GRATTIS, ISRAEL!

Historia skrivs i Malmö: Israel vinner Davis Cup Matchen! Inget att tillägga efter alla dessa turer kring matchen!

Grattis, Andy, Harel, Jonathan, Dudi & Noam!

Mazel tov!

 

En sådan dag

En sådan dag som idag påminner mig mycket om den 9 november 1989 då hela Tyskland och med Tyskland hela världen fattade nytt hopp. Mycket av det som började då har gått i uppfyllelse. Hoppas att även mycket av det vi önskar oss idag uppfylls.

Grattis, Barack Obama, och lycka till!

 

Nyladdande Jom Kippur

Det var en underbar känsla att fira Jom Kippur, Försoningsdagen, tillsammans med många nya och gamla ansikten i Lunds lilla synagoga. Chazanit Jalda Rebling från Berlin, vars mammas, Lin Jaldatis, musik var en jämn följeslagare under vår barndom, gjorde sitt bästa för att ge oss möjligheten till att be under denna stora helgdag. Ett jätte stort tack till henne för en sådan lyckad dag som gav oss tillfället att gå i oss, fundera över oss själva och vårt förhållande till världen, samtidigt som vi fick ladda om batterierna.

Ikväll finns det tillfälle att träffa henne igen för en lika vacker som kraftfull Kabbalat Shabbat, även detta i Lunds lilla synagoga. Vi ser fram emot detta med stor glädje. Hoppas att vi hinner med med hela familjen förutom kanske Monsieur Katz, vår lilla söta nya katt som flyttade in hos oss alldeles nyss. När vi fick honom bar han namnet Felix, men ”döptes” genast om till Simcha (som betyder fröjd) – eftersom det är en fröjd att titta på honom och iaktta hur han utforskar livet i sitt nya hem. Och om man då googlar på ordet Simcha – vart kommer man då? Till Simcha, det första ölet från Sachsen som är koscher! L’Chaim!

En grässlig, fruktansvärd höst

Börserna rasar. Förra veckans tandköttsinflammation vill fortfarande inte riktigt botas. Problemen med skolan tar aldrig slut. Men det gör pengarna. Stämningen är på bottennivå. Det enda som är gyllet det är vädret just de senaste dagarna.

Men det är ändå ett nytt år som har börjat, år 5769. Hos oss utan pompa och ståt, men vi hann åtminstone med att vara i Lunds lilla synagoga en enda gång under helgen i början av förra veckan, tjockkindig och med alla barn som följeslagare. Nu stundar nästa helgen: Jom Kippur. Och de dagarna mellan Nyåret, Rosh haShana, och Försoningsdagen, Jom Kippur, är det brukligt att be dem om förlåtelse som man har gjort illa, medvetet eller ej, under det gångna året.

Och även om strulet med skolan fortfarande inte tog slut så är vi dock medvetna om att vi – i slagets hetta – kan ha sårat och faktiskt även sårade vissa personer, även om vi bara hade för avsikt att påpeka ett problem. Om detta nu är fallet så ber vi dig, Christina, och alla de andra som känner sig sårade om ursäkt och förlåtelse. Detta var inte alls meningen att allting skulle bli som det blev. Om det är andra människor som känner sig sårade av oss så ber vi även dem om förlåtelse – fast jag i nuläget inte kan veta vem detta nu skulle kunna vara.

Som tecken för det ska v sticka till den lilla bäcken i Södra Sandby idag eller imorgon och göra tashlich, den sedvanliga ceremonin, och tömma våra fikor i bäcken för att renat och utan synder gå in i det nya året. Hoppas då att det nya året 5769 blir bättre än det gamla, att vi även i år blir inskrivna i livets bok och att den fruktansvärda, grässliga hösten förvandlar sig till en i ordets sanna betydelse gyllene sådan, följt av en förträfflig, kanske till och med snövit vinter, en blomstrande och fruktbar vår samt en färgglad och kraftfull sommar.

Tecken på att hoppet inte är helt ute finns: Vi får en ny hyresgäst hemma hos oss – Felix Katz, en underbar söt gyllen-röd kattunge flyttar till oss på torsdagskvällen.

Höstfest på Hardeberga

Årets kanske sista soliga dag bjöd på en liten fest på Hardeberga. Waldorfskolan höll öppet hus med barnens körsång, hästridnig och kakor till förmån för skolans projekt i Gambia, en underbar kockärtssoppa á la Waldorf, målning i trapphuset, levande musik, jongleri mmm. En underbar eftermiddag med bra stämning, bästa vädret och fantastisk utsikt över Lundaslätten.

Tyvärr tystar denna stämning inte tvivel och oklarheter som råder på skolan. Höstfest på Hardeberga – det sköna skenets festival.

Tillökning på Änghaga

Här är det, vårt lilla ”barnbarn”, Jora från Änghaga, som föddes häromdagarna i Västra Klagstorp utanför Malmö. Grattis till tillökningen, Julitschka.

Haushaltstag bei Mischpokes

Nu är det igen en av alla dessa dagar, fast av just dessa dagar finns det definitivt för lite.

En kund ringde återbud pga sjukdom och det gör att jag får en halv dag extra som inte var planerat frå början, en extradag till hushållsarbete, vilket också är grymt nödvändigt eftersom jag inte hittar någonting längre i det här huset. Tillkommer att regeringen, drottningen, min fru och mina barns mamma är på väg hem från Jerusalem där hon vistades i tio dagar. Så det är dags att sätta i gång så att det finns en chans för henne att komma åtminstone genom dörren. Nej, så illa är det väl inte, men…

Allt detta leder mina tankar något år tillbaka i tiden. När jag var barn så hade alla kvinnor (! – betoningen ligger på ”kvinnor”, inte männen, bara i fall de var ensamstående), alla kvinnor hade alltså möjlighet att ta ut en ledig dag per månad för att sköta hushållsarbetet, den så kallade hushållsarbetsdagen eller som det då hette i DDR Haushaltstag. Och barnen (mig inklusivt) och männen förväntade sig såklart att kvinnan då hade hunnit göra rent i hela huset, vilket min mamma för det mesta klarade ganska bra, minns jag; men jag minns också att det de andra dagarna såg ungefär som hemma hos oss nu, med ett undantag: Varje lördag var det storstädningsdags. Barnen var ju på skolan – vilka gyllene tider för föräldrar(!), och då hade föräldrarna alltså tid att göra rent lite extra, handla osv. Det fick man också göra då det stängt överallt i alla affärer efter kl 12 en lördagmiddag. Gyllene tider även det för anställda inom handeln.

Idag har alltså jag min oväntade Haushaltstag. Och då ska jag sätta igång med detsamma – innan jag fastnar allt för mycket framför denna leksak här.

Sedan väntar ett litet, faktiskt ideellt, jobb på eftermiddagen. Därefter är barnen inbjudna till ett litet kalas i Södra Sandby. Mot kvällen är det dags för veckans shabbesmåltid. Och sedan efter måltiden måste vi bryta shabbes för att åka till Kastrup och möta vårt kronade överhuvud. Och då är vi mycket glada för, barnen springer redan sedan tre dagar tillbaka från ena benet på det andra i väntan på sin lilla mamma. Och även jag kan gott behöva en kram (mmm) av min kära hustru, den mischpokiska drottningen. Välkommen hem!

Snart dags

Snart är det dags för drottningens hemkomst och hela hennes hov väntar redan på henne. Alla prinsarna och prinsessan kan knappt hålla i sig och räknar minuterna tills hon ska dyka upp igen på horisonten i Kastrup imorgon kväll vid 9-snöret. Räkna med ett sexfaldigt stort hallå på Kastrup. Eventuell köbildning kan också förekomma när karavanen drar mot hemmet i Sverige.

Grattis Pitti & Gesine

Mensch, Pitti, grattis på din födelsedag, blommor av alla slag till ditt behag – önskar mischpokes. Ett stort grattis även till Gesine – i efterskott.

En underbar sederkväll

Bland alla dessa tråkiga nyheter glömmer man nästan bort godbitarna i livets tillvaro. En av dem upplevde vi i måndags i Köpenhamn när vi var på Shir haTsafons sederkväll och firade uttåget från Egypten med ett sextiotal andra människor från många av Herrens länder. Istället för Moses var det denna gång S. som hjälpte oss genom öknen och påminde oss om de traditionella stöttestenarna på vägen: fyra glas vin, karpaz – persilja, maror – pepparrot, charosset – en slags fruktmus, ägg, ett hönsben och naturligtvis massor med matzes – osyrat bröd, vilket vår lilla Hannah åt istället för allt andra…

Och vi sjöng, vi skrattade, vi pratade – en härlig kväll i en stor multinationell familj som vi upplevde i Köpenhamn.

Igår var det andra sederkvällen. Den föll i vatten pga tidsbrist och allt för många världsliga problem och uppgifter, men uppskjutit är inte upphävt – så vi tar den ikväll, hemma med våra barn.