Waldorfskolan nekar vår son skolgång

Waldorfskolan i Lund nekar vår son att fortsätta sin skolgång på  denna skola, där han förhoppnings- och förväntansfullt började gå i  klass 1 år 2004.

Han fick lämna skolan förra hösten p.g.a., vad som sades av  skolledningen, att han hade allvarliga brister i sina kunskaper. Man  rekommenderade oss att antingen låta honom gå om klass 4 eller lämna  skolan. Vi valde redan då att begära att han skulle kunna fortsätta i  sin egen klass, vilket redan då nekades av skolan. Resultatet var att  han helt enkelt inte blev uppropad av sin klasslärare på  uppropsdagen. (Läs mer här.)

Nu, efter ett år, då han klarat femman på en annan skola, en  Montessori-orienterad sådan, som ställer som bekant andra, i regel  högre krav på kunskapsinhämtning än vad Waldorfskolan gör, ansökte vi  om återinskolning av honom. Först dröjde det nästan tre månader tills  vi över huvud taget fick ett svar. Motiveringen till fördröjningen  var att man skulle invänta resultaten av en utredning av skolverket  som skulle ha gjorts efter att vi hade anmält förra läsårets
händelser. Sedan, efter sommarlovets början, kom det ett svar från  skolan där vår ansökan avslogs. Den officiella motiveringen var att  denna klass skulle nu stå utan klasslärare och att det skulle redan  tagits in andra elever med stödbehov. Vi försökte en gång till att  söka till skolan mot slutet av sommaren. Även denna ansökan avslogs  med hänvisning till tidigare fattat beslut i frågan.

Men vi påstår att alla dessa motiveringar är undanflykter för att man  inte vill ta itu med det verkliga problemet som finns på skolan. Hela  denna kalabalik började nämligen med att vi kritiserade vår sons  klasslärare i ett öppet brev till föräldrarna i hans klass i februari  2008. Brevet var riktat till föräldrarna och målet med brevet var att  rådslå med föräldrarna om vår son. I brevet, som kan läsas här,  yttrade vi också kritik mot läraren och hennes agerande i hans fall – i synnerhet i samband med en planerad klassresa. Visserligen var det  ett fel från vår sida att gå ut med denna kritik till föräldrarna  utan att ha pratat med henne om just denna punkt innan. Men även om  vårt sätt att kritisera var felaktigt, ger inte detta henne rätten  att sluta prata med oss föräldrar, att inte genomföra  utvecklingssamtal med vår son och med oss i slutet av vårterminen,  att porta oss från ordinarie föräldramöten – allt detta har läraren  gjort mot oss och vår son. Och hon har bedrivit frågan om att han  skulle lämna åtminstone klassen, om inte skolan. Vi har vittnen på
att hon under ett av mötena vi hade med skolan under våren 2008 sa  att hon kommer att lämna uppdraget som klasslärare om vår son skulle  få fortsätta i klassen. Detta är helt oacceptabelt och ligger på  gränsen till utpressning.

Nu, när det blev klart och tydligt att vi sökte tillbaka till skolan  för hans del, drog hon antagligen i nödbromsen och lämnade uppdraget  som klasslärare i denna klass. Detta erfar vi i motiveringen till  avslaget vi fått för vår ansökan om återinskolning som jag nämnt  tidigare. Där skrevs det att man inte hade en klasslärare till denna  klass. Men inte ens detta är sant: Vi hörde igår att man redan när  skolan meddelade oss att vår ansökan avslagits, hade en ny  klasslärare till klassen. Och vi får väl med rätta också tvivla på  att det har antagits nya elever i klassen.

Hela skolans agerande är en fars för att hålla oss borta. Vi som  föräldrar som yttrat oss kritiskt. Och detta görs genom att mobba och  utesluta vårt barn! Om skolan har någonting emot oss, vårt sätt att  föra denna diskussion, om läraren känner sig hotad som hon påstått  efter en delvis hetsk diskussion, när hon portade mig från  föräldramötet (dagen därpå anmälde vi hela händelsen till  skolverket), osv då får skolan utesluta oss, men inte vårt barn.  Detta är rena mobbningen av ett barn p.g.a. att man inte kunde  hantera kritik.

Vi har andra barn på skolan. Vi vill ha Waldorfpedagogiken för våra  barn för att just den kan ge våra barn en hel del upplevelser och  erfarenheter som ingen annan pedagogik kan ge dem – och inte heller  vi själva. Men med detta menar vi inte de permanenta kränkningarna  som just vår äldsta son får uppleva sedan snart ett och ett halvt år  tillbaka. Vi vill att skolan drar de rätta slutsatserna, och de kan  bara vara att be om ursäkt för detta oprofessionella agerande, att ta  in honom i sin klass igen och att tillsammans med oss, inte mot oss,  hitta en väg ur situationen. Vi är i alla fall öppna för samtal!

Händelserna kan inte bara går förbi så här. De måste ha konsekvenser  som påverkar skolan i rätt riktning!

På måndag är det upprop på Waldorfskolan i Hardeberga. Vi tänker vara  på plats med alla våra barn, men det kommer att synas att vi -  allihopa och inte minst vår äldsta son – är väldigt besvikna. Men  hoppet är det sista som dör!

Pogromstämning i Malmö

Idag hölls en liten manifestation på Stortorget i Malmö. Ett hundratal människor manifesterade sitt stöd för Israel, bland dem många äldre och några överlevande av Förintelsen.

När vi kom dit vid halv ett tiden idag vajade redan ett antal israeliska flaggor i ett avspärrat område framför rådhuset. På andra sidan avspärrningen hade redan samlats motdemonstranter med palestinska flaggor, fast de inte ens visste vad de skulle demonstrera emot. Lite senare dök även Hamas gröna samt Hizbollahs gula flagga upp i mängden. På vägen in i det avspärrade området gick jag förbi en kille som redan då skrek ur full hals utan att vi ens har sagt ett enda ord. När vår manifestation vid ett-tiden satte igång fanns det redan ett hundratal människor på andra sidan avspärrningen som höll på att skrika sina paroller ur full hals, paroller som Död åt judarna, Död åt Israel, Mördarna ut ur Sverige osv. Bland dessa även ett antal barn i skolåldern, men även yngre.

På våra plakat läste jag dock:

Fred och trygghet för israeler och palestinier

Israels rätt till självförsvar

Slut på 8 års raketbeskjutning av Israel

Trygghet för båda israeliska och palestinska barn

Medlidande med alla civila offer

Sluta använda mänskliga sköldar

Även i talen sades det inte ett enda ord mot någon som helst palestinier inte ett enda ord som bestrider palestinernas rätt på fred och på en egen stat. Tvårtom dessa rättigheter nämndes uttryckligen. Bara de skanderande människorna på andra sidan avspärrningen hade inte ens en chans att höra det våra talare sa, för de skrek alldeles för högt sina hotfulla slagord mot Israel, mot judarna.

Medan vår manifestation uttryckte en djup önskan om fred var motdemonstrationen, som av polisen inte hölls på rimligt avstånd, präglat av hat mot judar och hotfullt beteende av vissa, tyvärr väldigt många i denna demonstration.

Efter ett tag började man använda den samma metoden som Hamas, men även Hizbollah, använder mot staten Israel sedan åratal: Efter att ha skrikit mot och överröstat vår manifestation började man kasta egg på vår manifestation, sedermera flaskor, bröt våldsamt strömmen så att vår talare inte kunde höras längre. Lite senare kastades fyrverkerier mot oss! Ungefär på samma sätt som man stegvis ökade räckviden på raketerna i södra Israel.

Vi fick avbryta vår fredliga manifestation och gjorde också det för vår egen, men även andras, inte minst polisernas säkerhets skull. Vi tog vårt ansvar för människoliv här på torget och drog oss tillbaka, lotsade av polisen genom Kompanigatan, Kalendegatan, igenom gången bredvid Hipp ut mot Caroli. Förföljda av upphetsade unga karlar på parallela gator som utan tvekan skulle ”ha tagit hand” om oss om de hade fått tag i någon. Detta bekräftas av en berättelse av ett annat ögonvittne som förstår arabiska och som råkade ut för ett gäng barn som följde efter honom: En i gänget pekade ut honom Han är jude!, vad han på arabiska svarade på Du är arab! Därpå kastade pojkarna en flaska på honom som träffade hans dotter. Han bevittnade också att dessa pojkar meddelade i mobiltelefoner för, vad man får antar, sina äldre brödrar om de efter manifestationen hade träffat en jude.

Själva vandrade vi lugnt, men väldigt upprörda över denna hetsiga pogromstämning genom några omvägar till vår bil.

