Warum ich Chanukah Weihnachten vorziehe

Das jüdische Lichterfest ist in erster Linie kein religiöses Fest. Es ist ein Fest, das an ein historisches Ereignis erinnert, das sich vor über 2000 Jahren in Jerusalem zugetragen hat, als Griechen den Tempel übernommen hatten und dabei waren, die jüdische Kultur und deren Traditionen zu zerstören, ob wissentlich oder unwissentlich sein dahin gestellt.

Für mich ist Chanukah ein Symbol der Freiheit, des Rechtes auf Freiheit, des Rechtes auf Selbstbestimmung, der freien Entscheidung, welchen Weg ich gehen möchte, welches Leben ich leben möchte, welche Religion ich ausüben möchte.

Dieses Recht möchte ich allen zugestehen, allerdings mit einer Einschränkung: Denn Freiheit ist auch immer die Freiheit des anderen. Will ich frei sein, muss ich auch dem anderen seine Freiheit zugestehen – und umgekehrt.

Chanukah, wie wir es in unserer Familie feiern, ist auch eine Absage an den Konsumrausch, der alljährlich mit Weihnachten einherkommt.

God Jul på DDR-tyska

DDR var i visst avseende långt före sin tid. I detta lilla, försvunna land hälsade man inför julen med Frohes Fest, en fras som inkluderar allting, julen, channukkah som jo regelbundet infaller nästan samtidigt med julen, även ramadan när det beger sig och även den infaller i december, midvinter och vad det nu mer kan vara…

Detta var visserligen inte för att man var öppen för andra religioner, givetvis inte. Man ville jo från statens sida inte ha att göra med någon religion över huvud taget och såpass multikulti var jo inte DDR (och är Östtyskland fortfarande inte). Men så exkluderade man alla religioner och inkluderade människorna – och önskade varandra Frohes Fest, ungefär Trevlig helg eller Glada helgdagar eller som man säger i multikulturella och multireligiösa USA: Happy seasons!

Peggy da und die Wahrheit hier

Nicht Pegida ist das Problem, sondern die Ignoranz der Politik und des Establishments, die die Leute in Scharen in die Hände von politischen Rattenfängern treibt, die ihrerseits die Sorgen und Ängste der Menschen ausnutzen, um damit Staat zu machen. Diese Rattenfänger reiten auf einer gefährlichen Welle von Unwahrheit, ja sogar Lügen und Demagogie und verdrehen ganzen Völkerstämmen den Kopf, obwohl diese eigentlich nur auf ein Problem, dass sie sehen, aufmerksam machen wollten, aber nicht recht wissen, wie sie sich Gehör verschaffen sollen.

Dabei hat Henryk M. Broder natürlich Recht, wenn er sagt, die Leute, die in den Pegida-Montagsdemos mitlaufen, hätten einen sehr statischen Demokratiebegriff, einen, der davon ausgeht, dass Demokratie eine wunderschöne Boutique wäre und eben keine Werkstatt, in der gearbeitet und gebohrt wird, wo Späne fallen, weil eben auch gehobelt wird. Aber er hat auch Recht, wenn er bemerkt, dass sie spüren, dass etwas nicht stimmt im Staate Europa.

Aber ebenso Recht hat natürlich auch der kürzlich verstorbene Ralph Giordano, der sich bereits 2007 äußerst kritisch gegenüber dem Bau der Groß-Moschee in Köln zu Wort meldete. Nicht sehen zu wollen, dass eine Gefahr der Islamisierung besteht, ist auch eine Gefahr für die Demokratie. Auch der Islam muss sich wie alle anderen religiösen und gesellschaftlichen Grupperungen der öffentlichen Diskussion stellen und demzufolge auch kritisieren lassen, ohne die Gesellschaft auf die eine oder andere Art und Weise erpressen zu wollen. Ja, und die Frage ist natürlich berechtigt: Wo sind wir denn, dass wir uns überlegen müssten, ob unser Tun und Handeln radikalen Muslimen gefällt oder nicht?

Auch Udo Jürgens‘ Erfahrungen mit Leuten, die, so Jürgens, uns die Pest wünschen, über die der am Wochenende verstorbene Entertainer wenige Tage vor seinem 80. Geburtstag im Ö1-Mittagsjournal berichtete, sind eben nicht in einem Handstreich vom Tisch zu wischen: Wir müssen uns dem Thema stellen!

Vielleicht sind auch die bereits 2010 geäußerten Befürchtungen der CIA nicht ganz von Pappe…

Wir müssen uns dem Thema stellen, nicht nur in Deutschland, sondern in ganz Europa, bevor es zu spät ist.

Auf Wiedersehen, Udo Jürgens

Danke!

Söders och Greiders människosyn

Vad är egentligen skillnaden mellan Björn Söder och Göran Greider? Det finns ingen. Båda delar in folk efter behag. Den ene efter nationell eller etnisk tillhörighet, den andre efter klasstillhörighet.

Men en sak måste nog båda och kanske vi alla förstår: Sveriges folk är ett folk bestående av individer med olika härkomst, olika bakgrund, olika värderingar, olika individuella identiteter.

Sveriges folk är olika. Och det är bara bra.

Om SD nu har fällt regeringens budget….

…(som jag hörde redan i morse i Sveriges radio som om de redan hade gjort detta, fast omröstningen i riksdagen hade jo inte ens skett…), om detta nu har hänt blir jag glad.

Varför?

För att Sverige kommer tillbaka till sann demokrati, inte en sådan blockdemokrati som vi såg de senaste åren (som på sistone var ganska lik DDR:s…) Nu gäller det att rätta till felen man gjorde strax efter det senaste valet när man i riksdagen skänkte bort sina röster genom att inte rösta alls. Hade de så kallade borgerliga partierna redan då röstat emot en sådan inkompetent rödgrön regering som vi såg de senaste månaderna hade troligen en budget bli antagen nu – och skammen över ett förhastat och fullständigt felplacerat erkännande av staten Palestina hade nog inte heller ägt rum som då följdes av ingenting i en situation då just denna stats representanter uppmuntrat folk att döda människor.

Nu gäller att komma tillbaka till sanna demokratiska förhållande, där valresultatet tas so utgångspunkt för allt agerande i riksdagen – inte önsketänkande. Och valet slutade som bekant i att inget av blocken fick majoritet.

23,33%		6,11%		5,42%		4,57%		31,01%		5,72%		6,89%		12,86%		3,12%		0,97%
M		C		FP		KD		S		V		MP		SD		FI		ÖVR

I en sådan situation blir man nog tvungen att söka efter majoritet, att hitta den minsta gemensamma nämnaren i partiernas program och politik som man kan bedriva en gemensam politik med under de närmaste åren. Detta är inget konstigt i andra länder. Men i Sverige leder det till kaos och förödelse, vill man tro tidningarna.

Varför är det så? Är man trögtänkt i Sverige? Är man rädd för att samarbeta, rädd för förändring, rädd för att tänka utanför ramarna? Javisst, det är man, tvärs emot alla odds. För svensken är inte såpass innovativ som den tror sig vara och som hela världen vill att svensken är. Nej, även svensken är konservativ. Även de som röstar på vänstra sidan av spektret är konservativa, för många kan inte tänka nytt utan tänker fortfarande block, tänker röd, rödgrön, rödgrönrosa eller blått. Varför inte tänka rödblått eller blårött eller även rödblågrönt kan vara tilltalande?

Stefan Löven har haft sin chans och spelat bort den. Må det näststarkaste partiets företrädare få sin chans. Det vore mycket intressant vad hon nu skulle åstadkomma, och en första kvinnliga statsminister med Anna Kinberg Batra skulle nu kunna sitta fett eller hur. Och roligt skulle detta dessutom kunna bli – med tanke på vem hon är gift med…

Lycka till att få ihop detta pussel, ni välbetalda folkvalda. Men glöm aldrig: Det svenska folket har säkert ingenting emot ett nyval heller, säger jag som utlänning utan rösträtt.