangelos Skulpturen
Sagte er
Hätten einzig und allein
Von überflüssigem Stein
Befreit werden müssen
&Läßt sich nicht dies Prinzip
Auch auf Menschen übertragen
Von vielen kann man sagen
Sie sind unbehauen
Es muß – nichtsdestotrotz
Auf einen groben Klotz
Nicht immer nur ein grober Keil gehören
Hörst du denn nicht den Trommler, der
Beharrlich in dir schlägt
Der dich bei aller Gegenwehr auch
Durch Feindes Lager trägt
Hör auf ihn – er sagt dir was
Wenn er sich nicht mehr regt
Ist das ein Zeichen dafür, daß
Sich gar nichts mehr bewegt
Es ist inzwischen Mode
Verinnerlicht zu sein
Man lauscht in sich hinein
Und ist ergriffen
Seltsam dabei ist nur, daß sie
Die sich nach innen so verfeinern
Nach außen so oft versteinern
Doch stehst du am Beginn
Und weißt noch nicht, wohin
Es gibt da eine Orientierungshilfe
Hörst du denn nicht den Trommler, der
Beharrlich in dir schlägt
Der dich bei aller Gegenwehr auch
Durch Feindes Lager trägt
Hör auf ihn – er sagt dir was
Wenn er sich nicht mehr regt
Ist das ein Zeichen dafür, daß
Sich gar nichts mehr bewegt
(Hermann van Veen)

Interaktiv seder

På årets Pessachs första sederkväll hade vi nu en interaktiv seder där vi tillsammans med våra barn återupplevde uttåget från Egypten på Sankt Hans backar, en bra inledning på Pessachveckan med det ändlösa matzeätande. Därefter satte vi oss vid bord och gick igenom berättelsen en gång till samt åt den fina pessachmåltiden med allt som tillhör.

Den andra sederkvällen upplevde vi hemma hos oss – med en hedersgäst, nej inte profeten Eliahu; den kom bara in en pyttekort stund. Vi läste och åt och sjöng. Underbart!

Och så var det Purim…

De senaste dagarnas hetta kunde inte ändra på det: Det var Purim, och det firades segern över Haman i gamla Persien.