Rapporteringen om händelserna är väldigt olika i de olika svenska medierna, i Sydsvenskan förstod man till en början ingenting om det som hände, efter några olika varianter närmade sig rapporteringen sanningen till slut. Skånska Dagbladet  lät manifestationen äga rum på Gustav fast det i själva verket var på Stortorget och tyckte att tonläget mellan de båda sidorna var väldigt högt, vilket inte jag har upplevt: Från vår sida var det en lugn argumentation, medan motsidan nöjde sig med att kasta tomma slagord och inte bara det som vi såg senare. (Emellertid har även Skånskan ändrat sin rapportering och kommit sanningen närmare.) Kvällspostens reporter såg några fordon dit vi skulle ha eskorterats efter den avbrutna manifestationen, medan vi i själva verket slussades iväg på halvvägs säkra gator tills vi övergivits, för vår del tack och lov på en säker gata, men det var som vi såg ovan inte fallet för alla deltagare i manifestationen. Expressen skrev, såvitt jag hittills kunde se, inte ett enda ord om manifestationen och den därpå följande pogromstämningen i Malmö. Däremot visade de för sina läsare de tunnlarna mellan Gazaremsan och Egypten som är bara till för att importera mat till Gazaremsan, men inga vapen, aldrig! Kvalitén på svensk nyhetsrapportering kan mättas i samband med denna manifestation: Tro aldrig på lögner som du inte har författat själv, sägs det. Tyvärr mycket sant.

Hela händelsen är ett skam för det demokratiska Sverige: Att en grupp människor inte får uttrycka sina inte alls radikala åsikter på ett möte på torget utan att bli hotat till livet är ofattbart. Detta är också ett resulat utav den alltför ensidiga repporteringen i svenska medier där staten Israel alltför ofta framställs, och i synnerhet de senaste veckorna har framställts som den stora boven i konflikten i Mellanöstern.

Detta här är inte bara ett angrepp på mig personligen och på min religiösa tro utan också på de demokratiska förhållandena i Sverige! Jag kan bara ansluta mig till en insändare som förhoppningsvis kommer att publiceras  i Sydsvenskan de närmaste dagarna och som jag fick ta del av i förväg: Vakna Sverige!

Och jag lägger till: Vakna, innan det är försent! För precis så här började på 1920-talet det tyska helvetet, vilket blev ett helvete för hela mänskligheten! Vakna Sverige innan det är försent! Vakna Europa! Ta ditt ansvar för demokratin på allvar!

Turerna forstätter

I söndags fick vi ett mail:

Hej Stefan. Jag vill bara meddela er att vi har tagit beslut i ledningsgruppen att all kontakt med skolan när det gäller …(vårt barns namn) ska gå via ledningsgruppen. Vi kommer också att kalla er till samtal för att vi på något sätt ska kunna reda ut det trassliga misstroendet som ni har gentemot skolan. Men om det är något som ni funderar över när det gäller …(vårt barns namn) så kontakta oss och inte …(lärarens namn). Ni kan ringa till någon av oss eller maila vilket ni vill. Ledningsgruppen består ju detta läsår av …(namn på tre lärare) och mig. Vi kontaktar er för ett första möte efter måndagen då vi har vårt planeringsmöte i ledningsgruppen. Med vänliga hälsningar …(underskrift)

Läs mer här.

Men under tiden har vi haft kontakt med föräldraföreningen och pratat med andra föräldrar. Konstigt nog så skakar de flesta på huvuden om det vad som pågår här just nu.

Vi måste avvakta vad som händer idag första dagen efter lovet, dagen då vårt barn skulle ha börjat i en ny klass – om allt hade gått som klassläraren ville. Vi fick veta om hennes hastigt och lustigt, utan något vidaregående samtal med oss i sammanhanget fattade planer för precis en vecka sedan – när klassen var ute och reste, utan varken vårt barn eller mig som följeslagare som det ju egentligen var tänkt.

Det hela börjar urarta… Men läs den uppdaterade kronologin av händelserna.

Äntligen…

…så säger barnen, har det blivit vinter i Skåne. Det är i alla fall något snöaktigt som faller från himlen. Därtill kommer stormiga vindar och temperaturer kring noll. Inget väder som man förväntar sig en vecka innan påsk, men ett väder som passar bra till vårt inre läge efter förra veckans alla turer som ju fått sin uppföljare redan i eftermiddag när telefonen ringde. Men läs mer om det här.

Vad gör man…

…om éns barn ringer hem från fritids och säger: Pappa, kan du hämta mig tidigare idag? – Varför?, undrar pappa. Svaret: Jag vill hämta mina syslöjdgrejor i klassrummet, men jag får inte för Läraren. Läraren får inte veta någonting. Så jag tänkte vi tar sakerna idag, gör dem klart i hemmet – för jag vill äntligen bli klar med detta – och så lämnar vi dem tillbaka imorgon biti innan skolan börjar. Förstår du?

Nej, jag förstår faktiskt inte. Varför behöver mitt barn vara rädd för sin lärare om han bara vill göra klar det han sysslade med i flera veckor i syslöjd och som han helt enkelt vill ha klar innan lovet. Jag ska ju lita på Läraren och inte ifrågasätta. Men får jag fråga mig? Vilket pedagogiska knep ligger bakom detta?

Jag som också är lärare – fast utbildad i ett annat land än Sverige (vilket tydligen gör skillnad) - fattar ingenting längre. Men hela episoden som i sig kanske inte är något anmärkningsvärt har ju också en historia. Jag ska försöka – bara för min egen skull – summera misslyckandets kronologi samt de senaste mailledes förda diskussionerna eller närmare sagt icke-diskussionerna som ägde rum de senaste veckorna, ett brev i februari, ett i mars. Breven hade till följd att två föräldrar hörde av sig och stötte oss i våra funderingar, även om de kanske bara delvis drog samma slutsatser, två föräldrar hörde av sig och var tveksamma, en förälder svartlistade oss. Även en följd av diskussionerna blev att Läraren hotade att inte följa med på en klassresa om jag, pappan, liksom även en del andra föräldrar, skulle följa med som det var planerat. Till följd av att jag inte fick följa med ville inte heller sonen följa med på resan.

Så långt har det gått hittills.

Fördelen med…

… att ha tappat ett jobb är ju offenbarligen att man får mera tid över till annat än detta jobb. Då spelar det ingen roll att man gärna gjorde jobbet, att man kanske hade en vision med sitt jobb. Om det då slår till omständigheter som går inte att styra av oss vanliga så får man ge sig och prata det hela skönt, dvs man får prata om det inträffade så länge tills man har vänt sig vid tanken och tycker att det faktiskt är skönt att slippa åka till jobbet, nej inte bara skönt utan underbart. Och så får man tid över till annat:

• Uppdatera sin hemsida
• Jobba med sin uppsats
• Städa i hemmet
• Omgås med barnen

Fördelen finns…

Köpenhamn, Köpenhamn

Köpenhamn är också en sådan märklig stad. Å ena sidan en av de trevligaste städerna jag någonsin sett – det är kanske därför jag älskar att guida just där – och å andra sidan en stad där det med jämna mellanrum brinner, när polis drabbar ihop med olika slags folk på stadens gator.

Om detta är priset som vi måste betala om vi vill ha en fungerande demokrati så är jag tveksam om jag vill ha en sådan demokrati.

Tråkiga nyheter från Köpenhamn

Vi fick flytta vår andra sederkväll en gång till. Dels har min Regering blivit sjuk. Hon mår alltså riktigt dåligt med huvudvärk och allt som ingår i en sådan supermigrän som lätt också kan vara en riktig vuxen influensa.

Därtill kom att vi eftermiddag såg att en vän till oss dog i natt i Köpenhamn. I måndags hade vi talat om honom på sederkvällen, hörde att han mådde förhållandevist bättre efter stroket som han led av för två år sedan. Han, hans fru och hans dotter kämpade mycket tappert mot följderna av detta stroke och kom så långt på vägen att de kunde vara på en utflykt tillsammans. Det var det sista vi hörde - i måndags. Idag är han död…

För tvår sedan – under denna förfärliga stormnatt i januari fick vi sova över hos dem i det vackra huset i Hellerup. Vi pratade länge med varandra om guden och världen. När vi sa hejdå till varandra så fick vi en underbar gammal gjutjärnsspis med oss hem som de inte hade någon användning för, men kanske vi skulle ha i vårt lilla gömställe på Österlen, och samtidigt saker till vår yngsta princessa. Någon månad senare drabbades han av stroke, låg någon månad på sjukhus för att sedan komma hem igen – på gott humör. Optimistiska var de alla tre att de skulle klara detta också.

I natt dog han, Uli.