I kväll: Israel har ringt upp folk i närheten av tunnlar eller vapen i Rafah för att varna dem för angrepp mot militära mål och tunnlar. Palestinas president Abbas uttalar sig i sammanhanget. Två timmar senare angrep Israels armé Hamasmål i Gaza.
Hur man än gör allt är Israels fel…, judarnas fel… Precis så här känns det också här i Malmö nu: Vad man än gör, vad man än säger, tänker, tycker. Ingenting intresserar…
Sålänge man håller käften är allting okay, men bara man säger ett enda ord till Israels stöd…
Bara sex dagar efter att de israeliska soldaterna lämnade Gazaremsan började palestinska grupper skjuta på israeliska gränspatruller, som befann sig på den israeliska sidan av gränsen, får man inte glömma att lägga till. En soldat dog, tre skadades. Är det så en vapenvila ser ut enligt Hamas och andra organisationer? Som Rungholt beskriver den sedan flera år anammade tolkningen av det engelska ordet cease fire: We (Israel) cease. They (Hamas) fire.
Någonting om detta i svenska medier? Inget, inte ett enda ord? De reagerar bara när svaren kommer på de ständiga provokationerna som pågår jämnt och ständigt. De skapar ju också större rubriker!
Senare på kvällen såg jag Svenska dagbladets rapporteringen om händelserna: Två döda vid gränsen mot Gaza – som ett bevis på mina teser. Att en av de döda var en israelisk soldat framgick först lite längre ner i texten, när alla de blåögda med sina förfärdigade uppfattninghar och meningar redan har slutat läsa. Och återigen upprepades siffran 1300 dödsoffer i Gaza, fastän det finns nya siffror på ungefär 600, vilket hursomhelst är alldeles för många.
Idag hölls en liten manifestation på Stortorget i Malmö. Ett hundratal människor manifesterade sitt stöd för Israel, bland dem många äldre och några överlevande av Förintelsen.
När vi kom dit vid halv ett tiden idag vajade redan ett antal israeliska flaggor i ett avspärrat område framför rådhuset. På andra sidan avspärrningen hade redan samlats motdemonstranter med palestinska flaggor, fast de inte ens visste vad de skulle demonstrera emot. Lite senare dök även Hamas gröna samt Hizbollahs gula flagga upp i mängden. På vägen in i det avspärrade området gick jag förbi en kille som redan då skrek ur full hals utan att vi ens har sagt ett enda ord. När vår manifestation vid ett-tiden satte igång fanns det redan ett hundratal människor på andra sidan avspärrningen som höll på att skrika sina paroller ur full hals, paroller som Död åt judarna, Död åt Israel, Mördarna ut ur Sverige osv. Bland dessa även ett antal barn i skolåldern, men även yngre.
På våra plakat läste jag dock:
Fred och trygghet för israeler och palestinier
Israels rätt till självförsvar
Slut på 8 års raketbeskjutning av Israel
Trygghet för båda israeliska och palestinska barn
Medlidande med alla civila offer
Sluta använda mänskliga sköldar
Även i talen sades det inte ett enda ord mot någon som helst palestinier inte ett enda ord som bestrider palestinernas rätt på fred och på en egen stat. Tvårtom dessa rättigheter nämndes uttryckligen. Bara de skanderande människorna på andra sidan avspärrningen hade inte ens en chans att höra det våra talare sa, för de skrek alldeles för högt sina hotfulla slagord mot Israel, mot judarna.
Medan vår manifestation uttryckte en djup önskan om fred var motdemonstrationen, som av polisen inte hölls på rimligt avstånd, präglat av hat mot judar och hotfullt beteende av vissa, tyvärr väldigt många i denna demonstration.
Efter ett tag började man använda den samma metoden som Hamas, men även Hizbollah, använder mot staten Israel sedan åratal: Efter att ha skrikit mot och överröstat vår manifestation började man kasta egg på vår manifestation, sedermera flaskor, bröt våldsamt strömmen så att vår talare inte kunde höras längre. Lite senare kastades fyrverkerier mot oss! Ungefär på samma sätt som man stegvis ökade räckviden på raketerna i södra Israel.
Vi fick avbryta vår fredliga manifestation och gjorde också det för vår egen, men även andras, inte minst polisernas säkerhets skull. Vi tog vårt ansvar för människoliv här på torget och drog oss tillbaka, lotsade av polisen genom Kompanigatan, Kalendegatan, igenom gången bredvid Hipp ut mot Caroli. Förföljda av upphetsade unga karlar på parallela gator som utan tvekan skulle ”ha tagit hand” om oss om de hade fått tag i någon. Detta bekräftas av en berättelse av ett annat ögonvittne som förstår arabiska och som råkade ut för ett gäng barn som följde efter honom: En i gänget pekade ut honom Han är jude!, vad han på arabiska svarade på Du är arab! Därpå kastade pojkarna en flaska på honom som träffade hans dotter. Han bevittnade också att dessa pojkar meddelade i mobiltelefoner för, vad man får antar, sina äldre brödrar om de efter manifestationen hade träffat en jude.
Själva vandrade vi lugnt, men väldigt upprörda över denna hetsiga pogromstämning genom några omvägar till vår bil.
Rapporteringen om händelserna är väldigt olika i de olika svenska medierna, i Sydsvenskan förstod man till en början ingenting om det som hände, efter några olika varianter närmade sig rapporteringen sanningen till slut. Skånska Dagbladet lät manifestationen äga rum på Gustav fast det i själva verket var på Stortorget och tyckte att tonläget mellan de båda sidorna var väldigt högt, vilket inte jag har upplevt: Från vår sida var det en lugn argumentation, medan motsidan nöjde sig med att kasta tomma slagord och inte bara det som vi såg senare. (Emellertid har även Skånskan ändrat sin rapportering och kommit sanningen närmare.) Kvällspostens reporter såg några fordon dit vi skulle ha eskorterats efter den avbrutna manifestationen, medan vi i själva verket slussades iväg på halvvägs säkra gator tills vi övergivits, för vår del tack och lov på en säker gata, men det var som vi såg ovan inte fallet för alla deltagare i manifestationen. Expressen skrev, såvitt jag hittills kunde se, inte ett enda ord om manifestationen och den därpå följande pogromstämningen i Malmö. Däremot visade de för sina läsare de tunnlarna mellan Gazaremsan och Egypten som är bara till för att importera mat till Gazaremsan, men inga vapen, aldrig! Kvalitén på svensk nyhetsrapportering kan mättas i samband med denna manifestation: Tro aldrig på lögner som du inte har författat själv, sägs det. Tyvärr mycket sant.
Hela händelsen är ett skam för det demokratiska Sverige: Att en grupp människor inte får uttrycka sina inte alls radikala åsikter på ett möte på torget utan att bli hotat till livet är ofattbart. Detta är också ett resulat utav den alltför ensidiga repporteringen i svenska medier där staten Israel alltför ofta framställs, och i synnerhet de senaste veckorna har framställts som den stora boven i konflikten i Mellanöstern.
Detta här är inte bara ett angrepp på mig personligen och på min religiösa tro utan också på de demokratiska förhållandena i Sverige! Jag kan bara ansluta mig till en insändare som förhoppningsvis kommer att publiceras i Sydsvenskan de närmaste dagarna och som jag fick ta del av i förväg: Vakna Sverige!
Och jag lägger till: Vakna, innan det är försent! För precis så här började på 1920-talet det tyska helvetet, vilket blev ett helvete för hela mänskligheten! Vakna Sverige innan det är försent! Vakna Europa! Ta ditt ansvar för demokratin på allvar!
…efter att den ensidiga vapenvilan hade utlysts. Detta besvarades med omedelbar beskjutning av raketramparna från Israels sida.
Och det senaste som kom in alldeles nyligen: Hamas utlyser vapenvila och ger Israel en vecka att dra tillbaka sina trupper. Kommer Hamas också att disarmera sina väpnade män och ta bort sina mot Israel riktade qassam- och gadraketer under den tiden då Israel lämnar Gazaremsan? Då skulle en varaktig fred komma en bit närmare.
Gilad Shalit, som kidnappades av Hamas sommaren 2006 på gränsen mellan Gazaremsan och Israel, är fortfarande spårlöst försvunnen. Ingen inom Hamas kommer på tanke att avslöja vad som hände med honom.
Min 10-åriga sons spontana kommentar när han såg bilden:
Detta läste jag idag i Sydsvenskan. Detta kom med Expressen. Mikael Wiehe och Bert Karlsson betraktar världen och resonerar. Det värsta i sammanhanget är att Israels bidrag i Eurovisions songcontest i år är den judiska sångerskan Noa tillsammans med den palestinska sångerskan Mira Awad.
Vart är Sverige på väg om den intellektuella eliten slutar tänka själv utan funderar utan att veta…?
Shabbat shalom alejchem! En fredfull helg till er alla!
Se själv! Och jämför detta med dessa dagars Sydsvenska.
Ifall man vill vidga sina vyer ytterligare går det bra att ta fram sina kunskaper i tyska och gå in i Letters from Rungholt. Där skriver Lila, en tyska som är gift med en israel och bor i centrala Israel, om händelserna i Israel och naturligtvis också om mellanösternkonflikten i sin helhet och kriget i Gaza i synnerhet. Hon lägger fram sina välgrundade åsikter om denna svårlösta konflikt och ger oss massor med länkar till nyhetskällor från Israel och andra länder för att kunna bilda sig sin egen uppfattning. Därmed är hon raka motsatsen till den svenska pressen som bara återspeglar en sida av konflikten, men vägrar öppna ögonen för den andra.
En annan källa som kanske är – ur språklig synvinkel – mera lämplig för den svenska publiken är ynetnews, en israelisk nyhetsportal där det berättas fakta om kriget och hela utvecklingen i Mellanöstern. Ingenting förskönas, allting läggs fram, även detta raka motsatsen till svenska journalisters arbete. (Ibland kan man undra vem det är som betalar svensk journalism nuförtiden.)
Publicerat av JS Richter 
Publicerat av JS Richter 
Publicerat av JS Richter 
