Elevens frågor – mina svar

april 7, 2015

Vad har jiddisch för historia? Var kommer jiddisch från?

Historiskt sett har jiddisch uppkommit i Tyskland kring 1000-talet. Judar har då redan funnits i landet i flera hundra år, i synnerhet vid Rhenfloden i de västra delarna dit judarna har kommit med romerna. När tyska språket utvecklades utvecklades även en sk judetyska, en slags tysk dialekt som hade många ord från hebreiskan som var judarnas bönespråk under alla år. Detta språk som baserade på uttalet i de sydvästra delarna ev det tyska språkområdet.

Under medeltiden fördrevs judarna från många utav de tyska staterna, först till andra angränsande tyska stater (Tyskalnd var ju ingen centralstat utan ett löst förbund av många olika småstater, det kunde på den tiden vara möjligt att judar var tilåtna att bosätta sig i ena orten, men var förbjudna i grannstaden några kilomter bort som kanske låg i en annan stat) och sedan i slutet av 1400-talet även utabnför det tyska språkområdet.

Detta språk tog judarna sedan med sig efter att de hade fördrivits från många tyska delstater under 1400-talet. Polska kungen bjöd in judarna till Polen för att han tyckte att judarna kunde hjälpa honom att utveckla Polen. Polen på den tiden omfattade delar av nuvarande Ukraina och Vitryssland samt Litauen. p¨å detta vis flyttade judarna dit och bosatte sig där.

Under 1700-talet blev Polen delat tre gånger, vilket slutade med att Polen som stat upphörde att existera i praktiken efter 1795. Stora delar av landet kom till Ryssland, en del till Preussen och en tredje del till Österrike. De judarna som bodde i de delarna som kom till Ryssland fortsatte använda detta gamla judetyska som numera började kallas för jiddisch, judiska. De som kom till Österrike och Preussen fortsatte utveckla det tyska språket som sitt språk. På detta vis kom judarna i t ex Prag (som då tillhörde Österrike) att prata tyska, medan de som bodde i det förra polska bosättningsområde i Ryssland fortsatte prata jiddisch. Dessutom var det förbjudet för judarna i Ryssland att bosätta sig var som helst utan judarna var tvungna att bo i detta bosättningsområde i små städer, de sk shtetle. Där pratade man jiddisch till vardags och hebreiska i synagogan samt polska, ryska och litauiska med omvärlden. På detta vis utvecklade sig en spännande blandning av tyskan som grundspråk, uppblandat med hebreiksa, ryska, polska, litauiska ord. Beroende på var man befann sig i detta omårde pratade man olika dialekter som var mera litauiska, litvish, eller polsk, poilish.

Kring 1650 kom de första judarna till Sverige. Dessa var i för sig från Tyskland och pratade inte jiddisch på det sättet som man gjorde i Östeuropa, men kring 1860 kom ett stort invandringsvåg från Ryssland på flykt undan pogromer och ekonomisk nedergång. En stor grupp hamnade för övrigt i Lund. Du kan läsa mer om detta på jiddischförbundets hemsida.

Hur har det påverkat att jiddisch är minoritet språk i Sverige? Varför har jiddisch blivit minoritet språk?

Jiddischförbundet nämnar på sin sida två skäl varför ett språk kan bli utnämnt som minoritetsspråk. Dels ska det handla om ett språk och ingen dialekt och dels ska det ha talats i Sverige i flera generationer, ungefär hundra år. Båda kraven är uppfyllda plus att talarna ville att språket godkänns som minoritetsspråk. Läs mer här.

Vad är konsekvenser för det som har hänt för judar?

Jag antar av vår brevväxling att du menar Förintelsen. Konsekvensen av Förintelsen är ju att judar blev extrakänsliga och även extrarädda för faror som kunde uppkomma. Detta var ju redan sedan slutet av 1900-talet med alla sina pogromer mot judar i Ryssland och antisemitiska stämningar i Europa överhuvudtaget att man försökte att bilda en judisk stat. Först tänkte man i detta sammanhang faktiskt på Uganda, men sedan styrde man om och funderade om att bilda en judisk stat i Palestina eftersom detta var judarnas historiska hemland där det under alla år bodde även judar. Förintelsen gav inte utslag för denna utveckling, men påskyndade den eftersom många judar flydde Europa för Palestina som då var brittisk mandat.

Vad tycker du om att judar tog Israel?

Frågan är felställt: Judarna tog aldrig Israel. Efter att de brittiska makterna efter andra världskriget lämnade Palestina utropade judarna en stat på de områdena där faktiskt judar bodde – i enighet med ett mandat som Nationernas förbund gav redan i början av 1920-talet, då det bestämdes att det brittiska mandatsområdet Palestina (som då omfattade nuvarande Israel, Palestina samt Jordanien) skulle delas i två stater, en arabisk och en judisk. Men detta utropandet av en stat följdes av ett krig som de omliggande arabiska staterna och makterna förde mot den unga staten Israel. Läs mer här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Brittiska_Palestinamandatet

Vad är konsekvenser när judar tog/ fick Palestina? (De tog / fick inte heller Palestina, se ovan)

Konsekvenserna kunde ha blivit en stat där judar och araber samt andra nationer, bl a druser, där många religioner, judar, kristna, muslimer, bahaï mm kunde leva i fred (vilket de i stort sätt också gör i Israel). Men tyvärr finns det många radikala krafter på alla sidor (med undantag visserligen för druserna och bahaï) som har andra planer och håller området som gisslan. Detta förstärks genom att utländska makter och aktivister jämnt blandar sig in i områdets inre problem utan att jämna ut skillnaderna utan genom att förstärka dem. Här pratar jag inte enbart om radikala muslimer och islamister som påstår at inte en centimeter av landet får lämnas till judar utan också om radikala judar som påstår att inte en centimeter av landet får lämnas till araber.

Det enda som skulle hjälpa området i mina ögon – och detta är min personliga åsikt som jag vet att den delas av många såväl judar som araber – är fredlig koexistens av alla människor i området oberoende på vilket folk eller vilken religion man tillhör, detta antingen i två stater eller i en gemensam judisk-arabisk konfederation eller i tre stater, Israel, Jordanien (med Västbanken) och Egypten (med Gazaremsan). Eller det finna kanske flera idéer. Men detta måste framförhandlas av dem som bor i området, av israelernas (kring 20% av vilka ju också är araber) och de palestinska arabernas statsmän och presidenter och inte av aktivister i hela världen och deras bojkott- och terrorhot.

Annonser

%d bloggare gillar detta: