Tillbaka till vardagen: Låt oss plantera ett träd!


Närmast i almanackan:

  • Om en timme: Föreläsning
  • Ikväll: Möte på de mindre barnens skola.
  • De närmaste dagarna: Föreläsningar och jobb
  • Söndag: Barnaktiviteter
  • Måndag: Möte på största pojkens skola
  • Snart: Tu b’Shvat, Trädens nyår

Honi och johannisbrödsträdet

En berättelse ur midrash

Nedskriven av Malka Drucker och publicerad i Drucker, Malka: The Family Treasure of Jewish Holidays. – Boston, New York, Toronto, London: Little, Brown and Company, 1994; fritt återberättad av mig

Honi var en kraftfull ung man som bad med hela sitt hjärta. Han hade bara ett enda fel. Han sa allting som kom i hans huvud, och ibland han ångrade sig.

En dag han promenerade genom sitt kvartér i Jerusalem. Där såg han en gammal man som grävde i jorden. Eftersom han var så pass gammal han grävde väldigt långsamt. Han tog upp bara pyttelite jord med sin spade varje gång han lyfte den.

”Vad gör du?” undrade Honi.

Utan att sluta gräva mannen svarade: ”Jag planterar ett johannisbrödträd.”

Honi brast ut i skratt: ”Vad galet det var! Att du använder den lilla tiden du har kvar på att plantera ett träd! Du kommer ändå inte att njuta av frukterna på trädet! Och du kommer inte heller att kunna sitta i trädets skugga!”

”Det är sant, unge mannen,” svarade den gamle, ”men det är mycket bra att ha träd. Mina barn kommer att äta frukten, och mina barnbarn kommer att njuta av skuggan. Jag har ätit frukterna ifrån ett träd min farfar planterade. Nu vill jag förbereda för dem som kommer efter mig.”

Honi skakade på huvud: ”Om jag hade varit dig så hade jag planterat ett snabbt växande träd, ett olivträd kanske eller ett fikonträd, så att du åtminstone kunde äta trädets frukter och på detta vis få något för ditt hårda arbete.” Den gamle mannen log och fortsatte sitt arbete. Honi gäspade. Det var så varmt. Och plötsligt blev han så trött att han la sig ner och somnade med detsamma.

Han drömde att klipporna runt omkring honom hade blivit större och större, tills de försvann ur hans sikte. När han vaknade var det morgon. ”Oh, jag har väl sovit här hela natten,” tänkte han. Han började gå upp och kände att hans kropp var stel och att ham hade svårt att gå upp.

Slutligen han tittade på sina fötter. Han tittade på sina händer, på sina kläder. Han kollade sitt ansikte. Hans kläder var slitna, och hans ansikte pryddes av en stor vit skägg.

”Jag är gammal!” skrek han ut. ”Hur länge har jag sovit?” undrade han. Han tittade omkring sig och fann sig själv i mitten av ett fruktparadis: Ett stort, med söta frukter fullsatt johannisbrödträd stod där. Honi tog en av frukterna och provade den eftersom han var hungrig. Han kände den rika smaken. Just då passerade en liten pojke. ”Stop!” sa Honi till pojken. ”Vem är du?”

”Jag är Moshe ben Shimon haLevi,” svarade pojken.

”Nej! Moshe ben Shimon haLevi!” upprepade Honi. ”Hur då, han är en gammal man!”

”Du menar min farfars far,” sa pojken medan han tuggade på en frukt från trädet. ”Han dog för många år sedan. Jag blev kallat efter honom. Detta är trädet ha hade planterat under hans livs sista år. För ungefär sjuttio år tillbaka.”

Sjuttio år! Honi hade sovit väldigt länge, men till sist han förstod den gamle mannens visdom.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: