Vardagen tar fart igen

Efter de stormiga dagarna under vintern har nu vardagen tagit fart igen. Solen skiner för fullt just nu. Livet flyter på. Det känns underbart att inte känna sig tvungen att jobba som journalist om man egentligen annat har för sig. Men vinterns irritationer sätter sina spår. Och nu är det dags att återuppbygga det förtroendet för varandra som delvis gick i spillror.

Äntligen…

…så säger barnen, har det blivit vinter i Skåne. Det är i alla fall något snöaktigt som faller från himlen. Därtill kommer stormiga vindar och temperaturer kring noll. Inget väder som man förväntar sig en vecka innan påsk, men ett väder som passar bra till vårt inre läge efter förra veckans alla turer som ju fått sin uppföljare redan i eftermiddag när telefonen ringde. Men läs mer om det här.

Språkvetenskapliga giljotinen väntar

Att plocka isär ord och meningar och titta efter vad som pågår i vårt språk är en väldigt spännande sysselsättning. Det är ungefär som att skruva isär sin bil och titta vad som händer med den när man tar bort motorn. Vad händer då med språket när man struntar i grammatiken t ex. Slutar det då att fungera eller finns det andra saker som kan ersätta den.

Svenskan är ju ganska framfotig med att kasta omkull grammatiken. Det är varken tyska eller ryska eller även andra språk. Dessa språk är mera konservativa, vill behålla sina gamla regler, även om det finns få människor som behärskar dem rakt ut. Men så är det bara. Tänk bara: En tyska utan sina kasus! Vi gjorde exemplet igår: Das Haus steht in die Stadt an der Fluss. Låter underbart eller hur!? Om man nu skulle strunta i verbformerna också: Das Haus steh in die Stadt an der Fluss. Och nu bort med dessa jävelens artiklar: Haus steh in Stadt an Fluss. Och nu stavar vi substantiven med små bokstäver som i alla andra språk: Haus steh in stadt an fluss. Vilken revolution!

Ska starta en blogg på reducerat tyska! Vad sägs om det?!

Nu är det bara en sak att syssla med det litet så här, en annan är det att förbereda sig på ett prov. Och just nu är det dags för det sistnämnda. 45 minuter har jag kvar tills giljotinen fälls…

PS: Skräckslagen såg jag precis att den siste dödsdömde giljotinerades 1977 i Frankrike. Och nu är det min tur…, fast denna stackare han överlevde aldrig. Jag kommer nog att göra det hur som helst.

Fördelen med…

… att ha tappat ett jobb är ju offenbarligen att man får mera tid över till annat än detta jobb. Då spelar det ingen roll att man gärna gjorde jobbet, att man kanske hade en vision med sitt jobb. Om det då slår till omständigheter som går inte att styra av oss vanliga så får man ge sig och prata det hela skönt, dvs man får prata om det inträffade så länge tills man har vänt sig vid tanken och tycker att det faktiskt är skönt att slippa åka till jobbet, nej inte bara skönt utan underbart. Och så får man tid över till annat:

• Uppdatera sin hemsida
• Jobba med sin uppsats
• Städa i hemmet
• Omgås med barnen

Fördelen finns…

Blandad torsdag « Alla Dessa Dagar – Carl på väg till Moskva

Blandad torsdag « Alla Dessa Dagar

Hej, Carl,

ska du bara äta middag kan du kmma hem till oss. Den mischpkiska drottningen (som ju också är regeringen i vårt lilla Mischpokien) är underbart duktig på att laga mat. Om du nu dock åker till den Putinska byn – som den ryska styrda ”demokratin” kanske med all anledning kan benämnas numera; du känner väl de Potemkinska byarna som fanns när Katarina II. skulle komma ner till Krim? – finns det säkert annat att prata om eller, anser i alla fall den mischpokiska konungen.

Haushaltstag bei Mischpokes

Nu är det igen en av alla dessa dagar, fast av just dessa dagar finns det definitivt för lite.

En kund ringde återbud pga sjukdom och det gör att jag får en halv dag extra som inte var planerat frå början, en extradag till hushållsarbete, vilket också är grymt nödvändigt eftersom jag inte hittar någonting längre i det här huset. Tillkommer att regeringen, drottningen, min fru och mina barns mamma är på väg hem från Jerusalem där hon vistades i tio dagar. Så det är dags att sätta i gång så att det finns en chans för henne att komma åtminstone genom dörren. Nej, så illa är det väl inte, men…

Allt detta leder mina tankar något år tillbaka i tiden. När jag var barn så hade alla kvinnor (! – betoningen ligger på ”kvinnor”, inte männen, bara i fall de var ensamstående), alla kvinnor hade alltså möjlighet att ta ut en ledig dag per månad för att sköta hushållsarbetet, den så kallade hushållsarbetsdagen eller som det då hette i DDR Haushaltstag. Och barnen (mig inklusivt) och männen förväntade sig såklart att kvinnan då hade hunnit göra rent i hela huset, vilket min mamma för det mesta klarade ganska bra, minns jag; men jag minns också att det de andra dagarna såg ungefär som hemma hos oss nu, med ett undantag: Varje lördag var det storstädningsdags. Barnen var ju på skolan – vilka gyllene tider för föräldrar(!), och då hade föräldrarna alltså tid att göra rent lite extra, handla osv. Det fick man också göra då det stängt överallt i alla affärer efter kl 12 en lördagmiddag. Gyllene tider även det för anställda inom handeln.

Idag har alltså jag min oväntade Haushaltstag. Och då ska jag sätta igång med detsamma – innan jag fastnar allt för mycket framför denna leksak här.

Sedan väntar ett litet, faktiskt ideellt, jobb på eftermiddagen. Därefter är barnen inbjudna till ett litet kalas i Södra Sandby. Mot kvällen är det dags för veckans shabbesmåltid. Och sedan efter måltiden måste vi bryta shabbes för att åka till Kastrup och möta vårt kronade överhuvud. Och då är vi mycket glada för, barnen springer redan sedan tre dagar tillbaka från ena benet på det andra i väntan på sin lilla mamma. Och även jag kan gott behöva en kram (mmm) av min kära hustru, den mischpokiska drottningen. Välkommen hem!

Söndag i New York « Alla Dessa Dagar

Söndag i New York « Alla Dessa Dagar

Å ena sidan är det ju mycket spännande att vi får ta en titt bakom kulisserna av en utrikesministers arbetsdag, vilka menyer han föredrar, vilka anföranden han hör, vilka mer eller mindre privata funderingar han har.

Å andra sidan sitter jag och funderar: Kan en man som Carl Bildt eller även hundra eller tusen män som springer in och ut på FN:s headquarters i New York göra någonting åt problemen i världen, åt Darfur mm, åt att våldet flammade upp i Libanon igen, att det håller på i Gaza sedan månader tillbaka, att man därifrån skjuter qassam-raketer in i Israel.

Problemet är inte längre att regeringar inte vill utan att de oftast inte kan agera mot sina egna anhängare eller även fiender som bär vapen upp till tänderna. Vad gör FN mot al-Qaida, Hamas, Fatah al Islam och andra miliser? De är väl inte medlem i FN och kommer knappast att röra ett finger när herrarna långt borta i New York i denna märkliga skyskrapare diskuterar.

Man önskar sig litet grann tillbaka till 1990-talet då man fortfarande och med framgång kunde vara EU:s och generalsekreterarens representant på Balkan och verkligen lösa en konflikt.

Jerusalem calling « die meschuggene mischpoke

Jerusalem calling « die meschuggene mischpoke

Ju, mischpokiska nyheter kom idag ifrån Jerusalem, dit den mischpokiska regeringen och drottningen åkte för ett tio dagars besök med diskussioner i de tre stora religionernas tecken. Men under veckan firar en av dessa religioner en stor fest, veckofesten Shavuot. Återstår att se hur STI som står för evenemanget kan agera i sammanhanget. Förvänta ska man sig kanske inte för mycket: De har t o m glömt sin egen Kristi himmelfärdsdag förra veckan.

Ja sa ju tidigare: Bort med den!

Och idag:

Strålande solsken. Vi gjorde en cykeltur till drajdlach, jcl:s barnverksamhet som idag pga det underbara vädret gick av stapeln ute i det gröna. Därifrån kom vi hem med en punktering  som sexåringen fick på sin cykel nånstans på vägen.

Väl hemkommen var det islänningarna som hade tagit fram den stora bassängen på våran gård, och alla barnen, mina inklusivt, hoppade i den, medan jag t o m hann med att sola mig en stund vilket jag inte hunnit göra på tio år.

Hoppet på ett liv efter barnen är alltså inte helt ute…

Det ösregnade…

… medan jag vandrade omkring i Sveriges vackraste stad och försökte berätta för mina tyska gäster om denna underbara stad, som ligger sydligast av alla (med undantag för Trelleborg).

Men jag är så glad att gästerna tyckte om vandringen ändå och att de lärde sig något nytt om det okända grannlandet som förknipas bara med älgar, IKEA och numera Inga Lindström (Vad? Aldrig hört namnet? Inget konstigt med det: I det verkliga livet heter hon allt annat än Inga Lindström. Hon är stor manusförfattare i Tyskland som skriver manus till romantiska filmer förlagda till Stockholm och Skärgården – men på sin meritlista har hon också manusen till riktigt bra filmer. I morgon är det säkert dags igen för en Inga Lindströmfilm, nej jag kollade precis på ZDF: Det var det inte alls!)

Men med andra filmer förknipas Sveriges vackraste stad: Kurt Wallander, en stor kändis i Tyskland. Denna grupp visste också allting om Kurt och Linda. Nu vet även jag hur Kurt kunde jaga telefonkatalogen i luften på Stickgatan i Ystad.