Jag är en politisk människa

april 24, 2012

Jag är en politisk människa och har alltid varit det. Som barn har jag upplevt hur mina föräldrar engagerade sig för sin stat DDR som de upplevde som lösningen efter det traumat som de själva varit med om som barn under hela mänsklighetens värsta krig. Jag har varit med på otaliga förstamajdemonstrationer, gick med pionjärorganisationen och ungdomsorganisationen Fri tysk ungdom, FDJ.

Mina föräldrar, vars föräldrar och förföräldrar i flera generationer såg sig som socialdemokrater och i generationer var medlemmar i Tysklands socialdemokratiska parti ansåg att det var en historisk chans att få ett rättvist och fredligt samhälle i Tyskland genom att bygga upp en egen socialistisk stat i Östra Tyskland. De var helt övertygade om att detta var den enda vägen ett land kunde gå efter den historiska katastrofen som Tyskland precis hade upplevt. Och så var det inget konstigt att de helhjärtat gick med i Socialistiska enhetspartiet när de väl hade uppnått den åldern under femtiotalet. För de ville bygga något nytt. Att detta var en romantisk naiv föreställning som de inte kunde släppa fram till våra dagar är en annan sak. Men strax efter kriget…

Och så är det inte heller något konstigt med att även jag gick med i SED 1986 (efter att ha varit kandidat för medlemskapet i partiet i ett år vilket brukade vara så…) – fast inte lika helhjärtat som mina föräldrar på sin tid. Jag minns att jag redan då ville vara politiskt aktiv, att jag redan då ville förändra saker och ting. Jag har aldrig varit en revolutionär, men saker och ting skulle gå vidare, utveckla sig. Jag kanske var en evolutionär som försökte driva en utveckling. Men vilken var den rätta formen för detta på 80-talet? Det funderade jag om då med. Vem ska du ansluta dig till osv. Även i DDR fanns det flera politiska partier. Och att det fanns stora likhetstecken mellan dessa partier anade jag då också. Men ändå ville jag markera och funderade på att gå med i ett annat parti än SED, ett parti som hette Demokratiska bondepartiet – vad detta nu än innebar, men jag hittade ingen som var medlem där som man kunde vända sig till. Så blev det SED ändå – för slutligen hade jag inget val, som så ofta under min uppväxt. Men ändå var jag driven av att göra DDR, mitt hemland, bättre än vad den var då. Det fanns aldrig någon tanke på att lämna DDR, flytta eller fly någon annan stans. Om en förändring skulle ske så skulle den komma inifrån och utan att man häller ut barnet med badet.

Men det var just det som hände 1989/1990. Barnet DDR försvann helt och hållet. Det fanns ingen möjlighet längre att påverka dess utveckling. Samtidigt med denna utveckling i den stora politiken flyttade jag i det lilla, ifrån den väldigt politiska och intressanta storstaden Dresden som redan under DDR-tiden var en progressiv och utvecklande plats i den så kallade De aningslösas dal i DDR (eftersom man inte fick, rent tekniskt inte hade möjighet att få väst-tv där på den tiden…). Från Dresden flyttade jag till DDR:s andra ände, en liten stad nära hamnstaden Rostock, där det blåste en helat annan vind. När det i Dresden hösten 1989 redan pågick stora demonstrationer för förändringar i DDR och så småningom även för återföreningen med Västtyskland var de i norr fortfarande väldigt måna om sina små saker där och undrade vad som pågick i söder (några veckor senare hade samma människor stoltserat med att de äntligen efter alla års lidande hade hunnit fördriva byråkraterna från SED osv osv – det är då ordet Wendehals skapades…). Men under denna flytt försvann de gamla strukturerna, det fanns ingen möjlighet att återansluta sig till någon lokalorganisation av det partiet som jag fortfarande var medlem i och som under tiden hunnit byta namn till Demokratiska socialismens parti PDS. På det viset gick jag ur partiet – lika halvt frivilligt-ofrivilligt som jag gick med i partiet fyra år tidigare.

Landet jag levde i hade förändrats totalt under bara ett enda år. Jag kände mig inte igen längre och behövde som många östtyskar under den tiden en lägre tid att orientera mig i detta nya land som jag hade hamnat i utan att lämna mitt land. Det nya landet kom till mig…

Hela den situationen underlättade för mig (och min familj att efter några år flytta till ett annat land: Om vi nu ska leva i ett annat land då ska vi göra det riktigt och på allvar, med allt som detta innebär, ett nytt språk, en ny kultur – ett nytt land. Valet föll på Sverige, av en slump…

Nu är vi här, numera sedan femton år tillbaka, har fått våra tre yngsta barn i Ystad, haft och sålt hus, lärt oss språket ganska fort, läst på universitet, haft bra och dåliga jobb, gjort det ena och det andra – men vi har aldrig kommit hem. Vi har aldrig känt att vi vill stanna i landet och påverka det. Och så är det fortfarande… Och i skrivande stund, när jag noterar detta här, får jag ett samtal från min fru som för tillfället jobbar i Stockholm: ”Du, Berlin kan ändå bli någonting för oss. Kolla mailet…”

Men om detta nu inte skulle vara fallet, om alternativet Berlin inte skulle vara ett verkligt alternativ – och det är inte säkert att det är det för vi måste först se om våra barn är ”tysklandskompatibla”, dvs om de kan klara den tyska skolan, det tyska samhället och livet i Berlin efter att ha gått i den svenska skolan och bott i Lagomlandet i alla år.

Om vi nu skulle stanna i landet och jag skulle avsluta min partipolitiska abstinens här, vilket parti skulle jag då kunna välja. I Tyskland kunde ett sådant parti för tillfället gott vara det tyska Piratpartiet som är möjligen ett äkta vänsterliberalt alternativ i politiken…

Svenska piratpartiet då? Nej, inget alternativ för politik handlar för mig inte enbart om kopieringsrätter på nätet. Och det tyska systerpartiet har kommit mycket längre med att ta upp andra teman i samhället.

Socialdemokraterna då, som ju skulle vara det ”ärvda” alternativet? Nej, om man följer diskussioner så är de oftast väldigt ideologiskt laddade. Man skiljer jämnt mellan borgerlig och icke borgerlig, vänster och höger. Men dessa gränser finns inte i min världsbild. För mig är all politik ett samspel av alla de olika uppfattningarna och åsikterna och inga intriger mellan olika läger. Kanske även detta en naiv uppfattning… Och så tolererar man sådana människor som Reepalu som ställer till rejält i Malmö med sina naivt dumma eller t o m medvetet gjorda utspel de senaste åren. Dessutom har ju också hans politik inte enbart på ett positivt sätt satt Malmö på världskartan i och med att staden blev segregationens och kriminalitetens och numera också antisemitismens huvudstad… Nej, inget alternativ.

Miljöpartiet då? Det fanns länge på min agenda så att säga i och med att jag själv anser mig vara en grön vänsterliberal. Men vad är det egentligen partiet står för i dagens samhälle förutom att man alltid ha de yngsta och snyggaste språkrören? Står partiet verkligen för det gröna, för en hållbar demokratisk utveckling. Men jag vet att det finns många miljöpartister som har en partisk uppfattning mot den israeliska politiken och mot själva staten Israel som ju ändå är de enda fungerande demokratin i Mellanöstern.

Vänsterpartiet kanske? Också ett ganska naturligt val egentligen med blick på min egen historia. Vänsterpartiet är ju gamla SED:s (sedermera PDS:s och numera tyska Vänsterns) svenska systerparti. Men vad får jag för bild av detta parti? Inget alls egentligen. Jag ser enbart att även Vänstern är odifferentierat mot Israel på ett sätt att man inte kan skilja mellan orsaken och verkan. För mig ett avgörande faktum.

FI! kanske, Gudrun Schymans Feministiska initiativ? Självaste Gudrun är ju en stark kvinna som vågar ta en nystart efter att ha varit partledare för vänsterpartiet, haft sina skandaler… Men vad står partiet för? Jämställdhet mellan man och kvinna. Till varje pris? Tills man inte kan skilja längre mellan kvinna och man, tills männen föder barn?

Moderaterna? Moderaterna förknippar jag inget med, ingen politik egentligen, inget ställningstagande. Inget alternativ. De viktigaste företrädare – gråa profillösa möss, t o m Carl Bildt som överskridit sitt bäst före-datum om några år numera har mig inget att säga, är väldigt blek som utrikesminister, fast det finns mycket att göra. Skulle det inte vara en lönande uppgift för honom att gå in som förmedlare i den konflikten som affekterar det svenska samhället mest just nu, Mellanösternkonflikten, där alla och ingen har sin åsikt, ofta utan att veta någonting? På detta vis kunde han marknadsföra Sverige som ett neutralt land som står på frihetens och demokratins grundstolpar. Eller vill han inte det? Eller kan han inte för att Sverige inte är det längre, ett land som vilar på frihet och demokrati?

Kristdemokraterna utesluter sig själva i och med att de har en väldigt konservativ attityd som inte är min.

Centerpartiet marknadsförs som det gröna liberala alternativet, vilket jag åtminstone inte märkt så mycket av. Ingen aning vad centerpartiet står för och inte står för.

Folkpartiet verkar vara ett öppet parti med en bra och konstruktiv attityd som till syns inte känner varken dogmen eller begränsningar, ett sant demokratiskt parti som jag förstår det. Men så finns det också den där märkliga skolreformen som inte är något halvt och inte heller något helt. Men här känner jag att jag ändå kanske kunde inbringa mig…

Sverigedemokraterna lägger väldigt spektakulärt fingret i såret, men visar inga vettiga lösningar. För min smak alltför plakativt och ytligt i sin världssyn.

Men jag måste ju också lägga till att det var enbart Folkpartiet och Sverigedemokraterna som under våren 2009, när det hände ganska otroliga saker i Malmö i samband med Davis Cup-spelet mellan Israel och Sverige i senaste Gazakrigets långa skugga, som – visserligen av olika anledningar – officiellt kom ut ur garderoben med att framhålla vår rätt demonstrera för staten Israel och dess rätt att existera och försvara sig. Ibland får man vänner som man kanske inte velat ha…

Vilket parti skulle jag välja? Valet är mitt.

Annonser

Efter snart femton år…

april 24, 2012

…har jag ännu inte knäckt sjukvårdskoden i Sverige. Jag får ångest när jag blir sjuk och jag ska vända mig till sjukvården. För barnen vet jag ungefär hur det går till men för mig själv – ingen aning.

Så hände det mig imorse att jag skulle söka läkarvård på en klinik som jag trodde att jag var listat på. Jag brukar inte vara sjuk och söka upp läkarvård, men denna gång kände jag det var dags. Men det är just därför har jag tappat kontrollen över var jag var listat helt enkelt.

Jag vände mig alltså till den kliniken som jag trodde jag var listat på, sa i receptionen att jag var listat och berättade vad som hänt osv, väntade sedan en stund tills en sjukskötare (såklart ingen läkare) kom, lyssnade på vad jag hade för besvär för att sedan slå fast att jag ju inte var listat här och han därmed inte kunde hjälpa mig. Punkt. Slut.

Nu sitter jag, ytterligare en gång avskräckt av den svenska sjuka vården, och ser allt det bekräftat som jag brukar berätta för mina gäster när jag är ute och guidar: Kom gärna hit, landet är vackert och stort. Det finns gott om plats för alla. Men bli aldrig sjuk!


april 16, 2012

Happy Birthday!

die meschuggene mischpoke

Jetzt ist es soweit:

Du hast Geburtstag, meine große Liebe, und nicht nur irgendeinen, sondern Deinen

Mamas Gebrtstag .

Und wir alle sind so froh, dass wir diesen Geburtstag nun mit Dir feiern können. Wir gratulieren Dir und wünschen Dir alles Gute und stoßen gerne mit Dir an auf die nächsten 50 Jahre und noch viel mehr.

Mazal tov! Bis 120!

View original post


Dichtung als Antwort auf ein ”Gedicht”

april 10, 2012

Was Auch Gesagt Werden Muss.

Warum schweigt er nicht, schweigt nicht lang genug?
Was offensichtlich ist, seine Geduld reicht nicht mehr aus.
Am Ende müssen wir alles irgendwie überleben,
Auch den Tritt der Füsse in den Fussnoten.

Es ist das selbst-behauptete Recht aller Intellektuellen,
Reden zu können und schreiben auch
Über Sachen, die sie nicht verstehen, sondern nur akribisch analysieren können.
Mit der Betonung auf ‘anal’. So schreibt man als rosa Pro ein Po-em,
Man denkt und redet aus dem, worauf man am Schreibtisch sitzt.
Organisierter Jubel kommt von den Medien
Die, kostenlos, mehrere Seiten füllen können,
Das Radio zahllose Minuten mit selbstredender pompöser Besserwissenschaft.
Als Schriftsteller liegt es in seinem Machtbereich
Alle Völker in Deutschland, Spanien, Italien zu irritieren
Mit seinen Gedanken, über die nur gemutmaßt wird.

”Ich erfahre nichts außer aus den Zeitungen,
Aber jetzt kann ich – ohne Beweis – über Weltpolitik predigen.
Das allgemeine Schreien dieses Tatbestandes,
Die Kritik an meinem durchfallenden Selbst-Zwang
Als belastenden Lügen, schlechtem Gewissen,.
Wird von mir als mißachtet gesehen,
Das Verdikt ‘Anti-Grassismus’ ist geläufig.’

Und ich? Als Engländer, weil mein Land
Das von ureigenem Bürgerkrieg, Besetzung von Schottland,
Massakern in Irland, die ohne Vergleich sind,
(Außer denen von Kurden, Armenier, Kopten, Tamilen…),
müßte ich mich auch schämen,
Über Hamburg, Köln, Dresden,
darüber dass ein weiteres deutsches U-Boot versenkt statt verschenkt wird?

Warum schwieg ich bis jetzt,
Aber muss nun reagieren?
Liegt es an meiner Herkunft? Als Jude
Der an allem Schuld ist,
Weil Juden tragen die Schuld dafür,
Dass in Darfur Muslime töten Christen,
Oder im Libanon Christen töten Muslime.
Weil ich der Heuchelei der westlichen Intellektuellen
überdrüssig bin,
Die Juden sind an allem Schuld, und das ist gut so,
Weil es heisst, alle anderen,
Deutsche, Intellektuelle, Schriftsteller, Publizisten und mehr
Können bequem in ihren Arbeitszimmern sitzen, oder vor Mikrophonen plaudern,
Und vergessen die Armenier, die Maroniten, die Kopten, die Kurden, das Schicksal der Griechen in der Türkei, den Iran-Irak-Krieg, das Leiden der Marsch-Araber und der Kuwaitis unter Saddam Hussein, die fehlenden Menschenrechte von Gastarbeitern in den Golfstaaten, die begrenzte Rolle der Frauen in arabischen Ländern, die getrennten Drusen, der Missbrauch von Staatsgewalt über Jahrzehnte hinweg in Ägypten, Libyen, Sudan, Äthiopien, Jordanien, Saudi Arabien, Libanon, Irak und noch mehr,
Die Palästinenser, die nicht zu Hamas gehören,
Die Libanesen, die nicht von der Hisbollah regiert werden möchten,
Ihre Ahnen haben ihnen das über Iran beigebracht
Mit giftigen Artikeln und Berichterstattung.
Die Israelis sind an allem Schuld, nur Israel, Israel, Israel, Israel, Israel, und Israel und nochmals Israel,
Bis man ein Israelitätsverlust befürchtet.

Nur so ist allen, den Israelis und Palästinensern und Intellektuellen und Deutschen
mehr noch, allen, die diesen Wahn teilen,
die denken, sie wissen besser als die Leute in dieser Region
Die dort wohnen und arbeiten und bauen und hoffen und leiden und bezahlen;
Nur so wird Frieden eine Chance haben,
Wenn die, die nichts wissen,
Endlich schweigen.

Das Gras der anderen ist immer grüner,
Aber nicht immer weiser.

Ein Gedicht von Walter Rothschild

Und was darüber hinaus gesagt werden sollte, sagt Zsuzsi Klara Schindler via Facebook:

Grass und Sarrazin beschwören einen selbst verschuldeten Untergang: „Deutschland schafft sich ab“ durch die unkontrollierte Zuwanderung und Vermehrung minderwertigen Genmaterials, und „wir als Überlebende“ sind „allenfalls Fußnoten“ in den„Planspielen“ der von uns aufgerüsteten israelischen Militärs, die das iranische Volk „auslöschen“ wollen und „den Weltfrieden gefährden“.

Zwei Angehörige des einzigen Volks, das in der jüngeren Geschichte den ernsthaften Versuch unternommen hat, ein anderes Volk „auszulöschen“ und „abzuschaffen“, geben sich Selbstvernichtungsfantasien hin – und finden dafür ein Massenpublikum.

Interessant auch Alan Posener in der Welt.

Doch auch mein Deutschnachmittagskurs heute sieht kein Problem darin, dass Grass behauptet, dass die ”Atommacht Israel gefährdet den ohnehin brüchigen Weltfrieden”. Ich indes frage mich entsetzt, was daran Kritik ist. Das ist nichts als üble Nachrede und Verdrehung der Tatsachen. Die Frage ist, ob Herr Grass damit ein anderes Ziel verfolgt, als sich selbst damit zu verewigen. Eitelkeit eines alten Mannes jenseits des künstlerischen Verfallsdatums wäre ein verzeihliches Motiv. Ich befürchte jedoch ein anderes…


april 8, 2012

Recht sie!

Letters from Rungholt

Innenminister Eli Yishai erteilt Grass Einreiseverbot. Ach je, Eli Yishai. Als hätte Grass die Absicht, nach Israel zu kommen. Das ist ungefähr so wirksam, als wollte man einem Schokoladenverächter den Schoko-Osterhasen vorenthalten. Big deal.

Außerdem bestätigt es ihn genau in seiner selbstmitleidigen Haltung – ”seht ihr wohl, kaum sag ich die Wahrheit (daß Israel den atomaren Erstschlag auf den Iran plant, um das iranische Volk zu vernichten, und daß Israel die Bedrohung des Weltfriedens Nr.1 ist…), da werd ich schon mundtot gemacht”. Und da stimmen ihm ja laute Chöre der Schweigsamen zu, die seit Jahr und Tag ihre Israel-Kritik publik machen, sich aber immer fühlen, als müßten sie den Mund halten. Ein virtueller Maulkorb.  Wie in der alten BH-Werbung: lalechet im, lehargish bli – ”mit BH rumlaufen, sich BH-los fühlen”…nur eben umgekehrt.

Netanyahus Reaktion, ebenfalls als Gedicht verkleidet, fand ich angemessen. Von Eli Yishai habe ich noch nie was…

View original post 137 fler ord


Nu igen

april 8, 2012

På vägen till affären i vårt kvarter blev jag idag återigen uppkallat för ”jävla jude”, denna gång av ett gäng ovetande pojkar mellan uppskattningsvis åtta och tio.

Dags att höra med skolan verkar det så.


april 4, 2012

Gülle ist das richtige Wort, nicht nur inhaltlich, sondern auch rein sprachlich eine einzige Katastrophe…

abseits vom mainstream - heplev

Günter GraSS hat ein „Gedicht“ veröffentlicht. Klar, dass es in der Süddeutschen Zeitung abgedruckt wird. Es hätte aber genauso gut für den Kinderstürmer gereicht, für die jungeWelt oder auch Veröffentlichungen im Verlag des Herrn Frey. Aber SS-Günni gilt ja als linke Moral, da ziert es sich nicht, die Schweinereien auch da zu publizieren, wo sie immer verortet werden, wenn andere kruden Antisemitismus von sich geben.

GraSS schreibt „Was gesagt werden muss“ – es geht nicht anders, er kann einfach nicht mehr schweigen; Frau Merkel würde es als „alternativlos“ bezeichnen, dass der Waffen-SS-ler dies von sich gibt. Natürlich zum Besten Israels. Das zeichnet die modernen Antisemiten aus: Sie sind „Israel verbunden“, wollen und müssen es vor sich selbst retten, damit die Juden nicht weiter die Nazis von heute sind.

Was den ollen Landser antreibt? Die Moral, was denn sonst? Er ist doch Moralist, Gewissen und Chefinstanz in einem, wenn es um…

View original post 634 fler ord


%d bloggare gillar detta: