Ett litet brev till Salle

december 14, 2017

När jag läser ditt flöde på Facebook kan jag tänka mig vad det blir för clowneri i Malmö högskola imorgon när du föreläser om Jerusalems historia.

Av dina inlägg att döma kan du inte leverera en nyanserad bild av Jerusalems mångfacetterade historia. Det du kommer att göra är att slänga omkring dig propagandistiska slagträd som saknar all vetenskaplighet och sanning.

Jag blev bjuden på detta evenemang, men tackar tacksamt nej. Jag har annat att göra.

Dessutom är detta evenemang i en högskolas hörsal bara ytterligare ett bevis på att antisemitism, detta är det om du diskuterar ämnet på samma sätt som på din sida, har blivit rumsren i Sverige och att en högskola som tillåter detta inte är värd namnet, och än mindre är värd att kallas för universitet.

Annonser

Jag vantrivs

december 11, 2017

Jag vantrivs i detta här land. I synnerhet i dessa dagar, när glåpord mot mig och de mina skallar på landets gator ochvtorg, när brandattentat utövas på Göteborgs synagoga och Malmö judiska kapell, när kollegor lyser med sitt ointresse för hur jag mår – trots att jag gett uttryck för det och trots att situationen är uppenbarligen ohållbar.

Jag är inte rädd för mig själv. Jag är 53 år gammal, har nog levt de flesta av mina dagar – i fred och under bra omständigheter om än under växande hot de senaste åren, för det mesta rätt så allmänna hot, men ibland även väldigt nära och personliga. Dessutom kan jag bege mig, nästan när som helst.

Jag är mest rädd för mina barn och barnbarn som har hela sina liv framför sig. Och ingenstans att vara om detta vansinne fortsätter.


Är detta juden?

december 11, 2017

Skolan har ett öppet utrymme på fjärde våningen, inrett med soffor och bord. Under hela skoldagen är utrymmet knökfullt med ungdomar som har rast; ingen aning hur detta går till… Men det är en annan femma.

Eleverna är för det mesta killar av sydeuropeiskt eller nordafrikanskt / mellanösternursprung som uppskattningsvis 50-75% av eleverna på skolan.

Jag gick förbi där idag flera gånger på väg till min lektionssal som ligger bakom utrymmet. Varje gång jag gick förbi kände jag ögon vilande på mig, hörde jag röster viska: Är detta juden?

Såg jag dessa ögon? Hörde jag dessa röster? Eller är det tecken på stressrelaterade hallucinationer, inbildningar, skräckfantasier? I så fall har de vunnit. De? Antisemiterna, judehatarna av alla sina slag.

Vill inte riktigt tro på det…


Livmodern är fortfarande bördig, även i Sverige

december 11, 2017

När vi fick våra barn för ungefär 20 år sedan undrade min numera framlidna mamma z”l om vi verkligen ska ge våra barn dessa judiska namn. Hon hade själv ondkommit Förintelsens fasor med ett historiskt hårsmån, en blandning av slump och okunnighet. Detta gjorde att det aldrig gjordes många ord om religion och härkomst i allmänhet och om judikst påbrå i synnerhet under min uppväxt, men inte heller under hennes på 1930-talet. Vi med ungdomlig optimism struntade i hennes varningar och avfärdade dem ty det som hände kommer aldrig hända igen.

Aldrig? Med facit från de senaste dagarna i hand är jag inte säker på det längre – och börjar – än så länge mentalt – packa mina resväskor.

En rödhårig gubbe i Vita huset har bestämt sig för att erkänna något som sedan 50 år tillbaka är ett faktum, nämligen att Jerusalem är Israels huvudstad. Det har Ryssland redan gjort i våras, fast med reservationen att Östjerusalem skulle bli ett Palestinas huvudstad. Skillnaden här är nog att Trump inte begränsade sig på Västjerusalem utan anser, precis som den israeliska regeringen, att hela Jerusalem är den odelbara huvudstaden av staten Israel.

Nu kan man dela den uppfattningen eller inte. Man kan protestera mot detta beslut eller inte. Men man kan inte använda detta som förevändning för antisemitiska upplopp!

Kan man inte? Visst kan man. Och man kan slå sönder en kosherrestaurang i Amsterdam. Ropa antisemitiska glåpord och uppmuntra att döda judar på Malmös Möllevångstorg, kasta brinnande föremål mot synagogan i Göteborg…

Men detta judehat växer inte slumpmässigt som ogräs utan fröna planterades sedan länge i arabländerna som känner sig grovt provocerade av att en judisk stat har uppstått mitt bland dem, att den finns kvar trots otaliga försök att radera ut den.

Men judehatet planteras också i Sverige av okunnighet, nonchalans och även medvetet. Så har Sveriges regeringar genom årtionde drivit en mer eller mindre konsekvent antiisraelisk politik – från Palme till Wallström genom att gå från att vara förmedlare i konflikten till att ensidigt och förutsättningslöst stödja en sida i konflikten, den palestinska, och fördöma den andra, den israeliska. Så erkände Wallströms Sverige villkorslöst ett Palestina som saknar demokrati, som inte erkänner grannlandet Israels existensrätt, som investerar stödpengar i terroristisk verksamhet. Ship to Gaza håller på med precis det samma, BDS-rörelsen…. Jag minns år 2009 i Malmö som om det var igår.

Lärarkalendern som är ett av lärarnas viktigaste redskap i skolorna har en annan, en islamofil linje: Sedan flera år tillbaka uppmärksammar den islamiska helgdagar i almanackan, men inte en enda judisk (eller annan helgdag för den delen) – förutom de traditionella svenska, kristna. Ett sätt att osynliggöra judendomen (som jag upplevde under min barndom i DDR då det bara fanns judar; de enbart fanns – i dåtid!), men även andra minoriteter.

Senaste tillskottet var yttringar i samband med Trumps erkännande  av Jerusalem som Israels huvudstad när svenska journalister använde formuleringar som ”den judiska lobbyn” som fixade detta erkännande (USA-experten Frida Strannes påstodda uttalande om Trumps ”jude till svärson” kan jag dock inte verifiera tillförlitligt just nu då den antingen har tagits bort eller aldrig ägt rum; rykten kring detta kurserar dock).

Der Schoß ist fruchtbar noch, aus dem das kroch, skrev Bertolt Brecht i epilogen till sitt drama om Arturo Ui; Livmodern är fortfarande bördig, från vilken detta kröp. Har man glömt detta i Sverige?

Eller är det medvetet man struntar i sitt eget anspråk på att vara en moralisk stormakt när det gäller judar? Då har man förlorat sitt moraliska kompass.


30+

november 20, 2017

I slutet på 80-talet när jag gick min lärarutbildning i Dresden var vi hur stolta som helst att man hade klasser i skolorna med max 25 elever. Det ansågs vara en stor vinst för eleverna. De, så sades det, skulle kunna få större chanser att lära sig saker och ting, förbättra sina skolresultat, sina betyg.

Idag, trettio år senare, jobbar jag i världens på alla plan bästa land – efter USA såklart, (o)möjligheternas land (OBS! Ironi!) –  och måste inse att vi återigen har hamnat på ruta 1. Många klasser har betydligt mer än 25 elever, i vissa klasser går långt över trettio elever, 33, 35. Och även om detta är gymnasieelever jag pratar vom så är de ändå långt ifrån så pass medvetande om sitt arbete och om sina studier att det inte skulle vara ett problem för dem.

Eftersom majoren Björklund och hans före- och efterträdare infört ett skolväsen som bygger på att alla ska få samma chanser – inget emot detta – men: oavsett om de vill ha dem – har vi fått ett gymnasium som inte håller måttet. Eleverna jagar inte kunskap. De jagar betyg. De spelar ingen roll för många elever om de kan något. De spelar roll att de har bra betyg. Lärarna behöver inte kunna ämnet heller. De behöver ha stämpel på stjärten som säger att de är legitimerade, och även om de är det så undervisar dem ofta i ämnen som de inte är legitimerade i – eftersom det inte finns legitimation i vissa ämnen. Eller så saknas legitimerade lärare som kan ämnen. Och det är viktigare på vissa skolor att gå i kavaj än att ha kunskap och kunna yrket.

Skolan har dessutom förvrängt sig, blivit till en lekplats för många elever. De får betalt för sin närvaro på skolan, inte för sitt arbete.

En koppling av CSN och studieresultat kunde vara på plats – något som fanns redan i gamla, enligt svenska mått, ack så efterblivna DDR. Dessutom kunde engagemanget höjas genom att låta eleverna betala för sina böcker. Om de sedan lämnar dem i gott skick – pengarna tillbaka. Eller varför inte avbetala sina datorer som man får, eller i alla fall delvis avbetala dem under de tre åren man går på gymnasiet. Om man sköter datorn bra har man en man kan starta sina studier med efteråt istället för att vara tvungen en sprillans ny. Och varför ska egentligen samhället betala resor och utflykter själv. Eleverna borde bidra – om än med en symbolisk slant – till skolresor som de i så fall borde ha visst inflytande över, men fortfarande borde det vara studierna som avgör vilka resor som ska göras. En nöjesresa till kroglivet i Berlin är inget jag talar om här.

Det jag efterlyser är elevernas egna ansvar. Frihet under ansvar. De måste få en chans att lära sig sin frihet, att värdesätta den. Friheten att gå en, dessutom gratis utbildning bär med sig ansvar att ge tillbaka till samhället sedan efter man avslutat sin utbildning.

Och jag efterlyser att skolorna kan ta tillvara sin egen kreativitet, att de inte blir tvungna in i ett alltför stramt korsett av regler och krav. Det måste finnas grundregler, en för alla skolor gemensam värdegrund och grundläggande krav, men vägen dit borde vara i pedagogernas ansvar. De är de som är proffs på detta – eller borde vara det.

De grundläggande kraven kunde man testa i nationella prov, precis som man gör idag där man med jämna mellanrum testar om skolorna når upp till det som önskas. Sedan måste såklart alla skolor förhålla sig till de demokratiska grundreglerna som råder i denna stat. All hets mot människor, folkgrupp, religiösa grupper, människor med funktionshinder eller viss sexuell läggning osv bör leda till att skolan stängs och upphovsmannen samt lärarna befrias från sina uppdrag. Även ensidigt och onyanserat arbete med vissa ämnen borde leda till konsekvenser.

Skolverkets uppgift kunde bli att gå in i skolorna utan föranmälan och kolla upp hur skolan förhåller sig till dessa grundläggande reglerna, hur de jobbar för att nå de, av uppdragsgivaren, dvs staten, önskade resultaten och ge tips hur de kunde förbättra sitt arbete.


7. November: Ein Hundertster

november 8, 2017

Ein 100. Jahrestag, der der Großen Sozialistischen Oktoberrevolution. Es ist wie Wolf Biermann sagt. Sie war nicht groß. Sie war nicht sozialistisch. Sie war nicht mal im Oktober. Und auch keine Revolution.

In dem Film Oktober von Sergej Eisenstein von 1927 wird sie als groß dargestellt: Hunderte von Menschen stürmen das Winterpalais. Ein Zeitzeuge, der sowohl 1917 als auch 1927 dabei war, beklagte sich nach den Dreharbeiten bei Eisenstein, dass seine Schauspieler und Komparsen schlimmer gewütet hätten, als die paar Leute, die damals bei Nacht und Nebel in das Palais vorgedrungen sind. Sie war nicht groß, ein kleiner Putsch – mit großer Wirkung. Mit einer Wirkung, die nichts gemein hatte mit dem Ideal des Sozialismus. Nicht zuletzt deswegen hat man ihn später auf den real existierenden Sozialismus reduziert, der nur wenige Gemeinsamkeiten mit den Ideal des Sozialismus hatte. Mit einer Wirkung, die Eytan Stackelberg ein Experiment á la Mengele im Weltmaßstab nannte.

Und mit dieser Einschätzung hat er wohl zweifellos recht.


Ett miss som kostar dyrt, del 2

november 7, 2017

Såklart. Jag som trodde att något i detta land skulle kunna ske utav ren människokärlek… SMS:et som jag trodde var ett erbjudande var inget erbjudande alls utan ett krav! Eftersom vi inte betalde fick vi idag smällen av Visma, ett snällt kallat bevakningsbrev som går ut på att man hotar med allt möjligt för att komma åt pengar som tillhör inte dem. I andra sammanhang kallas detta för utpressning. Här är det lagligt då någon har påstått att den äger rätten att driva in dessa pengar som någon annan vill ha av oss för ingenting, ett litet miss som kostade företaget nothing!

Jag skäms för att jag får en lön utbetald via Visma – dags att byta arbetsgivare. Och jag är trött på detta land som tappat sin moraliska kompass – dags att byta land…


%d bloggare gillar detta: