Tio skäl…


… för att mina barn ska gå på en waldorfskola. (Jag gick och funderade om dessa skäl i samband med ett föräldramöte på våra barns skola för ett tag sedan och det tog inte så lång tid att komma på dessa tio skäl. Men samtidigt så kom jag också på en del skäl att inte vilja att barnen ska gå där uppe på antroposofernas kulle (som Marklandsbacken, där den svenska ”anmodern”, Kristofferskolan i Bromma, är belägen, kallas för). Vilka vägar tyngre, 10 Ja eller fem Nej? Eller är det fler än bara fem numera? (I samband med Sydsvenskans rapport och The Witch’s kommentarer på det anser jag att det är viktigt att nämna dessa skäl även här.)

  1. Den kollektiva tanken: Barnen ska få uppleva ett kollektiv som de är inbäddade i. De är visserligen enskilda personligheter, men behöver i mycket större utsträckning än vi vuxna en kollektiv sammanhållning. Detta ska ge barnen den stora tryggheten de behöver.
  2. Den konstnärliga aspekten: Barnen får en chans att utpröva olika konster, visserligen inte alla, och kanske inte just dem de själva vill ha. Men man ger eleverna en chans att utpröva några i alla fall och ger dem de bästa hjälpmedlen i handen, sig själv, sin egen kropp och till exempel kritor som ligger bra i handen, som det går att vara kreativ med, storformatiga papper och arbetshäften, vattenförger för spännande vått-vått-bilder till en början. Sedan kommer ju allt det andra också till. Hör räknar jag också till den obligatoriska kören och eurytmin som i mina ögon inte är något annat än en slags västerländsk meditationsform, en västerländsk tai-chi, om man vill säga så.
  3. Den levande undervisningen: Allting ska vävas ihop. Alla undervisningsämnen ska smältas ihop till en sammanhängande deg under de tolv åren. Man lär sig i ettan och tvåan läsa och skriva och räkna med hela kroppen och i konstnärlig ande. Frågor som tas upp i en lägre klass besvaras kanske på ett nytt sätt i en högre klass. En spännande dialektik som går i vågor under hela studietiden.
  4. Naturen som den främsta inspirationen: Skolan är tätt ihopvävd med naturen. Oftast ligger waldorfskolor naturskönt, så även här. Träd är viktigt som byggmaterial och för inredningen. Inga illaluktande plastmattor, istället oljat trägolv. Inga datorer i skolans alla hörn, istället kritor, pennor, papper. Ingen tom idrottsundervisning, istället mycket fri rörelse i naturen. Och inte minst ekologisk mat, för det mesta vegetarisk (och därmed, viktigt för oss, kosher).
  5. En spännande arkitektur som passar till den omgivande naturen och till människorna som går ut och in. Varma färger, lätta runda former, naturliga byggnadsmaterialer.
  6. Språk: Undervisning i tre språk från klass 1 ska det ges på en waldorfskola, detta inte i första hand för att sedan kunna alla tre språk frytande utan för att kunna känna av olikheter i tänkandet, för att kunna lära känna olika kulturer och vidga vyerna. Samtidigt så ger detta också större möjligheter att tänka större. (Men det hade ju varit en fördel om man nu kunde de tre språken någorlunda bra i slutet.)
  7. Demokratitanken: Den kollektiva tanken medför ju också att eleverna måste agera med varandra och har stora möjligheter att lära sig mycket på ett socialt plan. Det sociala klimatet på en waldorfskola är i de flesta fallen väldigt bra.
  8. Helhetstanken: Man utgår ifrån hela människan i arbetet. Människan delas inte upp i sina händer, sitt huvud och sina ben utan allting ska ske i enighet med allting.

Nu blev det bara åtta skäl istället för tio, men det hänger ju också ihop med att flera av skälen skrevs nu ihop i ett eftersom vissa ju flyter ihop i ett.

Detta är en idealbild. Det får man aldrig glömma och idealerna är som bekant så nära verkligheten som solen är nära jorden. Och att uppnå idelarna är något av det svåraste man kan komma på. Och just det är det som talar emot skolgången på waldorfskolan:

Idealerna är det svårt att nå och det måste man inse och dra slutsatser utav denna sanning. Och detta är just det man inte kan: Inse att någonting går fel, inse kanske att inte allting som Steiner skrev för snart hundra år sedan kan användas idag som han sa det, inse att man själv som waldorflärare är inte mer än en vanlig människa – och inget mindre heller. Gud sitter i molnen eller i oss, men VI ÄR INTE GUD! Det är för vissa svårt att förstå.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: