Sveriges straffande gud

oktober 21, 2013

När jag håller föredrag om judendomen får jag alltid frågan: Varför är judarnas gud en straffande gud? Den frågan irriterar mig varje gång på nytt. Jag upplever inte den judiska guden som straffande utan som ärlig gentemot mig. Har jag gjort något illa får jag svara för det. Har jag gjort något gott får jag beröm på ett eller annat sätt. Så jag antar att det är guds beröm att jag har sju barn, medan det måste vara hans straff att jag fortfarande bor i Sverige…

Ty Sveriges gud är straffande. Det märks på alla håll och kanter. Är man född och utbildad utomlands blir man bestraffad. Har man haft finansiella problem blir man bestraffad. Är man frisk blir man bestraffad. Är man sjuk blir man ännu mer bestraffad. Parkerar man sin bil blir man bestraffad, det kvittar numera var man parkerar den. Fel är det i alla fall.

Hur kommer jag på detta?

Jo, häromdagen sökte jag medlemskap i Lärarförbundet eftersom jag jobbar som lärare i Sverige sedan många år tillbaka, för det mesta bara deltid på olika platser, den evige vikarien – för att min utbildning är en utländsk. Och när jag sökte medlemskapet i Lärarförbundet var det precis detta faktum som slog mig i ansiktet. Där fanns en rullgardin med olika studieorter där man kunde ha gått sin utbildning. Allting fanns med från Alingsås till Örnsköldsvik, men det fanns ingen ruta Utbildad i utlandet. Detta i sig är egentligen inget större problem om man kunde låta bli fylla i, men detta går inte. Man måste fylla i en svensk studieort för att överhuvudtaget komma vidare. Att detta är nödvändigt för att ansöka om medlemskap i en fackförening tyder nog på att inte ens fackföreningar har förstått att Sverige har blivit ett multikulturellt land. Gentemot vad alla stora ord säger talar detta ett helt annat språk: Man kan inte bara köra över stora invandrargrupper som finns i Sverige genom att låta de förbli osedda. En stor del av Sveriges befolkning idag är utlandsfödd eller invandrare i andra eller tredje generation. Bland dessa är många lärare, bland dessa är många från hela världen, men även många invandrare ifrån andra europeiska och EU-länder (som är en minoritet bland minoriteten). Borde det inte vara en fin gest att välkomna mig med att acceptera mig så som jag är, en i Tyskland utbildad tysk som desvärre också bekänner sig till den judiska tron, precis som man lovade mig en gång i tiden när jag tog beslutet att komma till det här underliga landet. Realiteten är dock en helt annan: Min utbildning godkänns inte, jag har ingen chans att någonsin ta ut den svenska lärarlegitimationen trots att jag har gått en av världens bästa pedagogiska utbildningar i fd DDR. Och hur det slutar med Lärarförbundet återstår att se eftersom jag fyllde i i rullgardinen att jag gick utbildning i Alingsås, vilket ju är i själva verket en lögn, men vad skulle jag göra… (Jag har dock i parentes förklarat att jag gjorde detta pga brist på rätt alternativ – som kunde varit så enkelt: En liten ruta Utbildad i utlandet…

I och med att min utbildning aldrig godkändes i Sverige leder detta till att jag aldrig haft en fast anställning i det här landet, vilket i sin tur leder till låga inkomster år ut år in, delat med fyra barn kan man tänka sig att det är lätt hänt att man får skulder på sig som man har svårt att återbetala. Detta har nu hänt, för ärlighetens skull för ett antal år sedan, men jag kommer aldrig bort från dessa skulder eftersom jag aldrig har fått en fast anställning som skulle ge mig den tryggheten som behövts för att komma ikapp med dessa skulder. De är helt enkelt för höga för mina låga inkomster.

Och detta medför ytterligare en bestraffning som heter Kronofogden och tillgång till ens uppgifter via personnummer – en sak som är helt otänkbart i andra länder.

T ex skulle vi boka ett flyg till Israel häromdagen. Nu är det inte så att vi åker runt fyra gånger om året för att bada i Stilla havet eller solas i Thailand, nej, men vartannat år är vi numera inne i att åka till Israel – inte för att shoppa eller besöka dyra barer eller ligga på stranden. Nej, vi vill ge våra barn en unik upplevelse, att fira sina Bar Mitsvah resp Bat Mitsvah i Jerusalem. Man kan fira det var som helst, men vi bestämde oss för att fira dessa fester i Jerusalem. Vi klarar oss då med hyffsat lite pengar i det helga landet  och med att vi bor enkelt, äter billigaste mat, tar billigaste flyget och går mycket i staden för att slippa kostnaderna för kollektivtraffik. Men dit måste man nog komma, och det går bara med flyg som bekant. Nu har min fru jobbat de senaste två terminerna i Berlin och har sparat lite pengar på ett tyskt konto för att kunna betala själva resan enkelt via internet. Enkelt? Inte i Sverige. En sajt där vi hittade de mest prisvärda varianter vi någonsin har sett lotsar oss till en svensk betalsida där det bara går att betala med svenska kort eller från svenska konton, bestraffning nr 1. När vi försöker betala via faktura skriker systemet omedelbart, liksom, du är inte värd någonting, vi kan inte acceptera dig, din lilla skit, bestraffning nr 2. När vi försöker runtgå problemet och försöker köpa biljetterna med hjälp av vår vuxna dotter svarar systemet ungefär samma sak, hon kanske fortfarande var för ung, ingen aning, bestraffning nr 3. Nu står vi fortfarande utan biljetter och själva resan till Jerusalem lär bli dyrare med varje dag som går.

T ex skulle barnen sälja jultidningar. Full av begeistring gick de in i att springa runt och söka upp folk. De sålde till ett värde av nästan 5000 kronor. När vi väl skickat in beställningen var det första Jultidningarna gjord en kreditbedömning av oss som utföll inte så himlajättebra som man kan tänka sig. De begärde alltså att vi om våra barn vill beställa detta ska betala i postförskott hela beloppet – naturligtvis utan att ge någon rabatt eller liknande för att man betalar hela summan i en klunk i förskott. Det finns inte på agendan. Om inte våra barn hade haft så mycket glädje av att sälja grejorna hade jag aldrig gått med på denna förskottsbetalning – och de kunde ha behållit hela sin skit, för mer än skit var inte det de erbjöd till försäljningen…

Det hela kunde fortsättas i alloändlighet. Alla vet ju att det är omöjligt att ens skaffa en ny telefon eller byta elleverantör, hyra lägenhet eller bil eller vad som helst. Man blir alltså bestraffad för att man har låg inkomst pga att staten inte accepterar ens utbildning. Detta är ju det som hela enna bestraffning grundar sig på i förlängningen.

Ovan nämnda bestraffningen för att man har och kör bil är ju också välkänd. Var man än går och står så är det parkeringsavgifter som gäller. Och kan man på vissa håll hålla med om att de finns så är det på andra ställen helt oacceptabelt, t ex i vårt bostadsområde. Våra gäster måste betala parkeringsavgifter, fast området ligger inte mitt i stadskärnan där vem som helst kunde ställa sin bil. Här är det bara våra gäster som kan det. Någon annan har ingen nytta av det. Innan har detta varit en symbolisk summa som på senare tid vuxit till sig rätt så kraftigt till numera 4 kronor per timme, fortfarande ingenting jämfört med andra områden. Men i takt med att även hyran växer kraftigt blir detta en betydande kostnad som bara kommer till utan att man egentligen får något motvärde. På själva parkeringsplatsen har det inte hänt någon vettig förändring, fast ja, man har bytt ut de gamla träplankorna som begränsade parkeringsplatserna mot stålkonstruktioner som var naturligtvis mycket dyrare, men inte fyller någon funktion alls. Och så har man installerat en ny betalningsautomat och därvid även installerat möjligheten att betala via telefon. Allt detta var nödvändiga åtgärder. Eller för att tala med Gernot Hassknechts grova ord: Håll din käft! Vem behöver denna sk.t? Vem? Om inte den som vill tjäna pengar på min bekostnad?

Och så känner jag numera hela vägen ut, känner mig illa, uttråkat, utbränt av detta här systemet som inte ger mig minsta andrummet som kunde vara så enkelt: Ge mig och min fru ett ordentligt jobb som jag kan försörja min familj på. Och resten av problemen löser sig. Men nej, detta blir nog aldrig av…

Undrar någon, varför jag fortfarande finns i det här landet? Det undrar jag själv. Om jag hade kunnat bestämma hade jag sedan länge bytt landet. Men jag kan inte. Jag har fyra minderåriga barn som går till skolan och mot alla odds trivs bra i den. Vi försökte gå hem till Tyskland förra året, men det gick inte för barnens skull. Svenska skolan är nog den som barnen trivs bäst i – än så länge. Om de lär sig tillräckligt här är en annan femma…

Tio år till, då har minstingen tagit studenten. Tio år till då försvinner jag! Då slipper jag – möjligtvis – Mammon, Sveriges (och hela världens?) straffande gud.

Annonser

Den kvinnoförnedrande församlingen och den barnfientliga barnombudsmannen

oktober 4, 2013

Ett intressant inlägg i omskärelse- och jämställdhetsdebatten av Dan Korn. Mycket läsvärt!

Dan Korns Blogg

Det händer ibland att folk med en viss agenda lyckas åstadkomma den raka motsatsen till det de vill. Antirasister som kommer med rasistiska uttalanden börjar bli så vanliga att man knappast bryr sig, men det nyligen i media fällda yttrandet, apropå Skånepolisens registrering av romer, att de flesta skåningar är rasister, är så bra att det måste nedtecknas här. Hoppsan! Det var rasism mot skåningar så det skrek om det, men det märkte uppenbarligen inte den som sa det.
De flesta människor vill bara gott, men ändå blir det så fel. Som när Judiska församlingen i Göteborg nyligen fattade ett beslut, som i själva verket är raka motsatsen till det de vill uppnå.
“Om tio män inte finns på plats vid gudstjänsten femton minuter efter gudstjänstens inledning har gudstjänstbesökarna själva rätt att besluta om möjligheten att även räkna in kvinnor i minjen för att på så sätt kunna genomföra gudstjänst…

View original post 1 517 fler ord


%d bloggare gillar detta: