Helgens favoriter

Michael Jackson – in memoriam
Puhdys – Wenn ein Mensch lebt
City – Am Fenster
Silly – Bataillon d’Amour (In memoriam Tamara Danz, 1952-1996)
Alexander Rybak – barnens favorit
Yaakov Shwekey – dagens underhållning

Som små extra:
The Yeshiva Boys Choir
Harel Skaat – Shir Hamaalot
Och last but not least:
Noa & Mira – There Must Be Anothyer Way

Tio skäl…

… för att mina barn ska gå på en waldorfskola. (Jag gick och funderade om dessa skäl i samband med ett föräldramöte på våra barns skola för ett tag sedan och det tog inte så lång tid att komma på dessa tio skäl. Men samtidigt så kom jag också på en del skäl att inte vilja att barnen ska gå där uppe på antroposofernas kulle (som Marklandsbacken, där den svenska ”anmodern”, Kristofferskolan i Bromma, är belägen, kallas för). Vilka vägar tyngre, 10 Ja eller fem Nej? Eller är det fler än bara fem numera? (I samband med Sydsvenskans rapport och The Witch’s kommentarer på det anser jag att det är viktigt att nämna dessa skäl även här.)

1. Den kollektiva tanken: Barnen ska få uppleva ett kollektiv som de är inbäddade i. De är visserligen enskilda personligheter, men behöver i mycket större utsträckning än vi vuxna en kollektiv sammanhållning. Detta ska ge barnen den stora tryggheten de behöver.
2. Den konstnärliga aspekten: Barnen får en chans att utpröva olika konster, visserligen inte alla, och kanske inte just dem de själva vill ha. Men man ger eleverna en chans att utpröva några i alla fall och ger dem de bästa hjälpmedlen i handen, sig själv, sin egen kropp och till exempel kritor som ligger bra i handen, som det går att vara kreativ med, storformatiga papper och arbetshäften, vattenförger för spännande vått-vått-bilder till en början. Sedan kommer ju allt det andra också till. Hör räknar jag också till den obligatoriska kören och eurytmin som i mina ögon inte är något annat än en slags västerländsk meditationsform, en västerländsk tai-chi, om man vill säga så.
3. Den levande undervisningen: Allting ska vävas ihop. Alla undervisningsämnen ska smältas ihop till en sammanhängande deg under de tolv åren. Man lär sig i ettan och tvåan läsa och skriva och räkna med hela kroppen och i konstnärlig ande. Frågor som tas upp i en lägre klass besvaras kanske på ett nytt sätt i en högre klass. En spännande dialektik som går i vågor under hela studietiden.
4. Naturen som den främsta inspirationen: Skolan är tätt ihopvävd med naturen. Oftast ligger waldorfskolor naturskönt, så även här. Träd är viktigt som byggmaterial och för inredningen. Inga illaluktande plastmattor, istället oljat trägolv. Inga datorer i skolans alla hörn, istället kritor, pennor, papper. Ingen tom idrottsundervisning, istället mycket fri rörelse i naturen. Och inte minst ekologisk mat, för det mesta vegetarisk (och därmed, viktigt för oss, kosher).
5. En spännande arkitektur som passar till den omgivande naturen och till människorna som går ut och in. Varma färger, lätta runda former, naturliga byggnadsmaterialer.
6. Språk: Undervisning i tre språk från klass 1 ska det ges på en waldorfskola, detta inte i första hand för att sedan kunna alla tre språk frytande utan för att kunna känna av olikheter i tänkandet, för att kunna lära känna olika kulturer och vidga vyerna. Samtidigt så ger detta också större möjligheter att tänka större. (Men det hade ju varit en fördel om man nu kunde de tre språken någorlunda bra i slutet.)
7. Demokratitanken: Den kollektiva tanken medför ju också att eleverna måste agera med varandra och har stora möjligheter att lära sig mycket på ett socialt plan. Det sociala klimatet på en waldorfskola är i de flesta fallen väldigt bra.
8. Helhetstanken: Man utgår ifrån hela människan i arbetet. Människan delas inte upp i sina händer, sitt huvud och sina ben utan allting ska ske i enighet med allting.

Nu blev det bara åtta skäl istället för tio, men det hänger ju också ihop med att flera av skälen skrevs nu ihop i ett eftersom vissa ju flyter ihop i ett.

Detta är en idealbild. Det får man aldrig glömma och idealerna är som bekant så nära verkligheten som solen är nära jorden. Och att uppnå idelarna är något av det svåraste man kan komma på. Och just det är det som talar emot skolgången på waldorfskolan:

Idealerna är det svårt att nå och det måste man inse och dra slutsatser utav denna sanning. Och detta är just det man inte kan: Inse att någonting går fel, inse kanske att inte allting som Steiner skrev för snart hundra år sedan kan användas idag som han sa det, inse att man själv som waldorflärare är inte mer än en vanlig människa – och inget mindre heller. Gud sitter i molnen eller i oss, men VI ÄR INTE GUD! Det är för vissa svårt att förstå.

Jag hade förvisso gått i taket…

…om det som en mamma berättade för mig hade hänt mitt barn:

Hennes dotter bråkade med en annan flicka på skolgården och kastade en sten på motståndaren. Då ställde hon upp sig och sa: Nu ska jag gå hem, hämta en kniv! Och så kommer jag och dödar dig!

Och lärarens kommentar var: Jamen det är ju bara så. De kan ju råka säga såna saker… Det kan vi inte göra någonting.

Nej, göra kan hon inte någonting åt i efterhand, men i förebyggande syfte då? Skulle man kanske prata med ett barn på åtta år som säger så? Skulle man inte ta kontakt med föräldrarna? Nej, vi kan inte göra någonting. Svensk filosofi…

När jag var åtta gammal dog Ulbricht, 82 år gammal. Då råkade jag säga: Det var ju inte så farligt att han dog, han var ju redan så gammal. Ojdå! Vilket himlaliv utbrast! Jag inbeställdes till förståndaren till pionjärlägret där jag befann mig på den tiden, i början av augusti 1973, och läxades upp! Hur kunde jag säga så?! Jag var åtta, och han var ju verkligen död, han var ju det, och han hade dött i hög ålder! Det gick verkligen att göra någonting åt. Jag blev i alla fall så rätt att jag blev sjuk nästa dag och fick åka hem, med en ledare på motorcykel. Tack och lov var det bara några få kilometer från Friedensweiler till Magdeburg. Annars hade jag dött på vägen hem. Men jag kände mig illa de närmaste veckorna och vågade inte berätta om det för någon, inte ens mina föräldrar. Tror de vet inte det än idag…

Nu vill jag inte säga att detta barn ska läxas upp på gammalt DDR-vis, men man måste väl kunna förlara för barnet vad det egentligen har sagt! Eller är jag helt ute och cyklar?!

Varför röstade jag på Olle?

En bra fråga. Min elvaårig son som var med mig i vallokalen tog nästintill automatiskt Miljöpartiets valsedel. För ett år sedan hade jag kanske också röstat på Miljöpartiet, eller Vänsterpartiet. Någonstans där, känner jag, hörde jag egentligen hemma. Denna bild har ändrats. Senast i vintras och våras. Under tennisuppståndelsen i Malmö, lite senare under ockupationsdagarna i Lund. Mp och V är inte längre de som för min talan. Då kände jag att Alan, Birgitta och Olle var de enda som förstod vad det var vi ville säga den 25 januari på Stortorget i Malmö. Och folkpartiet är det enda svenska parti såvitt jag föstod som tematiserade religionsfriheten – åt alla håll, även min, en judes religionsfrihet.