En chans att lyckas

oktober 30, 2015

Kollegor pratade om det i korridorerna: Egentligen har vi ingen chans att lyckas. Och, se där, en lyckades – med att misslyckas.

Citerar:

Jag råkade ge en elev en örfil, något som aldrig hänt mig förr. Jag ber mycket om ursäkt för detta, inte minst eleven i fråga och hans föräldrar. Sådant får inte hända. Det vet jag.

Jag vill inte bortförklara något, men ge er en bild hur jag ser på situationen i klassen. Att undervisa sex-sjuan i språk är väldigt svårt. Vi har alltihop åtta elever i klassen, varav fyra sexor och fyra sjuor. Eftersom undervisningstiden är för lång har vi delat klassen på två grupper varav den ena är med mig i klassrummet och den andra gör andra saker i anknytning till undervisningen på egen hand (när det gäller sjuor) eller med en hjälpande hand (när det gäller sexor). Idag var det dock annorlunda eftersom det bara fanns två sjuor på plats och de andra sjuorna var sjuka.

Jag valde att ha båda grupperna tillsammans och göra lite praktisk-teoretiska övningar med dem. Vi gick igenom resultaten på provet som vi skrev förra veckan för att sedan börja med något som skulle vara nytt för sexorna och en repetition för sjuorna: Vi samlade begrepp som beskriver föremål som finns i klassrummet. Dessa ord skulle noteras på små lappar och sättas upp på resp föremål så att man även under andra lektioner kunde ta del av det och på detta sätt lära sig dessa ord.

Detta gick någorlunda bra, men om jag säger så så gör jag redan avstamp från det som jag som lärare egentligen anser vara det som borde känneteckna undervisningen, arbetsro och fokus på det som ska göras. Eleverna gjorde sitt bästa, och jag vet att det inte är lätt för elever i den åldern att inte tappa fokus. Men samtidigt så var det alltid rätt så rörigt i klassrummet när elever valde att göra annat än det de skulle. Detta gick så långt att elever höll på med telefoner, såg till att bord åkte runt i klassrummet, en studsade runt i klassrummet med en överbliven gardinstång som annars står i ett hörn och kastade tillsammans med andra omkring tavlan med ordningsreglerna och det ena och det andra. Allt detta gick att få kontroll över samtidigt som jag kunde motivera eleverna att göra det de skulle göra, nämligen skriva begreppen på dessa små lappar och sedan i kontrollerade former sätta upp dem i klassrummet.

Till slut dock började två elever tjafsa på varandra, gick hotfullt mot varandra, vilket jag stoppade genom att rent fysiskt ställa mig dem emellan och trycka ner den ene på sin stol och säga till den andre att även han ska sätta sig, vilket han gjorde, men fortsatte att tjafsa. I denna situation gled min hand ut och jag gav honom örfilen.

Hur det än är skulle inte detta ha hänt mig. Jag ber alla inblandade om ursäkt. Och jag är beredd att bära konsekvenserna för mina handlingar, vilka dessa nu kommer att vara.

Lapparna i klassrummet som sattes upp med mycket om och men var mestadels borta redan nästa dag.

Uppsägning av läraren har skett. Eller rättare sagt, läraren sa upp sig själv.

Allting har kanske sin mening…


%d bloggare gillar detta: