Grym svensk förkärlek

Svenskarna verkar ha en grym förkärlek för Hitler och hans grymheter. Yngsta indikationen på det är den sedvanliga Jultidningen som vartenda år lockar barn och ungdomar till att tjäna lite extra genom att sälja dess artiklar.

Min son som såklart nappade på denna reklam när den hamnade i vår brevlåda häromdagarna undrade: Du är väl intresserad utav sådant? Och visade upp en bild på en dvd med titeln Döden i Hitlers bunker som distribueras av Jultidningen. Men bara för att jag är intresserad av historien äger jag ingen förkärlek för Hitler och hans död och undrar vad det kan vara som lockar folk att lägga just en sådan bok under julgranen. Det måste ju finnas människor som kan tänka sig ta emot en sådan bok på julen. Det är ju efterfrågan som reglerar den fria marknaden.

Det finns också andra indikationer på denna förkärlek eller rättare sagt attraktion. Som tysklärare får jag med jämna mellanrum se vilka tankar elever kommer på när talet kommer på Tyskland. Det är inte alls Goethe eller Schiller; om dem vet de inte ens om han var kompositör eller författare eller vad.

Även som tysk får jag – och i synnerhet mina barn – med jämna mellanrum stå ut med lite småtaskiga kommentarer där folk tycker att det bästa Tyskland bringat fram någonsin väl var just Hitler. Men om det sedan visar sig att vi har judisk bakgrund kan bilden snabbt vända och det kan av vanliga svenska barn fällas kommentarer som Dumma jude!

Vad är det som leder till denna förkärlek? Är det att an tagit tag i något man inte vågade ta tag ioch – tack och lov – med hänsyn till sitt sunda förstånd inte vågade? Eller grymheten som sådan som lockar som i en av Mankells romaner?

Varför röstade jag på Olle?

En bra fråga. Min elvaårig son som var med mig i vallokalen tog nästintill automatiskt Miljöpartiets valsedel. För ett år sedan hade jag kanske också röstat på Miljöpartiet, eller Vänsterpartiet. Någonstans där, känner jag, hörde jag egentligen hemma. Denna bild har ändrats. Senast i vintras och våras. Under tennisuppståndelsen i Malmö, lite senare under ockupationsdagarna i Lund. Mp och V är inte längre de som för min talan. Då kände jag att Alan, Birgitta och Olle var de enda som förstod vad det var vi ville säga den 25 januari på Stortorget i Malmö. Och folkpartiet är det enda svenska parti såvitt jag föstod som tematiserade religionsfriheten – åt alla håll, även min, en judes religionsfrihet.

Vardagen tar fart igen

Efter de stormiga dagarna under vintern har nu vardagen tagit fart igen. Solen skiner för fullt just nu. Livet flyter på. Det känns underbart att inte känna sig tvungen att jobba som journalist om man egentligen annat har för sig. Men vinterns irritationer sätter sina spår. Och nu är det dags att återuppbygga det förtroendet för varandra som delvis gick i spillror.

Hur det fortsätter i Mellanöstern

För undantagets skull sätter jag in en hel artikel från en annan blogg som berättar hur det gick vidare i Mellanöstern efter att Israel har lagt ner vapen, lämnat Gazaremsan och öpnnat upp vägarna för en fredlig fortsättning av politiken.

Det ser inte så ljust ut. Desto mer glädjer jag mig åt Israels seger i Davis Cup Matchen som i förväg hade politiserats så pass mycket. Artikeln och mycket mer finns att läsa på  bloggen Israel i Sverige.

Du kan se en artikel om det här. I svenska media – någon bisats om någon händelse någonstans men annars inte ett skvatt. När Israel sen försvarar sej blir det ett hejdundrande liv! Man undrar vad skrikande demonstranter egentligen vill – att Israel ska använda en neutronbomb som enbart dödar folk, inte väggar? Man har den obehagliga känslan att svenska media inte vill berätta att judarna i Israel har någon anledning att försvara sig!

Bara nu på söndagsmorgonen kom 4 raketer inflygande från Gaza till Israel utan landningstillstånd. En räckeer väl för att starta ett svarskrig och motivera total blockering av gränsen. Araberna i Gaza kan trivialt få vad de vill via sina råtthål. De kan också återlämna Shalit, sin kidnappade israeliska leksak, och se hur snabbt grinden mot Egypten öppnas. Men de  har inte lust, de har ju vunnit kriget och vill också vinna propagandakriget….. Barak och Olmert håller nu på sluttampen på att skälla ut varann om vem som har varit bäst när det gäller att sköta affären Gaza så illa som möjligt.

DN skrev 5 rader om att Iran hade avskjutit en raket, inga andra.

Vad det betyder att ligga under qassamraketernas ständiga beskjutning kan man läsa på en hemsida ifrån Sderot, den israeliska staden som är mest utsatt för beskjutningarna eftersom den ligger bara 2,5 kilometer ifrån Gaza. Där räknar man emellertid qassamraketerna i tiotusental.

Ta avstånd du med! Ta avstånd du med!

Vi tar avstånd ifrån och protesterar mot att radikala demonstranter intar våra städer och tar kampen för fred i Mellanöstern som förevändning för sin hets mot Israel och mot judar.

Ta avstånd du med!

Sätt blåvita, blågula band och ballonger på gator och torg runtom i landet, sätt dem på din bil, din cykel, köp och ät en mycket god clementin, grapefriut eller apelsin från Jaffa i Israel!

Malmö – en blandning av Hamasstan och Wild West?

Om man nu fortfarande skulle tro på tidningarna – fast vilken skulle man tro på? - skulle man kunna tro det. Men ett faktum är att turister som nu på lördagen skulle ha besökt Malmö omdirigerades till andra, mer fredfulla skånska städer. För tillfället är intäkterna från deras besök obetydliga, men om ryktet sprider sig gör dessa (uteblivna) turister skillnad även i Malmö stads plånbok – för att inte ens tala om alla de andra som kommer att svika Malmö om utvecklingen fortsätter som den gör. Är Malmös ljusa dagar över efter bara 10 år? Blir Malmö det det alltid var – en håla?

Ett ljusglimt i dessa dagars mörker…

…hittade jag hos Som jag ser det, en mycket talande bild.

Ska vi verkligen överlåta Malmö åt Israelkritikerna?

För att förtydliga: Jag har ingenting emot kritik mot Israel. Israel är en demokratisk stat som får tåla kritik om den är befogad. Men det som pågår just nu i Malmö är en hetsjakt mot allt som har med Israel att göra. DC-matchen är bara en välkommen förevändning för många – inte alla – av demonstranterna som har någonting emot staten Israels existens.

Även jag är kritisk mot många delar av Israels politik, men Israels existens som stat är inget som kan ifrågasättas. Därför måste vi visa vår solidaritet denna vecka i Malmö. Att resa dit och motdemonstrera mot israelkritiska och även israelfientliga demonstranter är ingen bra idé. Men vi ska visa var vi står!

Köp upp alla blåa och vita, alla blåa och gula balonger! Placera ut dem på staden, i Sveriges alla städer, fyllda med magen-david-konfetti, med hjärtan och fredsduvor! Köp upp alla presentband i blåvitt, blågult. Sätt dem på bilarna, träden, lyktstolparna runtom i Malmö, runtom i landet!

Köp israeliska varor just denna vecka!

Att visa sin solidaritet med Israel är att visa att vi står för demokratin i sin helhet!

Stoppa matchen? Boykotta Israel?

Se hit!

Det är kanske Israels tennisförbund som i sin tur skulle boykotta Sverige för att Sverige inte är i stånd att anordna mötet på ett hederligt sätt!

Det är kanske den svenska pressen som behöver boykottas vars ensidiga rapportering leder till okunskap runtom i landet!

Det är kanske Malmö stad som ska boykottas som inte kan garantera att en idrottsevenemang kan genomföras! Hur kan en stad som Malmö anordna handbolls VM i framtiden om man inte ens få till stånd ett enda möte på tennisparcouren?

Och så är det är kanske de partierna och grupperingar som låtsas vara demokratiska men i själva verket hotar samhället på värsta sättet med hot om våld och faktiskt öppen våld!

Skam över Malmö

Egentligen skulle jag hålla käften, men detta här får mig gå i taket:

Fritidnämnden i Malmö beslutade idag att Davis Cup spelet mellan Israel och Sverige ska spelas inför tomma läktare. Jag saknar ord. Skam över Malmös beslutsfattare som inte kunde tänka sig en annan lösning! Detta är inte ett idrottsproblem. Det är en seger av antidemokratiska krafter. Den bruna vänstern bildar en ohelig allians med islamistiska fascister.

Dags att stå upp! Alla demokratiska krafter borde infinna sig och demonstrera för just det, demokratin i detta land, mot brunvänster, extremhöger och islamistiskt-fascistisk terror i Sverige!

Var är Sveriges demokratiska politiker när demokratin i detta urholkas successivt? Var är Reinfeldt och Bildt, Hägglund och alla de andra som kallar sig själva för demokrater – om Sahlin och Ohly behöver vi väl inte längre prata i sammanhanget, vilket gör mig, ärligt talat, väldigt ledsen.