30+

november 20, 2017

I slutet på 80-talet när jag gick min lärarutbildning i Dresden var vi hur stolta som helst att man hade klasser i skolorna med max 25 elever. Det ansågs vara en stor vinst för eleverna. De, så sades det, skulle kunna få större chanser att lära sig saker och ting, förbättra sina skolresultat, sina betyg.

Idag, trettio år senare, jobbar jag i världens på alla plan bästa land – efter USA såklart, (o)möjligheternas land (OBS! Ironi!) –  och måste inse att vi återigen har hamnat på ruta 1. Många klasser har betydligt mer än 25 elever, i vissa klasser går långt över trettio elever, 33, 35. Och även om detta är gymnasieelever jag pratar vom så är de ändå långt ifrån så pass medvetande om sitt arbete och om sina studier att det inte skulle vara ett problem för dem.

Eftersom majoren Björklund och hans före- och efterträdare infört ett skolväsen som bygger på att alla ska få samma chanser – inget emot detta – men: oavsett om de vill ha dem – har vi fått ett gymnasium som inte håller måttet. Eleverna jagar inte kunskap. De jagar betyg. De spelar ingen roll för många elever om de kan något. De spelar roll att de har bra betyg. Lärarna behöver inte kunna ämnet heller. De behöver ha stämpel på stjärten som säger att de är legitimerade, och även om de är det så undervisar dem ofta i ämnen som de inte är legitimerade i – eftersom det inte finns legitimation i vissa ämnen. Eller så saknas legitimerade lärare som kan ämnen. Och det är viktigare på vissa skolor att gå i kavaj än att ha kunskap och kunna yrket.

Skolan har dessutom förvrängt sig, blivit till en lekplats för många elever. De får betalt för sin närvaro på skolan, inte för sitt arbete.

En koppling av CSN och studieresultat kunde vara på plats – något som fanns redan i gamla, enligt svenska mått, ack så efterblivna DDR. Dessutom kunde engagemanget höjas genom att låta eleverna betala för sina böcker. Om de sedan lämnar dem i gott skick – pengarna tillbaka. Eller varför inte avbetala sina datorer som man får, eller i alla fall delvis avbetala dem under de tre åren man går på gymnasiet. Om man sköter datorn bra har man en man kan starta sina studier med efteråt istället för att vara tvungen en sprillans ny. Och varför ska egentligen samhället betala resor och utflykter själv. Eleverna borde bidra – om än med en symbolisk slant – till skolresor som de i så fall borde ha visst inflytande över, men fortfarande borde det vara studierna som avgör vilka resor som ska göras. En nöjesresa till kroglivet i Berlin är inget jag talar om här.

Det jag efterlyser är elevernas egna ansvar. Frihet under ansvar. De måste få en chans att lära sig sin frihet, att värdesätta den. Friheten att gå en, dessutom gratis utbildning bär med sig ansvar att ge tillbaka till samhället sedan efter man avslutat sin utbildning.

Och jag efterlyser att skolorna kan ta tillvara sin egen kreativitet, att de inte blir tvungna in i ett alltför stramt korsett av regler och krav. Det måste finnas grundregler, en för alla skolor gemensam värdegrund och grundläggande krav, men vägen dit borde vara i pedagogernas ansvar. De är de som är proffs på detta – eller borde vara det.

De grundläggande kraven kunde man testa i nationella prov, precis som man gör idag där man med jämna mellanrum testar om skolorna når upp till det som önskas. Sedan måste såklart alla skolor förhålla sig till de demokratiska grundreglerna som råder i denna stat. All hets mot människor, folkgrupp, religiösa grupper, människor med funktionshinder eller viss sexuell läggning osv bör leda till att skolan stängs och upphovsmannen samt lärarna befrias från sina uppdrag. Även ensidigt och onyanserat arbete med vissa ämnen borde leda till konsekvenser.

Skolverkets uppgift kunde bli att gå in i skolorna utan föranmälan och kolla upp hur skolan förhåller sig till dessa grundläggande reglerna, hur de jobbar för att nå de, av uppdragsgivaren, dvs staten, önskade resultaten och ge tips hur de kunde förbättra sitt arbete.

Annonser

7. November: Ein Hundertster

november 8, 2017

Ein 100. Jahrestag, der der Großen Sozialistischen Oktoberrevolution. Es ist wie Wolf Biermann sagt. Sie war nicht groß. Sie war nicht sozialistisch. Sie war nicht mal im Oktober. Und auch keine Revolution.

In dem Film Oktober von Sergej Eisenstein von 1927 wird sie als groß dargestellt: Hunderte von Menschen stürmen das Winterpalais. Ein Zeitzeuge, der sowohl 1917 als auch 1927 dabei war, beklagte sich nach den Dreharbeiten bei Eisenstein, dass seine Schauspieler und Komparsen schlimmer gewütet hätten, als die paar Leute, die damals bei Nacht und Nebel in das Palais vorgedrungen sind. Sie war nicht groß, ein kleiner Putsch – mit großer Wirkung. Mit einer Wirkung, die nichts gemein hatte mit dem Ideal des Sozialismus. Nicht zuletzt deswegen hat man ihn später auf den real existierenden Sozialismus reduziert, der nur wenige Gemeinsamkeiten mit den Ideal des Sozialismus hatte. Mit einer Wirkung, die Eytan Stackelberg ein Experiment á la Mengele im Weltmaßstab nannte.

Und mit dieser Einschätzung hat er wohl zweifellos recht.


Ett miss som kostar dyrt, del 2

november 7, 2017

Såklart. Jag som trodde att något i detta land skulle kunna ske utav ren människokärlek… SMS:et som jag trodde var ett erbjudande var inget erbjudande alls utan ett krav! Eftersom vi inte betalde fick vi idag smällen av Visma, ett snällt kallat bevakningsbrev som går ut på att man hotar med allt möjligt för att komma åt pengar som tillhör inte dem. I andra sammanhang kallas detta för utpressning. Här är det lagligt då någon har påstått att den äger rätten att driva in dessa pengar som någon annan vill ha av oss för ingenting, ett litet miss som kostade företaget nothing!

Jag skäms för att jag får en lön utbetald via Visma – dags att byta arbetsgivare. Och jag är trött på detta land som tappat sin moraliska kompass – dags att byta land…


Ett miss som kostar dyrt

november 1, 2017

Min son har gjort ett miss. Han trodde att han var lika mycket värd i Danmark som i Sverige och köpte en barnbiljett i Köpenhamn för tågresan till Sverige efter att inte ha varit hos grannarna för skojs skull utan för att göra en frivillig och oavlönad ideell insats tillsammans med danska likasinnade; och nej, de körde inte någon slags Hamburg i Köpenhamn eller dylikt… Fast han redan var på svensk mark, strax utanför Hyllie, blev han ställt av en tågvärd som belönade hans insats med en straffavgift på 1000 kr.

Denna skulle bestridas. Därför betalde vi inte den direkt. En månad efter betalningsdags insåg vi att Skånetrafiken skulle hålla sitt löfte om världens mest kundvänliga transportföretag som inte kan gå med på några som helst uppgörelser. Då betalade vi beloppet. Under tiden hade det hela i vanlig tur och ordning redan gått vidare till monetovampyren Visma och sedan till statens långa arm, Kronofogden. Notan står numera på 1869,56 kr (-1000 för att vara noggrant).

Nu kan man ju tänka och tycka: Bra, han fått det han förtjänade! Men man kunde också tycka: Ok, han har betalt, ok, fel avgift, men han gjorde ju inte detta medvetet. Ok, vi blundar för denna gång. Men detta finns ju inte på kartan i världens bästa land. Här gäller det att bestraffa utan om och men, och visst ska man bestraffa dem som gjort ett enda lilla miss… En våldtäkt, ett rån – inget att snacka om

Jag har nu i alla fall – eftersom sonen är utomlands – snackat med både Kronofogden och Visma. Ingen av dem gav vika såklart. Det här är ju ingen våldtäkt, inget rån utan bara ett pyttelitet fel som min son gjorde. Men Visma-tanten skickade i alla fall ett sms efter samtalet:

Betala med Swish genom att klicka på länken:
https://pay-core.linkmobility.com/13635/49F2J6
Betalningsuppgifter enligt samtal
Bg: 5607-3703
Belopp: 869,56
Ocr: 01192599300657354002
Mvh
Visma Collectors AB

Tycker att det var i alla fall schysst av henne. Och undrar om där är någon som känner sig manat att hjälpa till, Skånetrafiken kanske eller Visma? Förfallodagen är den 3 november.

Skojar bara…


You’re weird, but i love you

oktober 9, 2017

.את משוגעת, אבל אני אוהב אותך, ירושלים

Så där kunde man sammanfatta känslan strax efter att ha kommit hem från Jerusalem.

Hem? Var är ens hem? Är det där huset står med alla ens saker i man kallar för hem? Där de käraste bor? Där själen verkar höra hemma?

Sverige gör sitt bästa, hälsar mig välkommen med sol, dock även med kyla. Sådant är detta land – och dess invånare.

Jag lämnade Israel i sol och värme med hopp om att få komma hem till Israel igen, och till fredens stad, Jerusalem, עיר שלום, i ännu mera fridfulla dagar än de jag upplevde nyss, utan ett Damokles svärd av hot och fara hängande över staden jag vandrade i i timmar, staden jag älskar trots att den är hur galen som helst, full av motsatser, full av människor från hela världen som vill uppleva den.

Jag älskar denna stad just därför.


Dagen efter

oktober 1, 2017

Idag, dvs dagen efter Försoningsdagen Jom Kippur för 53 år sedan, så antar jag, susade en ambulans genom min hemstad Magdeburg från vårt hem i stadens centrum till sjukhuset. I ambulansen, så fortsätter jag att tro, låg en 32-årig kvinna i väntan på sitt fjärde barn, mig. Min mamma z”l kunde aldrig svara på frågan när på dagen jag föddes. Hon kunde säga när mina äldre syskon föddes, men inte när på dagen jag föddes.

Man kan tro att hon efter en fastans dag var för svag för att syssla med sådana detaljer. Men jag svårt att tro att hon fastade på Jom Kippur ty hennes jiddischkeit var begravd under ett skikt av assimilation sedan flera generationer.

Hennes mors far kom från Mähren, Josef Lichtblau. Om jag minns rätt så var han skräddare som flyttade till centrala Tyskland kring 1900 där han gifte sig med en fröken Seidel från Magdeburg. Deras äldsta gemensamma barn blev sedermera min mormor som 1935 gifte sig med ättling till belgiska hugenotter och bytte efternamn till Pfannschmidt. Redan innan giftermålet föddes min mor i november 1932, bara dagar efter det ödesdigra tyska riksdagsvalet som ledde till att Hitler kom till makten. Hon döptes i sin faders kyrka 1935.

Hela denna konstellation att min mors ättlingar kom från Mähren, att de sedan generationer tillbaka inte var registrerade i någon synagoga, att hennes mor gifte sig med en vallon troligen räddade hennes och därmed även mitt liv.

Men samma konstellation ledde också till att hennes jiddischkeit var obefintlig. Bara några små detaljer påminde om denna, t ex hennes förkärlek för fiskbullar, de tyska släktingarna till gefillte fish…

När jag tog steget ut och vände blicken mot judendomen igen var det hon som iakttog det här med försiktighet och man kände en rädsla när vi gav våra barn judiska namn: Är ni säkra på att det är en bra idé? Ja, det var vi – då för snart 20 år sedan. Och det är vi fortfarande.

När jag gav henne en menorah för något år sedan såg jag glädjen i hennes ögon som om hon mindes något från sin tidiga barndom som abrupt hade slutat med Kristallnatten natten till hennes 6-årsdag, då synagogan i närheten av hennes hem gick upp i rök, en del av hennes lekkompisar, som hon berättade många år senare, försvann över natten och den snart 1200-åriga judiska historien gick till en ända för andra gången. Redan 1492 fördrevs Magdeburgs judar för att först trehundra senare får rätten att återvända. Magdeburgs synagoga i maurisk stil uppfördes i mitten av 1800-talet och revs efter Kristallnattens fasor. Strax därpå utbröt kriget.

Efter det kom nya tider. Båda mina föräldrar var glödjande anhängare till det nya samhället som byggdes i DDR. Religion hade ingen plats i hennes liv.

Så troligen hade hon inte fastat den 16 september 1964, dagen före min födelse. Men jag är oäntligt tacksam för att hon skänkte mig livet. Och jag mindes henne under gårdagens jizkor…


Känner mig oinspirerad och föga inspirerande

september 14, 2017

Jag sitter i en dålig sits. Jag har äntligen fått en anställning som lärare på en skola som omfattar mer än 20%, får äntligen undervisar i andra ämnen än enbart mitt språk. Men jag känner mig oinspirerad och föga inspirerande. Vad beror detta på, tror du? frågar mitt inre jag.

För att ta upp det först: Jag är lärare, utbildad i ett land som inte längre finns. För att vara noggrant: Utbildningen på börjades i detta land 1986 och avslutades när landet var försvunnet 1991. Då hade det nya landet som ätit upp det andra beslutat att betyygen inte skulle gälla utan en påbyggnadsutbildning som skulle leda till någonting som de nya makthavarna kallade för Andra statsexamen, detta trots att min utbildning redan omfattade fem år med all pedagogiskt-praktisk utbildning som en lärarutbildning kan innebära med minst två timmar per vecka ute i skolorna från studiernas dag 1 och ett par längre praktikperioder. Mina ämnen då var ryska och geografi. 1997 kom jag till Sverige och började jobba som lärare i tyska, mitt modersmål, tyska som främmande språk, tyska som modersmål. Jag jobbade på många skolor, småjobb med kring 20%, alltid på flera skolor samtidigt, alltid kombinerat med andra jobb.

Förra året fick jag äntligen chansen att undervisa även i geografi, mitt andra ämne som jag har utbildat mig i. Och nu fick jag ytterligare ett ämne, Pedagogiskt ledarskap… Varför är jag inte nöjd då?

Jag stod senast idag inför min geografiklass, ett gäng glada, roliga ungdomar från – som det är i Malmö – hela världen. Bästa förutsättningar för en lyckad undervisning skulle man kunna tro. Men eleverna är helt ointresserade av att lära sig något nytt, av att undersöka världen som den är för att kunna förändra den. Det finns inga visioner, bara ett stoiskt desintresse som ersätts av mobiltelefoner där man kan whatsappa, instagramma, facebooka, snapchatta eller helt enkelt surfa.

Vad har jag i gengäld? En dator ansluten till internet, som jag producerar vackra powerpoints på, en beamer som sitter i taket som jag kastar dessa på väggen med. Ett tiotal atlasser (till 30 elever) och nu äntligen, tre veckor efter läsårets början, läraböcker, stora och tunga som stenar. Men jag har inte en enda väggkarta till förfogande. -Ja, men det går väl med Google maps!, var en av kommentarerna när jag påpekade detta. Hur ska jag undervisa i geografi utan en enda karta, geografins främsta redskap?

Idag blev jag lite nostalgisk och mindes min egen skolgång i mitt lands skolsystem som trots att det en gång var förebild för det svenska inte var tillräckligt bra för att t ex utan vidare godkänna lärarexamen från detta land… Jag blev lite alltså ostalgiskt och mindes att vi då hade massor med kartor på hela världen som satt på väggen i en speciellt inrättad geografisal där det också fanns modeller som förklarade solens och jordens och månens inverkan på varandra, som beskrev en kolgruva och mycket mera.

Jag mindes min undervisning i ryska som vi hade i speciellt, studiolikt inrättade salar med teknik att öva uttal med.

Jag mindes också att även vi ibland busade runt i klassrummet, men då var vi klass 7, 8, 9 kanske.

Mina elever här är 18-19 år gamla, går i åk 3 på gymnasdiet som motsvarar klass 12 på min tid, men uppför sig som om de gick i klass 3…

Och så går tankarna till mitt nya ämne som lades på mig, Pedagogiskt ledarskap, ett ämne som är snarlikt ett annat ämne som ges samtidigt för samma elevgrupp. Detta ämne fick jag veta en vacker måndag efter skollovet att jag skulle börja hålla samma torsdag – utan böcker, utan någonting.

På en annan skola där jag undervisar tyska (under 20%) tänkte man att det går mycket bra att ha elever från tre steg samtidigt i samma klassrum…

Vem är förvånat att skolan är som den är?


%d bloggare gillar detta: