Gmar chatima tovah!

september 13, 2013

Må du bli inskriven i livets bok – en typisk judisk hälsning innan Jom Kippur som infaller ikväll och imorgon, en dag av fastan och bön, en dag där man går i sig och ber om förlåtelse. Men glöm inte att e även den om förlåtelse som du gjort illa medvetet eller av misstag de gångna 12 månaderna. Gud förlåter inte, det är människorna som förlåter, kanske – om du ber dem om förlåtelse. Och så kan du bli inskriven ett nytt år, året 5774 enligt judisk tideräkning.

På tal om andra än de vanliga svenska helgdagarna är det kanske värt att fundera över hur vi på ett bättre sätt kan uppmärksamma det svenska samhällets multinationalitet, multikulturalitet, multireligiösitet och multietnicitet.

Mitt förslag är det följande: Stryk ett antal röda dagar i Sverige så som Trettondedag jul, Annandag påsk, 1 maj, Kristi himmelfärd mm och gör om dem till ljusröda dagar i kalendern samtidigt som man borde göra ett visst antal andra dagar till ljusröda, bland dessa Jom Kippur, Bayram (Eid al-Fitr) och andra, dagar som andra grupper kan identifiera sig med. Och så borde varje människa få rätt att plocka valfritt fem av dessa ljusröda dagar och fira dessa istället för de ovan nämnda, då avskaffade röda dagar. Så borde alla komma tillrätta och samhället i stort drar också nytta av det eftersom det blir flera dagar då ändå många människor arbetar. Skolorna kan ha lov vissa av dessa ljusröda dagar, men även studiedagar, skolutflykter mm. Vore inte detta ett steg i rätt riktning i det nya svenska samhället där alla som bor i Sverige, svenskar eller icke-svenskar ska trivas i?

Som grädden på moset kan det vara bra att höja statusen på Sveriges nationaldag den 6 juni samt på Europadagen den 5 maj – för att tydligt markera var vi i Sverige hör hemma, nämligen i Sverige och Europa.


Lese-Empfehlung

september 13, 2013

Nein, es geht nicht darum, dass alle Jom Kippur feiern, sondern darum, dass alle, die es wollen, das auch können. Dazu wäre der Status eines halbroten Feiertages hilfreich, an dem man sich ohne Schwierigkeiten von seiner Arbeit frei nehmen kann. Dabei wäre es hilfreich, wenn dieser halbote Tag in allen allgemeinen Kalendern verzeichnet wäre, sodass man es vielleicht vermeiden kann, Elternversammlungen, Kurse oder Subbotniks an diesem Abend und den darauf folgenden Tag zu planen. Das wäre doch schon sehr hilfreich. Es kommt schliesslich auch keiner auf die Idee, ähnliches an Heilig Abend abzuhalten. Darum geht es, nichts mehr, aber auch nichts weniger.

Letters from Rungholt

zu Yom Kippur in Israel.

When I arrived, just over four years ago, Yom Kippur in Tel Aviv took me by complete surprise.

Practically all cars and motor transport will stop. Just not go anywhere. Almost no planes, trains or automobiles will move until Saturday night.

People simply don’t drive their cars. The air smells good, the visibility gets better and the distant roar of traffic on the Ayalon highway is glaringly absent

On Yom Kippur non-religious Jews simply organise their lives such that they don’t need to drive.

Many of them might not fast, and they probably stock up on downloaded movies or DVD’s because the main Israeli TV channels shut down (but there are plenty of other channels on satellite and cable that do work).

I left my apartment to have a look last year: I saw one pickup truck and 3 police cars moving. Slowly…

View original post 339 fler ord


7 gånger 7

september 13, 2013

Vissa traditioner fastslår att livet går i sjuårscykler, vilket innebär att livet förändrar sig efter varje sjunde år. I så fall borde 49 vara förändringarnas ålder.

I och med detta tycker även jag att saker och ting behöver förändras nu. Och varför inte börja direkt på sin 49-årsdag.

Jag har nämligen fått en inbjudan till ett evenemang som ett politiskt parti anordnar i Eslöv just den kvällen, och eftersom jag redan i våras anmälde mitt intresse att vara med och hjälpa till att förändra och förhoppningsvis förbättra Lund, Sverige och Europa borde det nu vara dags att gå med på detta evenemang.

Dock så är det ibland i livet att detsamma ställer krokben på en. I mitt fall är det nog så att jag har familj. Och angående familjen ska det inte ske någon större förändring gentemot det senaste två, två och en halv sjuårsperioderna: Familjen kommer även i fortsättningen vara viktigast. Det är därför jag uteblir från detta evenemang och firar istället med familjen…

Vad jag däremot kan göra är nog att lämna mina synpunkter kring dagens ämne – Kollektivtrafik och regional tillväxt.

Det här är ett brinnande ämne och jag har under de senaste månaderna mer eller mindre frivilligt varit tvungen att leva med kollektivtrafiken i Lunds stad. Och jag måste medge att jag vid vissa tillfällen hann gå i väggen för den.

Till saken hör också att jag bor på Mårtens fälad ett område som inte kan kallas för vara välsignat med kollektivtrafik. Från mitt hus finns det fyra stycken busshållplatser som ligger åt alla fyra hörn. Hinner man inte till bussen på en hållplats hinner man inte heller till nästa eftersom det är för långt att springa från A till B. En resa till Malmö C tar minst en timme, en halv timme till stationen Lund C plus tio minuter med tåg. Resten är väntetider på olika ställen.

  • Problem nr 1: Tidtabellen passar oftast inte riktigt ihop. Så avgår ettan och sexan nästan alltid nästan samtidigt från stationen, vilket gör att man oftast missar två möjligheter på en gång att ta sig vidare från stationen. 166:an underlättar ibland. Men att på morgonen ta cykeln till en busstation och sedan fortsätta med buss är i regel omöjligt eftersom det är som sagt fyra olika hållplatser inom räckhåll och knappt någon gemensam.
  • Problem nr 2: Sexan är rena rama stadsrundturen. Jag skulle vilja se att man förkortar restiderna för busslinjerna genom att lägga sträckorna genom eller runt bostadsområden mera raka än vad det nu är fallet. Pensionärslinjen 11 har nu ställts in, men nu har Mårtens fälad ytterligare en busslinje mindre. Varför skaffar man ingen runtlinje? På detta vis kunde man också koppla östra Lund med Gastelyckan och Norra fäladen utan att bli tvungen ta omvägen genom staden.
  • Problem nr 3: Det finns för lite direkta mötespunkter där linjerna träffar varandra utan att man behöver springa runt och ta sig långa sträckor till lika linjer. Ett typiskt exempel är stationen där man får leta runt efter sin buss.
  • Problem nr 4: Pendeltrafik från byarna eller områden vd stadens utkant. Det finns inga vettiga parkeringar i närheten av busshållplatser varifrån det kanske avgår fler än bara en linje. Typiskt exempel: Höjdpunkten. Det finns en, t o m gratis pendelparkering. Men därifrån är det långt att springa till hållplatsen Höjdpunkten med många avgångar mot centrum resp Malmö och Södra Sandby – sålänge det är vardag. Till sexan och ettan är det alldeles för långt. Skulle det vara en idé att skaffa pendelparkeringar i direkt anslutning till busshållplatser med många linjer, kanske t o m där parkeringsbiljetten gäller som bussbiljett eller vice versa?
  • Problem nr 5: På helgen och på sommaren är det nästintill omöjligt att ta sig in till staden eller till Malmö inom rimlig tid. Har man missat en buss är det långt till nästa. Vissa linjer försvinner helt och hållit, däribland 171:an som annars är ett givet val vill man komma till Malmö.
  • Problem nr 6: Jojokortet är visserligen en bra idé, men ett problem är att den måste laddas med 200 kronor varje gång. Det här är inget problem för den som har pengar, men sitter man och vrider och vänder på varenda krona är det ett problem att vaska fram 200 bara för att ens barn ska åka till idrotten någon gång. Att inte kunna betala på bussen medför ibland stora problem.
  • Problem nr 7: En stor besvikelse är ungdomskortet Jojo Fritid. Den gäller vardagar från kl 17 till 6 samt hela helger. Vad är tanken bakom denna? Ett barn, säger vi en tolvåring, som ska efter skolan åka till musikskolan som börjar kl 15, vad gör det? Och en ungdom som kan festa till k 6 på morgonen får stå ut med att den får betala som en vuxen om den festar som en vuxen, tycker jag! Jojo Fritid behövs mellan kl 15 eller t o  14 till kl 21, möjligen 22. Vill man vara ute hela natten, så varsågod betala fullt pris.

Sju problem med Skånetrafiken och det är visserligen långt ifrån alla…


Tre måndare har gått…

september 11, 2013

…sedan senaste inlägget. Ingen förändring syns till… fast det går mycket runt i huvudet som vill ut på papper resp ut i etern. Nyheter är att vänta…

Och så är det en sådan dag idag som förändrade mångas liv vid olika tillfällen.

Jag minns tydligt den 11 september 1973 då Pinochet kom till makten  Chile och inledde en dyster period i den chilenska historien. Som invånare i fd DDR var vi väldigt nära Chile på den tiden. Sedermera hamnade jag också i en stadsdel av min hemstad som kallades för Klein-Chile på grund av alla de gatorna som uppkallades efter Salvador Allende, Pablo Neruda och Victor Jara. Dagen satte djupa spår i mig.

En annan 11 september var den 2001. Vår yngsta son var knappt 9 månader gammal när nyheterna från New York nådde oss via ett telefonsamtal som vi fick från Tyskland då min mor gråtfärdigt sa vi skulle slå på tv:n. Dagen som inledde en väldigt dyster början på 2000-talet med alla krig och den tillfälliga höjdpunkten i dagens Syrienkris.

Den tredje 11 september kom två år senare med mordet på Anna Lindh – och med detta ett svenskt trauma att inte allting var frid och fröjd i detta land som många hittills trodde. Verkligheten har tagit plats i drömmarnas land – än så länge uppfattat som en enskild företeelse, men de åren som gick sedan lärde oss att detta inte var fallet – med alla de antisemitiska upplopp i Malmö våren 2009, bomben i Stockholm 2010 och senast, för bara några dagar sedan, det rasistiska påhoppet på en småbarnsfar och sin 1,5 år gamla son i Malmö.

Sverige har förändrats. Vi måste förändra Sverige. Och för att kunna göra det måste vi börja med vår egen situation och släppa in förändringarnas vindar, The Winds of Change…


%d bloggare gillar detta: