Råget är mått!


Öppet brev till SDR

Hej!

Nu är det som det är: Vår son har blivit sjuk. Han känner sig stressad över att vara tvungen att dela ut tidningarna varje helg, att få gör mer och mer, gång på gång något nytt utan att få något tillbaka förutom en lön som inte är värd namnet. Och trots att familjen har ställt upp och hjälpt till så vill han inte längre. Han känner inte att han får någon form av tack, beröm, att han bara får klagomål när något inte stämmer. Så han vill inte längre dela ut tidningarna.

Och vi som föräldrar ställer oss bakom honom. Vår familj har delat ut tidningarna sedan 2010, sedan vår äldste son fyllde 13… Under denna tid kunde vi bevittna er dåliga kommunikation gentemot oss och fick höra samma sak av andra, vi fick till och med munkavel när vi yttrade oss på er facebooksida. Under denna tid blev det alltid något nytt som lades på trots att lönerna förblev lika låga som alltid, kanske någon pytteliten krona mer när man fyllde 16 och 18… Men lönen har aldrig motsvarat det man gjorde, den tiden man lagt ner på att vika och dela ut, avräkna, först för hand, sedan per internet, vilket inte gjorde saken mycket smidigare för oss, förhoppningsvis för er. Olika format som måste anpassas till folks delvis pyttesmå brevlådor. Egna papperskassor som skulle användas för returen, inte ens det gick att fixa – trots att dessa påsar kunde vara en snygg reklam för ert företag. Och grabben som hämtade och lämnade tidningarna vägrade ta med sig ej förpackade tidningar gång på gång – och fick uppbackning av er för det. Plötsligt över en natt så blev dessutom området betydligt större. Lönen växte däremot aldrig betydligt så att barnen började fråga varför de gör det överhuvudtaget…Och så begränsades tiderna där tidningarna skulle vara utdelade, vilket också ökade trycket eftersom man fick organisera om hela helgen för att hinna med dessa nya tider. Alla dessa förändringar för övrigt utan att man någonsin sökt samtalet med folk.

När vi påpekade något för våra barns skull fick vi alltid höra gammalkloka invändningar och fick alltid känslan att det var vårt fel om något inte fungerade…

Och så nu som grädden på moset Lokaltidningen för hela slanten… Alla brevlådor skulle fyllas med Lokaltidningen, även de där det står klart och tydligt att de inte vill ha reklam. Vi, dvs våra barn (!), fick ta smällen och diskutera detta med folk – för nästan ingen lön. Vi, dvs våra barn (!), fick gå rundan minst två gånger till slut för att bli av med den där reklamtidningen för att man inte kan dela ut alla de andra plus Lokaltidningen till alla hushåll samtidigt, vilket jag också på pekade häromveckan – utan att få gehör.

Men nu är råget mått! När våra barn känner att de inte klarar av den där stressen och denna otacksamhet har det gått för långt. Vagnen och de senaste gångernas rester står utanför huset. Det är bara fritt fram att ta med sig hem till lilla Eslöv nästa gång när nya tidningar skulle levereras.

Vi tackar för oss!

Hej då!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: