Vardagsgiljotinen


Jag känner att jag är väldigt inne i giljotintänkandet just nu…

Den språkvetenskapliga giljotinen klarade vi ju galant som det visade sig redan dagen därpå. Här krävdes kreativitet, fritt tänkande.

Annorlunda blev det med Goethe & Co. I denna kurs tycks det vara viktigast att tycka precis som läraren gör eller inte ens hon utan den litteraturvetaren vars bok hon råkade läsa, den tyska litteraturvetenskapens bibel, kan man tro. Detta prov gick åt helvete. Varför? Skulle jag kanske ha läst Wilhelm Meister, Maria Stuart osv själv? Storm, Mann läste jag – med stor glädje för ett antal år sedan och nu igen. Men även det hjälpte inte mycket. Problemet är nämligen: Jag tänker för mycket själv. Och det är det man bör undvika…

Men nu väntar också det verkliga livet: En skola där jag ska undervisa folk i tyska igen, dels nybörjare, dels folk som läste tyska i tre-fyra år innan jag kom in i spelet. Men det är ungefär samma sak… Ingen tanke här på Goethe & Schiller, Storm & Mann. Om jag kan locka lite med Tokio-Hotel och Die Fantastischen Vier blir jag glad.

Det är den verkliga giljotinen: Vardagen. Med lärarutbildning den 2 januari – då vanliga människor fortfarande sover sig nyktert…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: