Då säger jag inte att jag är jude


Häromdagarna diskuterade vi litet smått ett skolbyte som kan bli aktuellt. Det första vårt barn sa i sammanhanget: Då säger jag inte att jag är jude. Då har de ingenting att retas på. Och han går på en vanslig svensk skola, en vanlig svensk i den bemärkelsen att de flesta eleverna är svenskar. Det finns ett fåtal invandrarbarn, men de flesta kommer från västerlandet. Och skolan är inte ens i Malmö. Så problemet med en väl dold antisemitism, en dold judeföraktning parat med kristet influerad förklärning av judarna och deras roll i samband med kristendomens uppkomst verkar inte vara ett genuint malmöitiskt fenomen.

Problemet är antagligen inte heller kopplat till muslimska aktivister. Det verkar vara ett vanligt fenomen, bara väl dolt. Men där det finns möjlighet får judeföraktningen sitt utlopp, verkar det så.

Ett gammal tyskt talesätt säger att barnen och berusade säger sanningen. Lyssnar vi på dem så kanske vi vet hur det står till…

Våra barn har ju även ett annat problem: Att vara tyskt verkar inte heller vara så populärt. Samma barnet sa i samma sammanhang också: Och jag säger inte heller att jag är tysk. Jag säger att jag är spanjor.

Att de på skolan kallades för både Hitler och judesvin  hör till den saken också. Skolan verkar, tack och lov, ha tagit tag i den saken.

Och det hör till saken att det börjat viskas bakom ryggen när man någonstans dyker upp iklädd kippa: Där är han, juden, de pratar tyska. Men även att ett barn på öppen gata stoppades av ett gäng killar som var lite äldre än de själva med  orden: Är inte du juden?

Tankarna leder oss bort så småningom…

Shabbat Shalom!

Annonser

2 Responses to Då säger jag inte att jag är jude

  1. Woytzek skriver:

    Hej Styopa,

    Också vi tänker skicka tre av våra barn till Waldorfs i Hardeberga. Skulle de som polacker(potenciellt: die polnische Schweine),som inte kan ett ord på svenska än, behöva åvänta mobbing?

  2. jesteric skriver:

    Hej, Wojciech,
    nej, jag tror faktiskt att det skulle bli något problem. Just vara barn är så att säga dubbelt
    stigmatiserade. Plus att vi är kritiska föräldrar som vid några tillfällen sa ifrån. (Och så har dessa påhopp ägt rum bara mycket enstaka gånger så jag vill inte överdriva, men att mitt barn kommer hem och funderar som det gjorde gör mig besviken.)
    Detta passar inte alla. Idag är det vårfest på Hardeberga. Kom dit och se, känn efter och upplev den trots allt goda stämningen.
    Välkomna, Stjopa med familj

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: