Känner mig oinspirerad och föga inspirerande

september 14, 2017

Jag sitter i en dålig sits. Jag har äntligen fått en anställning som lärare på en skola som omfattar mer än 20%, får äntligen undervisar i andra ämnen än enbart mitt språk. Men jag känner mig oinspirerad och föga inspirerande. Vad beror detta på, tror du? frågar mitt inre jag.

För att ta upp det först: Jag är lärare, utbildad i ett land som inte längre finns. För att vara noggrant: Utbildningen på börjades i detta land 1986 och avslutades när landet var försvunnet 1991. Då hade det nya landet som ätit upp det andra beslutat att betyygen inte skulle gälla utan en påbyggnadsutbildning som skulle leda till någonting som de nya makthavarna kallade för Andra statsexamen, detta trots att min utbildning redan omfattade fem år med all pedagogiskt-praktisk utbildning som en lärarutbildning kan innebära med minst två timmar per vecka ute i skolorna från studiernas dag 1 och ett par längre praktikperioder. Mina ämnen då var ryska och geografi. 1997 kom jag till Sverige och började jobba som lärare i tyska, mitt modersmål, tyska som främmande språk, tyska som modersmål. Jag jobbade på många skolor, småjobb med kring 20%, alltid på flera skolor samtidigt, alltid kombinerat med andra jobb.

Förra året fick jag äntligen chansen att undervisa även i geografi, mitt andra ämne som jag har utbildat mig i. Och nu fick jag ytterligare ett ämne, Pedagogiskt ledarskap… Varför är jag inte nöjd då?

Jag stod senast idag inför min geografiklass, ett gäng glada, roliga ungdomar från – som det är i Malmö – hela världen. Bästa förutsättningar för en lyckad undervisning skulle man kunna tro. Men eleverna är helt ointresserade av att lära sig något nytt, av att undersöka världen som den är för att kunna förändra den. Det finns inga visioner, bara ett stoiskt desintresse som ersätts av mobiltelefoner där man kan whatsappa, instagramma, facebooka, snapchatta eller helt enkelt surfa.

Vad har jag i gengäld? En dator ansluten till internet, som jag producerar vackra powerpoints på, en beamer som sitter i taket som jag kastar dessa på väggen med. Ett tiotal atlasser (till 30 elever) och nu äntligen, tre veckor efter läsårets början, läraböcker, stora och tunga som stenar. Men jag har inte en enda väggkarta till förfogande. -Ja, men det går väl med Google maps!, var en av kommentarerna när jag påpekade detta. Hur ska jag undervisa i geografi utan en enda karta, geografins främsta redskap?

Idag blev jag lite nostalgisk och mindes min egen skolgång i mitt lands skolsystem som trots att det en gång var förebild för det svenska inte var tillräckligt bra för att t ex utan vidare godkänna lärarexamen från detta land… Jag blev lite alltså ostalgiskt och mindes att vi då hade massor med kartor på hela världen som satt på väggen i en speciellt inrättad geografisal där det också fanns modeller som förklarade solens och jordens och månens inverkan på varandra, som beskrev en kolgruva och mycket mera.

Jag mindes min undervisning i ryska som vi hade i speciellt, studiolikt inrättade salar med teknik att öva uttal med.

Jag mindes också att även vi ibland busade runt i klassrummet, men då var vi klass 7, 8, 9 kanske.

Mina elever här är 18-19 år gamla, går i åk 3 på gymnasdiet som motsvarar klass 12 på min tid, men uppför sig som om de gick i klass 3…

Och så går tankarna till mitt nya ämne som lades på mig, Pedagogiskt ledarskap, ett ämne som är snarlikt ett annat ämne som ges samtidigt för samma elevgrupp. Detta ämne fick jag veta en vacker måndag efter skollovet att jag skulle börja hålla samma torsdag – utan böcker, utan någonting.

På en annan skola där jag undervisar tyska (under 20%) tänkte man att det går mycket bra att ha elever från tre steg samtidigt i samma klassrum…

Vem är förvånat att skolan är som den är?

Annonser

Die Qual der Wahl

september 13, 2017

I det tyska parlamentsvalet som hålls den 24 september i år (min mormors z”l 111:te och min farbrors 68:e födelsedag förresten – samt en vecka efter min 53:e….) har var och röstberättigad två röster. Du får rösta på en person och på ett parti. Första rösten, Erststimme, avgör om din kandidat kanske blir din valkrets direktkandidat, dvs vinnaren i din valkrets blir medlem i Bundestag oavsett om partiet han eller hon företräder kommer att vara med. Din andra röst ger du till ett parti och får då inflytande över hur stor andelen blir partiet får av alla röster.

Efter att mina valhandlingar kommit sitter jag nu och har die Qual der Wahl, får alltså plåga mig i frågan vem som ska få min röst.

En av kandidaterna i min valkrets är dr Angela Merkel. Ska jag lägga min röst på Europas drottning herself? Jag tycker nog Drottning Angie av Uckermarken har gjort ett bra jobb, som jag faktiskt från början 2005 ej förväntat mig.

Eller ska jag lägga min röst en av de andra, definitivt inte nassen Udo Pastörs, men varför inte på nr 14, Georg Tschammer-Osten, som kandiderar som Papa Schorschi: Follow me… Eller på AfD:s Leif-Erik Holm? Han måste vara kvar från bygdens svenska tider… Eller en univeritätsprofessor från Ribnitz-Damgarten, min äldsta sons födelsestad, som representerar de oberoende väljarna? Eller på vänsterns Kerstin Kassner?

Har man gjort det valet får man rösta på ett parti också, kristdemokraternas CDU, vänsterns Die Linke, socialdemokraternas SPD, Alternativet för Tyskland AfD, som inte är ett allternativ, de grönas Grüne, nassarnas nationaldemokratiska partiet NPD, liberalernas FDP, de oberoende i Freie Wähler eller kommunisternas Marxistiskt-leninistiska parti Tysklands, MLPD på vars kandidatlista i Berlin bl a står terrorlistade palestinier. Eller så kan man lägga sin röst på BGE som kämpar för en grundinkomst för alla eller det Ökologiskt-Demokratiska partiet ÖDP. Man också rösta för Die Partei, som startades någon gång av en välkänd stand-up komiker och som ingen riktigt vet vad de står för. Eller så finns Djurskyddspartiet att rösta på.

Bara 13 alternativ i denna valkrets. Men i andra är det fler. Så får man i min hemstad Magdeburg bl a rösta på Magdeburger Gartenpartei, Magdeburgs trädgårdsparti.

Mycket roligt bland allvaret i tyska val till Förbundsdagen 2017.


Mellansonen tar studenten

juni 15, 2017

Min allra käraste mellanson!

För lite mer än 18 år sedan kom en solstråle till världen. Din storebror visste precis vad som behöver göra när han fick träffa dig för första gången. Då var han 18 månader gammal och du 18 timmar: Han bugade när han kom in i vårt sjukhusrum i Ystad. Andra påstår att han snubblade lite och bugade därför, men, nej, jag säger att han bugade för att han visste vem som han hade framför sig, sin förste lillebror. Nu är storebror inte 18 månader längre, utan snart 20 år, lillebrodern inte heller 18 timmar längre utan 18 år. Och jag undrar vart har tiden tagit vägen…

Tiden, sedan du som liten man kom på väldigt viktiga idéer, t ex:

  • Som femåring ungefär: Det finns människor och det finns kvinnor…

  • Som sexåring: Mamma, Jesus är ju ett judiskt barn. Om han då är ett judiskt barn då kan ju vi också fira hans födelsedag. Sedan dess firar vi Jesu födelsedag med prinsesstårta på julafton… Att det skulle bli presentmaraton det året hade du också räknat ut. 24 december: en liten gåva till Jesu födelsedag, 25 december till 1 januari: Varje dag var sin lilla gåva till Chanukkah. Och den 2 januari fyllde du år… 10 dagar med presenter i sträck!

  • Eller den berömda hatthistorien då vi år 2010 på vår allra första resan till Israel i samband med storebrors bar mitsvah. Du hade fått för dig att du behöver en hatt, inte vilken hatt som helst utan just denna hatt. Hela familjen sprang genom Jerusalem till Machane Jehuda för att köpa den hatten som du sedan bar – noll gånger. Nu, 7 år senare, gick hatten vidare till storasystern.

Mindre roligt är dock att du också redan som sexåring undrade i fullaste allvar: Varför hatar alla oss judar? En fråga jag inte kan besvara….

Och något senare postulerade du att du aldrig kommer att säga varken att du är jude eller att du är tysk – och inte heller att du gick på waldorfskolan…

Jo, det gick du, på waldorfförskolan i Hardeberga som ju heter lekskola, där du lärde dig leka… och träffade de första vännerna för livet. Sedan gick du alla dessa nio åren på waldorfskolan och hade världens finaste lärare, Katalin, i många år. Där lärde du dig mångt och mycket, inte bara att dansa ditt namn utan du fick också ett bra sammanhang, fick lära dig en del av världens stora sammanhang…

Sedan valde du Spyken. Och det gick inte att hemlighålla någonting för alla visste vem du var. Socialt och pratsam som du är har du charmat halva skolan – om inte hela. Innan balen tog det en halv timme för dig att gå igenom hela röda mattan så att föräldrarna och syskonen kunde beundra studenten och ta de sedvanliga bilderna. På vägen fick du hälsa och krama massor med människor…

Bara med lärarna var det svårt på Spyken. Vissa var lite förstelnade. Det gick inte att charma dem…

Och föräldrar är också svåra. Ibland går det inte heller att charma dem, när man t ex har ockuperat hela köket med sina grejor, sedan placerat sig i vardagsrummet där man lämnade spår efter sig för att till slut ge sig ut på derby utan att plocka undan någonting. Men föräldrar är till för att tåla detta och trots allt ställa upp hela tiden jämnt och ständigt som kock och kokerska, hushållare resp undanplockare, som moderådgivare (fast här oftast i onödan för att alla beslut i princip redan är fattade i huvudet), som taxi och cykeltransportör, som korrekturläsare, jobbinförskaffare, som det ena och det andra, ibland till och med som en varm kudde att luta sig emot när världen var lite taskig…

Vi har gjort detta i många år och nu har vi nått vägens ände. Nu gäller det, min son, få luft under vingarna, lyfta och flyga. Till hösten till att börja med på samma vägar som din nyligen hemkommen storebror med den ledarskapsutbildningen i Norge, Israel och USA som heter så passande שבילים, vägar. Och sedan får man se.

Vad du än gör så vill vi att du väljer rätt, att du väljer det du känner för och att du förblir den du är, en klok och varm kille, som har en strålande framtid framför sig om du fattar de besluten du måste fatta. Vad du än gör så kommer vi finnas som en back-up, inte för att gilla bara läget, utan för att hjälpa dig så gott vi kan i alla dina åtaganden.

Vi önskar dig lycka till på alla dina vägar. Må du alltid hitta de rätta shvilim, de rätta vägarna! Hals-und Beinbruch auf all deinen Wegen! Ни пуха ни пера!

 מזל טוב! הצלחה וברכה!

Wir lieben dich! Pass auf dich auf! 


Skolan våldtar eleverna – och lärare

april 18, 2017

Många gånger jag går till skolan tänker jag: Vad gör vi egentligen? Vi lärare tvingar eleverna att göra saker och ting de inte det minsta är intresserade av.

Jag är en av de värsta. Jag tvingar de lära sig ett språk som de flesta aldrig kommer att ha användning för, nja, de kanske kommer att ha användning, men det ser de inte ännu. Ännu har de inte det minsta intresset av att lära sig detta, mitt språk.

-Ja, argumenterar jag, språket talas i vårt största grannland av knappt tio gånger så många människor som Sverige har.

-Och? De kan väl engelska, svarar eleverna.

-Nej, många kan inte det, säger jag.

-Och?

En likgiltig axelryckning från elevernas sida.

Nu är språkinlärning inte så komplicerad som man kunde tro. Jag lärde mig svenska utan att gå till skolan. Men ramarna stämde: Jag bodde i landet där språket talas. Dessutom har jag lätt för språk. Inte alla har det. Och jag hade läst ett annat språk innan from scratch – med allt detta innebar på sin tid när det begav sig.

Vad ska jag alltså göra? Jag kunde göra så att vi lekar, tittar filmer, pratar mycket, fokuserar på vardagligt språk, struntar i grammatiken för att den är det som gör mitt språk så fruktansvärt kruxigt för svenskar som är vana vid ett språk som saknar grammatik, lite överdrivet sagt… Allt detta gör jag, men kan jag sätta betyg på detta? Vad betyder dessa flummiga betygskriterier som Skolverket har formulerat när det kommer till kritan?

Dessutom är eleverna på jakt. Inte på jakt efter kunskap, utan på jakt efter betyg, poäng och vad gäller språken även meritpoäng som en gång i tiden infördes för att höja språkens status, men som nu används av eleverna för att läsa kurser för meritpoängens skull utan det minsta intresset för språket, vilket ju medför att de som har ett intresse inte får lära sig det de är ute efter eftersom man som lärare inte har möjlighet att lägga fram det som skulle behövas. Man kan i matte kanske lägga fram massor med övningar som sedan ska räknas, men i språk gäller det bl a att prata. Har man då ingen lust då…

Min son sa till mig redan för ett och ett halvt år sedan: Skolan finns sedan hur många år som helst, men ännu undervisar man som förr… Ja, min son, nya försök görs , men det är mycket svårt så länge inte ramarna stämmer, Skolverkets och skolornas.

På ett annat ställe ger jag kvällskurser i språk för vuxna. Där är det oftast folk som fyllt 60 för länge sedan. De pratar väldigt bra på tyska fastän de också bara gick vanlig skola på sin tid och oftast inte har använt språket heller under decennier. De berättade för mig hur de fick lära sig: Ja, det var glosförhör och skriftliga arbeten, vi bara läste och skrev, och så körde vi grammatik, ändlöst. Vi pratade aldrig.

Maybe that’s the way to go: Som på femtio- och sextiotalet för att de kan sin grammatik, och de kan även använda den när de nu får utlopp för den.

Men hjälper detta de som inte kan och inte heller vill? Eller gäller det att göra som min mattelärare gjorde på 80-talet. Han delade in klassen i A-, B- och C-ägg och körde undervisningen på motsvarande nivåer med olika uppgifter. Men som sagt, det var matte.

Hur går detta med språk? Kanske två lektioner i veckan (oftast finns det bara en nuförtiden; längden kan då skifta mellan 45 minuter och 110…), en lektion för alla där man bara skrapar på ytan, leker, fördjupar lite grann, tittar på film, kör lite projekt, rollspel och sådant. Deltar man här kan man få max ett E eller kanske ett D som kursbetyg. Och så en lektion för dem som presterar högre där man i mindre grupp har en chans att gå in i djupet och syssla med grammatik. Får man grönt ljus för ett sådant upplägg av skolledningen, Skolverket?

Varför inte ge eleverna möjlighet att lära sig det de behöver? Det finns fem högskoleförberedande program och 12 yrkesprogram. Ser fint ut i praktiken, men hur många skolor erbjuder yrkesprogrammen? Hur är de utformade? Får man jobb efter detta som man kan försörja sig på? Vilken status har dessa skolor?

Och vem är det som känner sig pressat att gå på högskoleförberedande program? Som vill bli det ena och det andra, läkare, apotekare, tandläkare, jurist – dock oftast utan att göra minsta insatsen, gärna genom att tjata till sig bra betyg, vilket en del elever säkert lyckas med.

Jag har genom åren jobbat på många skolor i Skåne. Nivån blev allt lägre år efter år. Bra skolor som Carl Adolph Agardhgymnasiet i Lund stängdes för att de inte hade tillräckligt med elevunderlag. Dåliga skolor – inga namn här – består – på elevernas bekostnad, och även lärarnas för den delen, ty det är inte alls roligt att känna att man inte når fram med det man vill (och ska).

Många slutar pga detta. Undertecknad funderar.


Varför jag är den jag är

april 16, 2017

Min berättelse

Min hemstad är en storstad som Malmö, dock är den belägen i ett land som inte längre finns, DDR, Östtyskland. Denna stat var en del av Östblocket och som hela det strikt antireligiös.

Så växte jag upp i ett ateistiskt föräldrahem där religion inte spelade någon roll – och detta sedan generationer tillbaka. Men i familjen fanns förutom katolska och vallonska även judiska rötter på min mammas sida som jag senare förstod. Men då, som barn, visste jag inte det. Och ingen pratade om dessa judiska rötter heller.

I DDR pratade man över huvud taget inte mycket om religion. Att t ex Jesus hade något med julen att göra lärde jag mig när DDR inte längre fanns. Då var jag redan 25 år gammal…

Och det talades inte heller om judar. Det talades enbart om döda judar, judar som fanns, judar som förintades i Hitlers koncentrations- och förintelseläger. Det fanns inga judar kvar i DDR, kändes det som för mig som tonåring.

Mina föräldrar, födda 1932 och 1933, pratade inte mycket om sin uppväxt i Hitlers Tyskland. Det var kanske vi, barnen, som frågade för lite… Min pappa lever, men det är för sent att fråga min mamma; hon gick bort för bara något år sedan. Men jag minns att hon berättade för mig en episod som hände henne 1935 eller 1936. Hon gick då tillsammans med sin mamma på en gata i hemstaden Magdeburg. Med sig hade sin dockvagn med en docka sittandes i. Dockan råkade sitta med högra armen utsträckt som om hon gjorde en Hitlerhälsning. Då fräste hon till sin dotter: Du sollst nicht Heiler Hitler sagen!!!, Du ska aldrig hälsa Heil Hitler!!! och slog henne på handen. Denna händelse kunde ha kostat henne och hennes mor livet. Tack och lov var det ingen som hade hört detta…

Men under hela min uppväxt fälldes inte ett enda ord om att vår familj hade judiskt påbrå, inte ens att den kunde haft judiskt påbrå…, ett icke sällsynt fenomen då man hade svårt att hantera denna stora katastrof som Tyskland hade utlöst och som bland andra judarna drabbats av: Hur kunde sådant hända oss? I Tyskland?

Samtidigt fick jag dock veta om att min mammas mamma under trettiotalet fick lämna in ett så kallat ”arierbevis”, ett papper där hon skulle redovisa för Hitlers bödlar att hon inte var judisk. Detta fick hon göra på grund av sitt efternamn hon hade som flicka, Lichtblau, ett väldigt judiskt namn i deras ögon – i själva verket finns det såväl judiska som katolska som andra Lichtblaus utspredda över hela världen, men de flesta av dessa med samma geografiska ursprung, norra Mähren, ett område i nuvarande Tjeckien. Så hade även min mammas familj sitt ursprung där. Men utöver efternamnet såg de också i min mormors utseende ”judiska drag”, vilka dessa nu kan vara. Svart hår kanske, stor näsa? Ingen aning…

Men min mormor lyckades. De kunde inte bevisa att hon hade judiska rötter, tack vare min mormors invandrarbakgrund, tack vare att hennes familj som många andra judiska familjer i Tyskland hade assimilerat sig med majoritetssamhället i så pass stor utsträckning att inte heller själv visste om dessa rötter när hon släktforskade för att få fram underlag till detta ”arierbevis”. Dessutom var hon gift med en man av vallonsk ursprung, dvs en så kallad hugenott med rötter i Belgien.

Dessa två omständigheter räddade min mammas och min mormors liv – och i förlängningen även mitt.

Men jag kände under hela min uppväxt ett visst utanförskap, nej, inte så att någon mobbade mig för något eller så. Detta utanförskap fanns på ett annat plan. Jag kände mig inte riktigt tillhörig majoritetssamhället, men kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var som gjorde att jag kände detta utanförskap. Jag troligen saknade något som jag inte riktigt visste vad det var. Men när vi i skolan pratade vi om Förintelsen (som dock aldrig kallades för sådan utan för judeförföljelser) kände jag att de andra barnen tog dessa berättelser på ett annat sätt än vad jag gjorde. Jag kände mig väldigt berörd av berättelserna, kände att det hela hade något med mig att göra, men visste inte vad…

Efter åttan började jag sedan gymnasiet i en liten by utanför min hemstad där jag bodde på internat. Skolan var inriktad på att eleverna skulle lära sig ryska och hade täta kontakter till en partnerskola i Moskva dit jag åkte för första gången som 16-åring. På denna skola gick en del elever som hade judisk bakgrund, som pratade om detta och berättade för mig hur det var att leva som jude i dåvarande Sovjetunionen. Dessa samtal tände ett ljus i mig och jag började intressera mig ännu mer.

När jag senare läste till lärare på en högskola i DDR gick jag också två terminer i Ryssland. Jag forskade och skrev mitt examensarbete om judarna i Ryssland och Sovjetunionen. Under arbetet med temat fick jag lära mig väldigt mycket jag inte visste, bl a en sådan detalj som att man använder det hebreiska alfabetet för att skriva jiddisch, det språket som judar talade i Östeuropa.

Eftersom språket har sitt ursprung i medeltidens tyska tänkte jag att jag förstår vad som skrivet står i tidningen då jag tidigare redan hade förstått en del när jag t ex hörde jiddischsångerskan Jalda Rebling sjunga. Jag hittade en tidning i en kiosk. Tidningen hette Sovietish Hejmland och namnet var skriven på omslagsbladet med ryska bokstäver, vilka jag ju kunde läsa. Stolt som en spanjor köpte jag tre exemplar av tidningen, åkte hem, slog upp dem och lärde mig genast att jag aldrig någonsin kommer kunna läsa dessa texter – eftersom de var skrivna med hebreiska bokstäver. (Nu, många år senare, kan jag bokstäverna, men att läsa tar fortfarande väldigt lång tid och att förstå ännu mer…)

I mitten av nittiotalet träffade jag min nuvarande fru – på en resa till Jerusalem. Då bodde i samma nordtyska småstad där vi dock aldrig hade träffats innan. Eftersom hon var i en liknande situation som jag började vi gemensamt leta vidare. Tillsammans flyttade vi till Sverige (varför Sverige av alla ställen är en annan berättelse som inte hör hemma här…) för 20 år sedan, läste judaistik vid Lunds universitet och började så småningom leva ett judiskt liv. Våra söner blev omskurna och barnen blev bar och bat mitsvah.

Vi gjorde vårt gemensamma val för att vi känner oss hemma i den judiska gemenskapen, fastän det inte alls är enkelt att leva ett judiskt liv. Vi följer t ex till en viss del kosherlagarna, firar de judiska festerna och håller någorlunda shabbat. Vi följer dock inte alla de 613 påbuden in i det sista…

Gud för mig är ingen kontrollant som kollar upp om jag håller mig till de reglerna som står nedskrivna i Torahn, judarnas heliga skrift. Gud är en kraft som jag inte vet vad den är för någon egentligen, men jag känner den kraften som t ex gör att blommorna blommar igen efter varje vinter, att livet börjar och tar slut… Jag måste inte förstå denna kraft, men jag måste lära mig läsa dess signaler för att kunna göra rätt och inte fel. Denna kraft lär mig att vara lyhörd och ödmjuk. Det är också det Torahn handlar om i mina ögon, nedskriven av visa människor för flera tusen år sedan i den tidens stil, med den tidens kunskap och förståelse av världen.

Men en annan svårighet med att leva som jude är dagens situation. När våra barn föddes frågade min mamma om vi verkligen måste ge dem så pass judiska namn, en fråga som antydde att hon var orolig över vad som kunde hända i framtiden. Hon var orolig över att det kunde hända det samma som hon hade upplevt i sin barndom, som hon tack och lov inte hade drabbats av på samma sätt som många andra människor, bland dessa sex miljoner judar. Då förstod jag att hon var rädd för att hennes barnbarn kunde råka ut för något som hon själv med nöd och näppe och av en stor historisk slump kom undan. Men samtidigt förstod jag också hennes glädje över att vi hade hittat tillbaka till en tradition som hade blivit bortkopplat ifrån när jag en vacker dag skänkte henne en sjuarmad ljusstake som man i Sverige brukar använda som julljusstake – som dock i själva verket är en judisk menorah.


Råget är mått!

januari 26, 2017

Öppet brev till SDR

Hej!

Nu är det som det är: Vår son har blivit sjuk. Han känner sig stressad över att vara tvungen att dela ut tidningarna varje helg, att få gör mer och mer, gång på gång något nytt utan att få något tillbaka förutom en lön som inte är värd namnet. Och trots att familjen har ställt upp och hjälpt till så vill han inte längre. Han känner inte att han får någon form av tack, beröm, att han bara får klagomål när något inte stämmer. Så han vill inte längre dela ut tidningarna. Läs hela inlägget här »


Samtal med halakha-polis

januari 8, 2017

Fick ett samtal i dagarna av en själv utnämnd halakha-polis, en kille alltså som tog på sig att övervaka om judarna han känner håller halakha, den judiska lagen, i punkt och pricka. Man kunde jämföra denna, inte så ofta förekommande species med sharia-poliser som enligt uppgift på senare tid dök upp i Europas muslimska kvartér för att se till att alla muslimer håller sig till den muslimska lagen, sharian. Så jag fick inse, vilket jag visste sedan tidigare, att galenskapet inte känner några gränser.

Han, halakha-polisen, undrade om jag nyligen kastrerat en kanin och om jag hade rådgjort om detta mef en rabbin innan kastrationen var ett faktum. Min invändning att detta inte var en halakhisk fråga då kaninen inte alls var judisk gällde eftersom jag, ägaren, var den som var judisk. Jag sa: Inte heller var det jag som utförde kastrationen utan det var en veterinär (som troligen var gojisch). Just därför, svarar polisen, får man inte ge bort en kanin till icke-judar då de kan utföra en sådan kastration.

Kastrerad eller inte så har Louis, som kaninkarlen heter (till vänster i bilden), ändå förökat sig lavinartat. För tillfället är det rätt så trångbott i deras bo då han blivit femfaldig far redan innan han hann kastreras. Och om vi förstod allting rätt så sitter redan nästa kull i startgroparna – kastrationen till trots. Kanske ändå ett gudomligt tecken?


%d bloggare gillar detta: