Dagen efter


Idag, dvs dagen efter Försoningsdagen Jom Kippur för 53 år sedan, så antar jag, susade en ambulans genom min hemstad Magdeburg från vårt hem i stadens centrum till sjukhuset. I ambulansen, så fortsätter jag att tro, låg en 32-årig kvinna i väntan på sitt fjärde barn, mig. Min mamma z”l kunde aldrig svara på frågan när på dagen jag föddes. Hon kunde säga när mina äldre syskon föddes, men inte när på dagen jag föddes.

Man kan tro att hon efter en fastans dag var för svag för att syssla med sådana detaljer. Men jag svårt att tro att hon fastade på Jom Kippur ty hennes jiddischkeit var begravd under ett skikt av assimilation sedan flera generationer.

Hennes mors far kom från Mähren, Josef Lichtblau. Om jag minns rätt så var han skräddare som flyttade till centrala Tyskland kring 1900 där han gifte sig med en fröken Seidel från Magdeburg. Deras äldsta gemensamma barn blev sedermera min mormor som 1935 gifte sig med ättling till belgiska hugenotter och bytte efternamn till Pfannschmidt. Redan innan giftermålet föddes min mor i november 1932, bara dagar efter det ödesdigra tyska riksdagsvalet som ledde till att Hitler kom till makten. Hon döptes i sin faders kyrka 1935.

Hela denna konstellation att min mors ättlingar kom från Mähren, att de sedan generationer tillbaka inte var registrerade i någon synagoga, att hennes mor gifte sig med en vallon troligen räddade hennes och därmed även mitt liv.

Men samma konstellation ledde också till att hennes jiddischkeit var obefintlig. Bara några små detaljer påminde om denna, t ex hennes förkärlek för fiskbullar, de tyska släktingarna till gefillte fish…

När jag tog steget ut och vände blicken mot judendomen igen var det hon som iakttog det här med försiktighet och man kände en rädsla när vi gav våra barn judiska namn: Är ni säkra på att det är en bra idé? Ja, det var vi – då för snart 20 år sedan. Och det är vi fortfarande.

När jag gav henne en menorah för något år sedan såg jag glädjen i hennes ögon som om hon mindes något från sin tidiga barndom som abrupt hade slutat med Kristallnatten natten till hennes 6-årsdag, då synagogan i närheten av hennes hem gick upp i rök, en del av hennes lekkompisar, som hon berättade många år senare, försvann över natten och den snart 1200-åriga judiska historien gick till en ända för andra gången. Redan 1492 fördrevs Magdeburgs judar för att först trehundra senare får rätten att återvända. Magdeburgs synagoga i maurisk stil uppfördes i mitten av 1800-talet och revs efter Kristallnattens fasor. Strax därpå utbröt kriget.

Efter det kom nya tider. Båda mina föräldrar var glödjande anhängare till det nya samhället som byggdes i DDR. Religion hade ingen plats i hennes liv.

Så troligen hade hon inte fastat den 16 september 1964, dagen före min födelse. Men jag är oäntligt tacksam för att hon skänkte mig livet. Och jag mindes henne under gårdagens jizkor…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: